Nu börjar resan. Alla ska med och riktningen har äntligen börjat stakas ut. De rödgrönas möte på arbetarrörelsens kursgård Bommersvik i går må ha varit en tillställning av mer social karaktär, där de tre partiernas företrädare träffades, drack vin och lärde känna varandra. Men signalerna är helt elementära: vi vill regera tillsammans och vi ska komma fram till en gemensam politik.
Det sägs att Bommersvik är de rödgrönas motsvarighet till den borgerliga alliansens Högfors. Det är det inte. I Högfors träffades fyra partiledare och planterade träd. De rödgröna är förbi Högfors. Arbetsgrupperna har formerats, ramarna har satts, det har börjat pratas politik.
Minnet är kort. Därför behöver Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand påminnas om oenigheten som rådde mellan de fyra borgerliga partierna innan de blev en allians. Trätofrågorna var – och är fortfarande – många och diskussionerna fördes i offentligheten. Även i dag förekommer offentliga gräl inom alliansen, färska exempel är frågor som könsneutrala äktenskap och permitteringslöner.
De rödgröna ska alltså inte skrämmas av att medierna nu drar fram meningsskiljaktigheterna i ljuset. Ängslighet inför splittring och spelad låtsasenighet är bara kontraproduktivt. Då träder de för socialdemokraterna bekanta kontrollinstanserna in och en öppen diskussion om det som kan bli regeringspolitik från september 2010 hindras. En offentlig diskussion kan engagera fler och därmed ge större legitimitet åt samarbetet.
De rödgröna har mycket att lära av den borgerliga alliansen vad gäller kommunikation, gemensamma aktiviteter och öppenhet gentemot varandra. Men de kan även se på misstagen som har gjorts och undvika att återupprepa dem. De borgerliga tog beslut om sin ekonomiska politik redan ett år före valet 2006. Det har inneburit att de i många lägen har varit bakbundna av överenskommelser som de gick till val på. De har också tvingats backa från sina vallöften eftersom överenskommelserna ibland har blivit obsoleta.
För att undvika en svekdebatt in i nästa mandatperiod kan det därför vara klokt för de rödgröna att inte binda upp varenda krona i en gemensam budget. I stället måste de sikta in sig på de långsiktiga frågorna: Hur ser ett rödgrönt Sverige ut? Varför är det bättre än ett borgerligt Sverige? Med fördel bör Sahlin, Ohly, Eriksson och Wetterstrand börja med att förklara hur de tänker lösa de olika kriserna som haglar omkring oss: klimatet, jobben och finanserna. Först då är de med i matchen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
