Rafael Mariano Grossi, chef för IAEA Director General, briefar sin stab vid COP26 Glasgow. (Bild: Dean Calma / IAEA| Wikimeida)

debatt De internationella klimatförhandlingarna under rådande maktförhållande kan inte rädda mänskligheten. Det är dags för klimatrörelsen att radikalt ändra sin politik, skriver sexton aktivister.

Det står redan innan klimattoppmötet i Glasgow är över klart att inget tongivande land lägger tyngd bakom krav som kan vända utvecklingen. Samtidigt finns ett växande engagemang bland folkrörelser i hela världen för klimaträttvisa. Även delar av näringslivet och kommuner har börjat agera för en klimatomställning. De internationella klimatförhandlingarna under rådande maktförhållande kan inte rädda mänskligheten. Det är dags för klimatrörelsen att radikalt ändra sin politik och träda fram tillsammans med andra folkrörelser för att lösa den miljö- och sociala kris som stater och näringslivets rutiner lett oss in i.

Kasta månglarna ut ur templet

Storföretagens makt över internationell och nationell politik måste brytas. Stater måste hävda politiska intressen som går bortom anpassning till exponentiellt växande storföretag och att göra naturen till handelsvara. Detta vare sig de har ökade vinster eller maktcentralisering som mål. Folkrörelser och närstående oberoende organisationer måste tillsammans hävda intressen hos breda folklager bortom omedelbara intressen hos storföretag och regeringar. Klimatrörelsen måste därför sluta upp bakom folkrörelsernas kamp mot lobbyismen och att FN sluter ett avtal mot storföretagens odemokratiska inflytande.

Det som behövs är en demokratisk omvälvning med början på varje arbetsplats och i de byar och stadsdelar vi bor. Därför måste klimatrörelsen sätta försvaret av fackliga rättigheter som ett av sina främsta krav. Tillsammans behöver klimatrörelsen och andra folkrörelser kämpa för en förvaltning av lokala resurser som tillgodoser de mänskliga rättigheterna innefattande rätten till bostad och skydd för hälsan.

Vi kan inte äta pengar

Ensidighet i klimatdebatten på utsläppsfrågor måste bytas mot ett synsätt som sätter landsbygdens och naturbrukets roll lika mycket i centrum som urbana industriintressen. Stopp måste sättas för avskogning och utarmning av matjorden och den biologiska mångfalden. Offentliga investeringar i ett hållbart naturbruk och villkor som gör det möjligt för varje land att trygga sin egen matförsörjning måste till för vi kan inte äta pengar.

Demokratisera omställningen till ett lågenergisamhälle

Vad som behövs är en omställning till ett lågenergisamhälle som tillfredställer mänskliga behov. Den fackliga kampen för energidemokrati är därför central. På område efter område inom industriella näringar behövs lösningar som tillfredställer mänskliga behov genom demokratisering av samhällsplaneringen, teknisk kreativitet och tekniköverföring. Transportbehoven i vardagen behöver minska, massbilismen i städerna trängas undan av kollektivtrafik och cykling, vatten och energi kan sparas i industriproduktionen, byggande och boende bli mer hållbart och produkter återbrukas, lånas och återvinnas.

Kasta vapenmånglarna ut ur säkerhetspolitiken

Robotmissiler kan varken skydda oss mot pandemier eller klimatförändringar som hotar mänsklig civilisation. Alla länders och mänsklighetens sårbarhet måste minska. Stärk civil beredskap inför kriser. Satsa på gemensam säkerhet som sätter samarbete för att rädda mänskligheten från klimat- och andra hot före ett nytt kallt krig och vapenindustrins intressen.

Fri kultur måste ersätta övervakningssamhället

Idag övervakar storföretagen och stater alldaglig kommunikation i global omfattning. Något som utnyttjas av de med stora penningresurser för välriktad kommersiell propaganda och politisk påverkan. Klimatrörelsen behöver tillsammans med andra rörelser motverka kommersialiseringen av kulturen, bryta marginaliseringen av ett fritt offentligt samtal och motverka undertryckandet av politisk opposition i Väst och Öst, Nord och Syd.Med starkare betoning av naturbruk, landsbygden och urfolkens roll, global rättvisa och sociala rättigheter, fred, frihet och demokrati kan folkrörelser bli en klimatpolitisk kraft som arbetar för fred på Jorden och fred med Jorden.

 

Tord Björk, medlem i internationella rådet för World Social Forum

Stig Broqvist, aktiv i Jordens Vänner Helsingborg

Ellie Cjivat, sammankallande, Jordens Vänners Bonde- och Urfolksutskott

Conny Hansson, aktiv i Nätverket Folk och fred

Birgitta Hedström, aktiv i Fridays for Future, Falköping

Linnéa Henningsson, aktiv i Fridays for Future

Lars Igeland, aktiv i Stad och land nätverket

Lena Lövendahl, aktiv i Jordens Vänner Helsingborg

Leo Rudberg, ordförande Fältbiologerna

Britta Ring, medlem i Kvinnor för fred

Tristan Lundberg,aktiv i Fridays for future

Thorsten Laxvik, aktiv i Byakademin

Helge Sonntag, ordförande Dalarnas FN-förening

Bo Sundbäck, medlem i Aktivister för fred

Henry Svonni, Samisk Aktivist i Skogsupproret 

Sofia Uribe Bernitz, aktiv i Fridays for Future