Många tycker det är naturligt att hjälpa till, säger äldreminister Maria Larsson (KD) när hon på onsdagsmorgonen debatterar att allt större ansvar för vården av äldre läggs på de anhöriga.

Hon säger att hon har gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på vad de som är anhörigvårdare tycker om att vårda. 82 procent ska ha svarat att det känns bra att ge omsorg.

Och konstigt vore väl annars.

Men att uppskatta och känna ansvar för att ta hand om en åldrande pappa är inte samma sak som att tycka att samhället ska avveckla sitt ansvar. Det är inte samma sak som att tycka att det är orimligt att svårt sjuka människor tvingas bo kvar hemma. Eller att se vansinnet i att den senildementa mamman ska välja bland 137 hemtjänstföretag när vårdbehovet börjar växa.

Dessa, med äldreministerns ord, ”kärlekshandlingar” är heller inte gratis. I Sverige har runt 100 000 personer gått ner i arbetstid för att vårda en äldre anhörig. Framför allt är det döttrar från arbetarklassen. Som betalar med att få mindre i plånboken, med sin hälsa och fritid.

Helt naturligt, enligt Maria Larsson. Men samhället måste förstås kunna bistå bättre än så.