Arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna skrev på Dagens Arena att Vänsterpartiets utredning om privata vårdvinster för väljarna bakom ljuset. I dag svarar Eva Olofsson, Vänsterpartiets talesperson vård- och omsorgsfrågor.

Håkan Tenelius ifrågasätter de uppskattningar av välfärdsvinsterna som Vänsterpartiet har gjort. Han representerar Vårdföretagarna, det vill säga just de som gör vinsterna och det är därför inte märkligt att han försöker försvara vinstsystemet.

Jag välkomnar en diskussion om hur stora vinsterna är. Det är viktigt att vi får en så bra bild som möjligt av hur många miljarder som går till vinst. I en sådan diskussion kan man först konstatera att många av välfärdsföretagen och deras ägare är experter på att få de beskattningsbara vinsterna att se så små som möjligt ut på pappret. Detta eftersom de gör sitt bästa för att undvika att betala skatt.

Man måste dock vara noggrann med hur man räknar. Vårdföretagarna utgår från årsredovisningar för företag i vad de beskriver som “det vi normalt kallar vård och omsorg” och lägger till friskolorna. Detta för 2012. Därefter antar de att endast två tredjedelar av detta är offentligt finansierat, ett antagande de försöker underbygga med SCB:s statistik. Men problemet är att SCB:s statistik gäller en mycket bredare grupp företag.

De företag som Vårdföretagarna pratar om har med all sannolikhet en klart högre grad av offentlig finansiering än övriga gruppen. Detta eftersom Vårdföretagarna i sin beräkning redan har valt bort områden med hög privat finansiering. Även om vi skulle acceptera den statistik Vårdföretagarna utgår från, blir därför den vinstsiffra de kommer fram till sannolikt en kraftig underskattning.

Utöver siffertrixandet försöker Vårdföretagarna försvara vinsterna politiskt. De hävdar att vinster är ett tecken på att verksamheten sköts bra. Man kan då fråga sig varför de är så angelägna om att beräkna vinsterna så lågt som möjligt. Skälet är att de naturligtvis är medvetna om att en stor majoritet av svenska folket motsätter sig att företag tillåts plocka ut vinster från skattefinansierad vård, skola och omsorg.

Till skillnad från de flesta partier i riksdagen anser väljarna att det är ett slöseri att låta miljard efter miljard gå till vinster åt ägarna. Det är pengar som borde användas till att anställa fler undersköterskor och fler lärare. Så får man en verksamhet som fungerar bra, inte genom att ha så höga vinster som möjligt.

När pengar går till ägarnas vinster istället för till välfärd är det ett slöseri på resurser. Men vinsterna innebär också är en dålig drivkraft som styr välfärden fel. En vårdcentral som tillåts plocka ut vinster får en press att fokusera på de mest lönsamma patienterna. På skolans område har vi under hösten sett avslöjanden om hur vinstdrivna skolor sorterar bort elever som anses mindre lönsamma. Det är upprörande, men borde egentligen inte förvåna. Så länge ägarna tillåts plocka ut vinster kommer det att påverka verksamhetens mål. Vi vet att de anställda försöker göra ett så bra jobb de kan, men när de som bestämmer över verksamheten delvis har andra mål blir det svårare.

Vinstjakten drabbar även de anställda. Vi vet att både visstidsanställningar och deltider är vanligare i den privat drivna välfärden. Detta enligt SCB. Dessutom har Kommunal gjort undersökningar bland sina medlemmar och frågat dem som har arbetat både i privat och i offentligt driven omsorg om vad de tycker om dessa arbetsgivare. Resultatet är att de som föredrar det offentliga är ungefär dubbelt så många som de som föredrar den privata. Vi vet också att den privat drivna äldreomsorgen har runt tio procent färre anställda per äldre. Det ger större press på varje anställd, men det är så vinsterna skapas.

Vänsterpartiets uppskattning utifrån SCB:s statistik är att de skattefinansierade vinsterna i välfärden var cirka 9,2 miljarder kronor 2011. Skälet till att vi talar om detta år är att det är det senaste som SCB har statistik för. Eftersom det är viktigt för medborgarna att veta hur deras skattemedel används är det bra med en diskussion om vinsternas storlek. Alla beräkningar som har gjorts har dock en sak gemensamt: de är överens om att i dagens välfärd går miljard efter miljard till privata vinster.

Eva Olofsson 

Vänsterpartiets talesperson vård- och omsorgsfrågor