Det borgerliga ersättningssystemet i vårdvalet, som nu har fullt stöd från MP, kommer även i fortsättningen resultera i att lindrigt sjuka patienter går före svårt sjuka, skriver landstingspolitiker Håkan Jörnehed (V).

Kritiken mot det borgerliga Vårdval Stockholm har, alltsedan starten 2008, varit hård. De flesta berörda såg redan från början bristerna och orättvisorna i systemet. Främst handlade det om att den socioekonomiska ersättningen – som tidigare betalats ut i områden där den genomsnittliga ohälsan och vårdkostnaderna var större – slopades. Moderaterna försvarade sig med att det inte finns några socioekonomiskt svaga områden, bara socioekonomiskt svaga individer.

För någon månad sedan kunde vi läsa i pressen att Filippa Reinfeldt (M) och Helen Öberg (MP) börjat träffas på tu man för att diskutera vårdvalet. Spännande konstellation, tänkte jag. När Miljöpartiet nu valde att göra upp med alliansen och överge det rödgröna Hälsoval Stockholm – som vi i oppositionen gick till val på 2010 – hoppades jag förstås att de skulle ställa tuffa krav. Men ack så besvikna vi alla blev när resultatet kom.

Visst låter det bra att lägga 50 miljoner kronor på jämlik vård under en tvåårsperiod. Men i själva verket handlar det bara om 240 000 kronor per vårdcentral, utslaget på hela primärvården med över 200 vårdenheter. Det räcker inte ens till en halv sjukskötersketjänst. Så MP har sålt sig billigt! Enligt olika beräkningar har vårdcentraler i ytterområden dränerats på resurser upp till 150 miljoner kronor – pengar som i stället gått till områden med god hälsa. Vissa enskilda vårdcentraler kan ha förlorat tio miljoner kronor årligen sen vårdvalet infördes. De 25 miljoner kronor om året som nu kommer räcker inte långt. Så ser verkligheten ut.

Merparten av de vårdcentraler – samtliga privata – som tillkom efter vårdvalet, ligger i områden med god hälsa. Före Vårdval Stockholm fanns sex vårdcentraler på Östermalm och lika många i Botkyrka. Nu fyra år senare har Botkyrka inte fått några nya vårdcentraler medan Östermalm har ökat till tolv. Mig veterligen lider inte Östermalmsborna av någon specifik lokal diagnos som rättfärdiggör det stora utbudet av läkare. Men det visar i ett nötskal att privatiseringen i vårdvalets spår resulterar i överetablering i områden med god hälsa. Borgerliga mantran om mångfald och valfrihet har överordnats vårdbehovet.

I de flesta vårdvalssystem i Sverige, under såväl rödgrönt som borgerligt styre, finns socioekonomiska faktorer med i någon grad. Alla förstår att det ställer särskilda krav att bedriva vård i exempelvis Rinkeby till skillnad från innerstaden. Vården måste utgå från patienternas olika behov och förutsättningar. Då först kan vi nå målet om en jämlik hälso- och sjukvård.

Men det borgerliga ersättningssystemet i vårdvalet kommer även i fortsättningen resultera i att lindrigt sjuka patienter går före svårt sjuka. Systemet premierar många snabba besök hos doktorn och då hamnar äldre multisjuka och andra med stora vårdbehov sist i kön. De blir inte mer lönsamma med det lilla tillskott som nu kallas för storsatsning.

Filippa Reinfeldt har med näbbar och klor försvarat sitt system. Det vi nu ser är ett kosmetiskt tillskott av resurser, som i grunden inte förmår åtgärda de stora hälsoklyftorna i vårt segregerade län. Den åsikten delas av många, så även Stockholms läkarförening.

Överenskommelsen mellan Alliansen och MP applåderas föga förvånande av vårdföretagarna men Vänsterpartiet väljer i stället att applåderas av läkarna, övrig personal och patienterna.

Håkan Jörnehed (V), gruppledare
Stockholms läns landsting