Inte ens hälften av de arbetsplatser som Arbetsmiljöverket har granskat under hösten har ett godkänt arbetsmiljöarbete. De dystra slutsatserna presenterades i slutet av förra veckan efter att 1 300 arbetsplatser hade inspekterats av Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket menade att det var särskilt illa att företag i de mest riskutsatta branscherna slarvade mest. I byggbranschen fick över hälften av företagen underkänt.

Om man tittar på den politik som regeringen har fört på arbetsmiljöområdet är siffrorna inte särskilt förvånande.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 har arbetsmiljöarbetet i Sverige hamnat i strykklass. För att finansiera de inledande skattesänkningarna på cirka 70 miljarder var regeringen tvungen att skära ned på andra utgiftsposter. Arbetsmiljöområdet drabbades hårt.

Arbetslivsforskningen bortprioriterades och regeringen skar ner resurserna till arbetsmiljöinspektioner. Sverige når i dag inte upp till den internationella arbetsorganisationen ILO rekommendationer på en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda.

Men trots larmrapporter om att dödsolyckorna på svenska arbetsplatser har ökat sedan inspektionerna blev färre har regeringen valt att ligga lågt. Några satsningar tillkom heller inte i höstens budget.

De uteblivna resurserna fick för lite drygt två veckor sedan 2000 skyddsombud att tillsammans anmäla regeringen till Arbetsmiljöverket. Kravet var att statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström ska genomgå en minst fem dagar lång arbetsmiljöutbildning.

– Färre besök på arbetsplatserna leder till sämre arbetsmiljö och att olycksrisken ökar. Att regeringen inte skjuter till pengar till fler arbetsmiljöinspektörer visar att de är okunniga. Därför behöver de mer utbildning, sa skyddsombudet Jarl Barkenfeldt till Dagens Arena.

Siffrorna från Arbetsmiljöverket visar att skyddsombunden har rätt. Reinfeldt & co borde verkligen gå kursen.

Dagens Arena har tidigare skrivit om hur att arbetsmiljön blev bondeoffret i regeringens jobbpolitik i Dokument 1: ”Arbetsmiljö”.