Magdalena Andersson. Bild: Anders Löwdin

ANALYS: Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för S, har med all rätt kritiserat regeringens försök till vårproposition. Men den vårmotion som S presenterade i dag var inte mycket mer än sifferlös inriktning.

Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för S, har med all rätt kritiserat regeringens försök till vårproposition. Den var tunn och innehållslös – vilket var förvånande när det politiska initiativet håller på att rinna borgerligheten ur händerna.

Men den vårmotion som S presenterade klockan 14.30 är inte mycket mer än sifferlös inriktning. Det uttrycket använde Andersson själv när hon diskuterade ”våmen”, politruksvenska för vårmotion, på en telefonkonferens med ett antal S-märkta journalister.

Ungdomar och näringspolitik nyckelfrågor
Det mesta var redan känt när Andersson redogjorde för innehållet. En av få nyheter var att S nu vill införa ett sysselsättningsmål. De viktigaste S-förslagen kan annars placeras i två kategorier. Det handlar om ungdomar och näringspolitik.

Utbildningskontraktet för unga, som presenterades i förra veckan, kompletteras med traineeanställningar och en rabatt för arbetsgivare som anställer arbetslösa ungdomar med gymnasieexamen upp till 25 år. Traineeanställningar ska även kunna erbjudas arbetslösa akademiker upp till 29 år.

Vidare ska kommuner stimuleras att införa ”Nynäshamnsmodellen” med en sommarjobbsgaranti för ungdomar under tre veckor. Det skulle innebära 200 000 nya sommarjobb i hela landet.

Vill öka investeringar i forskning
De näringspolitiska förslagen står på tre ben. En forskningsproposition kommer till hösten, och S signalerar på förhand att man är beredd att öka investeringarna i forskning och utveckling.

S föreslår även förbättrade möjligheter för nystartade företag att göra avdrag för investeringar i forskning och utveckling även mot arbetsgivaravgifterna, och inte som i dag bara mot bolagsskatten. Under den här rubriken återfinns också det innovationspolitiska råd som Stefan Löfven lanserade under Första maj i Göteborg. Bland annat ska offentliga upphandlingar användas till att främja innovationer, något som en statlig utredning och flera remissinstanser är positiva till.

För det andra talar S-motionen om strategisk samverkan mellan de olika näringspolitiska aktörerna. På en direkt fråga svarade Andersson att förslaget liknar de branschprogram som fanns under den tidigare S-regeringen, med skillnaden att de inte ska organiseras strikt efter branscher utan snarare utifrån ”framtidsutmaningar”.

Det tredje benet i den näringspolitiska agendan handlar om bättre riskkapitalförsörjning, bland annat för onoterade bolag.

Vidare finns skrivningar i S-motionen om hur läraryrket ska kunna göras mer attraktivt. S vill också göra det lättare för de som har försörjningsstöd att börja arbeta. Andersson tog ett konkret exempel: Om du får ett påhugg och går upp klockan 4 och börjar dela tidningar ska inte ditt försörjningsstöd räknas ned med kronorna du tjänar. En temporär kredit införs.

I december, när Håkan Juholt ännu var partiledare, hade S ett förtroenderåd som slog fast att ett sysselsättningsmål ska komplettera överskottsmålet. I motionen finns ett avsnitt som diskuterar hur ett sådant mål kan utformas, bland annat utifrån begreppen sysselsättningsgrad och antalet arbetade timmar.

Skyndar långsamt
Det enda förslaget som är siffersatt i S-motionen är det redan presenterade utbildningskontraktet för unga, som beräknas kosta två miljarder. Och att Löfven och Andersson väljer att skynda långsamt är förståeligt. De är tidigare relativt okända för svenska folket. De har allt att vinna på att bygga en kontrast mot den oreda och skotten från höften som kännetecknade perioden med Juholt och Waidelich. Väljarna uppskattar uppenbarligen det nya socialdemokratiska radarparet, som långsamt och noggrant lägger till nya byggklossar i sitt eget profilbygge.

I vårmotionen kom klossar i form av utbildning för unga och näringspolitik. Det är ingen dum prioritering. Och som sagt, det är ingen brådska. Men de stora, svåra och dyra frågorna återstår alltjämt.

A-kassan som ramlar ihop. Vinster i välfärden och jakten på det perfekta förslaget. Infrastrukturen och tågen som inte går i tid. Pensionärsskatten som är angelägen men ack så dyr att avskaffa. Och även alla de andra skatter som har stoppats i den utredning som Leif Pagrotsky leder.

Sedan har vi de strategiska vägvalen. Avvägningen mellan att ligga politiskt mer i mitten – eller ta ut avstånd till en allt mer impopulär regering. Försöka göra som förr och bara gå fram som ett S-alternativ – eller söka något mer formellt samarbete med åtminstone MP igen.

Det vore dumt att skynda redan. I dag handlar det bara om ”våmen”. Men i längden blir det svårt att utmåla borgerligheten som passiv och idélös när det egna förslaget är en sifferlös inriktning.