Carles Tomás Martí

Stridsfrågan i det stundande EU-valet är jobben. Det märktes med all tydlighet under riksdagens EU-debatt.

I dag hölls den första och enda partiledardebatten om EU i riksdagen inför valet den 25 maj, med Mikael Damberg som stand-in för Stefan Löfven.

Det blev tydligt i debatten att den stora konflikten inför EU-valet är arbetsmarknaden, och främst då den svenska modellen. Både Damberg och Jonas Sjöstedt lade stort fokus vid vikten av att de som kommer till Sverige och arbetar ska göra det på svenska villkor. Fredrik Reinfeldt mötte detta med att hävda att S och V vill förhindra fri rörlighet.

Moderaterna kallar sig själva för ett arbetarparti, men de verkar väldigt inriktade på att göra vad de kan för att försämra villkoren för de EU-medborgare som kommer till Sverige för att arbeta. Socialdemokraterna måste däremot bli tydligare med att det inte finns en motsats mellan fri rörlighet och bra villkor på arbetsmarknaden. Snarare är det, precis som Damberg lyfte i debatten, en konkurrensfördel med bra villkor. Ökad protektionism är det egentligen endast Jimmie Åkesson som propagerar för. En räddhågsen Åkesson ville återinföra passtvång för resor mellan länder i ett EU han helst vill lämna.

Åsa Romson gjorde vad hon kunde under debatten för att lyfta miljö- och klimatfrågor, bland annat genom att med en barnmatsburk visa på M:s bristande förmåga att ta frågor om gifter i barnmat på allvar.

Annars verkade allianspartierna, förutom FP, inriktade på att under kommande mandatperiod minska EU:s makt. Annie Lööf citerade sina valaffischer och menade att EU ska göra färre saker, men göra de sakerna bättre. Vilka de sakerna är, är ännu lite oklart.

Partiledardebatten var en bra start för den ännu rätt svala EP-valrörelsen. Nu är det upp till alla inblandade, partier likväl som andra opinionsbildare, att öka hettan i debatten inför den 25 maj.

Och är det inte dags att vi en gång för alla bestämma oss för att vi inte har med oss rekvisita i debatter?