ledare Svensk äldreomsorg sticker ut på ett negativt sätt när det gäller andel timanställda och tillgång till skyddsutrustning, visar en internationell jämförelse. Men facket har ändå räddat liv genom att ställa arbetsmiljökrav. Det är en lärdom för livet efter corona.
När facket krävt bättre skyddsutrustning, färre timanställningar och visselblåst om missförhållanden har de räddat liv i äldreomsorgen. Coronakrisen visar hur viktig för hälsan denna motkraft är.
I alla länder har äldreomsorgens personal stått på coronakrisens frontlinje. Underbemannade, lågbetalda och ofta oskyddade, skriver tankesmedjan Arena Idé i en ny rapport om covid-19 och de anställda i äldreomsorgen i nio europeiska länder.
Rapporten ger ett unikt perspektiv på hur covidkris, smittspridning, död och dåliga anställningsvillkor hänger ihop och förvärrats av pandemin. Gemensamt är kopplingen till äldrevårdens låga status i en sektor i hög grad bemannad av kvinnor.
Här avslöjas maktens nakna obalans där vissa grupper drabbas mer än andra och svagheten hos de teknokratiska och politiska systemen som ska skydda dem. Istället jobbade äldreomsorgsarbetarna ofta oskyddade, under outhärdlig press. De mötte en dödlig sjukdom, och ett välfärdssystem som inte höll måttet.
Det handlar om klass och det handlar om kön, konstaterade Kommunals ordförande Tobias Baudin på seminariet om rapporten: »Är du arbetare och är du kvinna är det mycket tuffare att få någon att lyssna.«
I alla undersökta länder rapporterar de anställda om de typiska villkoren för arbetarkvinnor: Utbredd deltid och tillfälliga anställningar, ökad fysisk och psykisk press, mer övertid och dåligt socialt skydd vid sjukdom för redan otrygga jobb.
Sverige sticker ut genom att vara sämre inom fyra områden.
- I alla länder har det varit brist på skyddsutrustning. Men bara i Sverige har facket Kommunal fått ta juridisk strid för rätten att använda munskydd efter att Arbetsmiljöverket gjorde upp med arbetsgivaren bakom fackets rygg.
- Studien visar att Sverige även utmärker sig för sin höga andel timanställda.
Äldreboenden i Sverige som drabbats av smittspridning hade en större andel timavlönad personal och var sämre bemannade redan innan pandemin.
- Sverige är även ensamt i Norden om att ha ett karensavdrag i sjukförsäkringen (dock tillfälligt avskaffat under pandemin).
- Jämfört med övriga Norden är kompetensen i svensk äldreomsorg dessutom lägre, andelen läkare och sjuksköterskor mindre och det saknas ännu formella utbildningskrav och enhetlig utbildning för undersköterskor.
Det sista är glädjande nog på väg att ändras sedan Kommunal efter flera års kamp fått regeringens gehör för kravet på både nationell standard på utbildningarna och en skyddad yrkestitel för undersköterskan. Den reformen får dock vänta till 1 juli 2023.
Sverige är inte så bra som de borde vara och borde ha mer gemensamt med andra nordiska länder som har liknande förutsättningar, säger Kommunals utredare Mari Huupponen i Dagens Arena och det är lätt att hålla med.
De organisationer som högerkrafterna bekämpar så intensivt är i själva verket en kraft som företräder både personal och vårdbehövande gamla.
Forskare och fackföreningar från Tyskland, Sverige, Norge, Finland, Danmark, Spanien, Portugal, Skottland och England sätter ljuset på en rad problem som kännetecknat äldreomsorgen i decennier. Gemensamt för länderna är myndigheternas brist på överblick och ofta valhänta hantering av riktlinjer för smittskydd. Information och skyddsarbete blev också svårare av den ofta uppsplittrade allt mer privatiserade äldrevården, där många små enheter försvårat snabb omställning och information under krisen.
Men rapporten visar också vad facket betyder för att göra skillnad.
På arbetsplatser där de anställdas skyddsombud och förtroendevalda fått inflytande över arbetsmiljön och bättre tillgång till skyddsutrustning har smittspridningen avtagit snabbare. När facket krävt bättre bemanning, tryggare sjuklön, fler tester och ifrågasatt arbetsvillkor har de skyddat både de anställda och de äldre. När skyddsombuden gått in med skyddsstopp och anställda visselblåst om missförhållanden har de även stoppat smitta och död.
De organisationer som högerkrafterna bekämpar så intensivt är i själva verket en kraft som företräder både personal och vårdbehövande gamla.
Exemplen från Spanien, Skottland, Tyskland, Danmark, Norge visar upp »ett pärlband av aktivism«, som Arena Idés chef Lisa Pelling uttrycker det.
Utan detta fackliga arbete skulle Europas äldre och hela samhället ha varit i en mycket värre situation, konstateras i rapporten, som borde läsas noga av alla som ser facket som en bromskloss i samhällsutvecklingen. Deras 10 krav på förbättringar är viktig input för en långsiktigt hållbar äldreomsorg.
I Sverige och i Storbritannien har fackförbund, som Kommunal och Unison, fått många fler medlemmar under pandemin. En sådan utveckling borde vara ett intresse även för de politiska makthavare som delar ut miljarder i krisstöd till företagen.
Men istället jobbar L och C fortfarande för en politik som motarbetar löntagarna, exempelvis genom att säga nej till regionala skyddsombud och neka löntagarna det avdrag för medlemsavgift till sina organisationer som arbetsgivarna hela tiden haft.
Covid-19-pandemin slog till mot en redan söndersparad, underbemannad och undervärderad sektor med fackföreningar under press. Äldreomsorgen i hela Europa måste nu lära av misstagen och erbjuda sina anställda bättre villkor, en anständig lön och respekt.
Fackets motmakt balanserar coronakapitalismen och räddar liv i pandemin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
