Sverigedemokraterna pungslår sina lokala partiorganisationer på kommunala skattemedel. Bild: Wikimedia

Socialdemokraterna och Centerpartiet är de enda partier som inte är beroende av skattemedel. Varför vill regeringen och SD stoppa det? 

Tobias Andersson och SD ihop med den borgerliga regeringen är på väg att skjuta sig i foten. Deras utspel om att Socialdemokraterna ska stoppas från att driva lotterier är befängt, och motverkar sina egna syften.

Var det inte samma politiska gäng som sagt att man ska undvika bidragsberoendet? Jo, men sex av åtta riksdagspartier är strängt bidragsberoende. Men inte bara det – tre av åtta partier brandskattar även kommuner och regioner genom att dra in sammanlagt in 58 miljoner kronor från det lokala partistödet till sina centrala kanslier.

Det talas i politiska sammanhang ofta om att bryta bidragsberoendet. Det gäller dock inte partierna själva. Den nästan en halv miljard kronor som betalas ut i statligt partistöd är den dominerande intäkten i sex av åtta riksdagspartier.

Undantagen är Socialdemokraterna, vars största intäkt är från partiets och ungdomsförbundet SSU:s Kombilotteriet, och Centerpartiet som 2005 sålde sin tidningskoncern Centertidningar till G-P/Stampen för 1,8 miljarder kronor och som lever gott på förvaltningen av de pengarna.

Att två partier sökt sig bort från bidragsberoendet borde snarare glädja SD, M och KD.

Att ordna lotterier bland medlemmar och sympatisörer försökte Moderaterna göra genom att starta M-lotteriet 2020. Men det gick inte så bra, 2021 gav M-lotteriet bara 4,7 miljoner i netto.

Men i första hand Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna drar också in stora intäkter på att ”brandskatta” sina lokala organisationer, indirekt en indrivning av lokalt och regionalt partistöd.

Ofta maskerad i form avgifter för olika ”tjänster” eller dylikt.

Under 2021 tog partiernas riksorganisationer in sammanlagt 57,9 miljoner från sina regionala och lokala organisationer.

Ändamålet för partistöd till partiernas kommunala och regionala organisationer är att ”stärka [partiernas] ställning i den kommunala demokratin”.

Pengar som går från de lokala partiorganisationerna till deras centrala partiorganisationer kan rent av strida mot kommunallagen, fast det aldrig prövats ordentligt. Pengar som dras in till kommunen ska gå till kommunal verksamhet, inte skickas iväg till centrala kanslier i Stockholm.

2016 försökte kommunrevisorerna i Borlänge sätta stopp för utbetalningen av partistöd till Sverigedemokraterna. Orsak: 25 procent skulle enligt SD:s partiregler gå vidare till riksnivån.

Men SD fick ändå pengarna till slut, genom att fullmäktigepresidiet körde över kommunrevisionen och avgjorde frågan.

Av partiernas intäkter enligt den offentliga redovisningen från 2021 (senaste offentliga redovisningen) stod indragna bidrag från kommuner och regioner för 21 procent av SD:s intäkter, och 19 procent av Moderaternas och 13 procent av Kristdemokraternas. I betydligt mindre grad för övriga partier, undantaget S och C.

Kommunala skattepengar ska gå till kommunmedborgarnas väl och ve, men det tycks både SD, M och KD ha glömt. Då kanske man ska vara mindre kaxig mot partier som står för en större del av sin egen finansiering.

Centerpartiet blev Sveriges rikaste parti genom att sälja Centertidningar till G-P/Stampen. Om det hänt i dag hade SD, M och KD kanske också velat lagstifta även mot det? Att Centerpartiet är Sveriges rikaste parti lär ju också sticka i ögonen på SD. I så fall är vi inne på väldigt farliga vägar – eller så är vi redan där.

Janne Sundling, Frilansjournalist och tidigare politisk reporter på Dagens Samhälle och Fokus som speciellt granskat partifinansieringen