Bild: stock.xchng

Varför säger statsminister Fredrik Reinfeldt så konstiga saker om den snabbt växande arbetslösheten?

När han pressades i riksdagens frågestund i torsdags sa han i sedvanlig kränkt ton att företagen har ett ansvar, att alla varslade inte blir arbetslösa, och att omställningsavtal, högskoleplatser och arbetsförmedlingen kan var lösningen. Inget av detta är direkt osant.  Men det är besynnerligt att säga så om massarbetslöshet är på väg. Då duger inga trygghetsfonder i världen. Arbetsförmedlingens matchning blir en skrift i vatten om det inte finns några nya jobb att gå till. Och vilket ansvar ska företagen ta om ingen köper deras produkter?    

Reinfeldts obegripligheter har en förklaring: Jobbkrisen har vänt upp och ner på de nya moderaternas strategi. Planen var att man skulle genomföra ett antal obehagliga beslut om a-kassan och välfärdspolitiken i början av valperioden. De sista två åren skulle man ta av det överskott som finansminister Anders Borg samlat i ladorna, för att lägga angenäma reformförslag, för att klara omvalet 2010.

Emellertid, med krisen och arbetslösheten har budgetöverskottet försvunnit i ett nafs. Fokus i debatten har hamnat på konjunkturpolitik.  Oppositionen, Svenskt Näringsliv och konjunkturinstitutet ropar alla i kör efter insatser för att stimulera ekonomin.

Men regeringen hatar konjunkturpolitik. Keynes, det är sossar och vänster. Reinfeldt vill hålla fast vid sin strukturpolitik: att bryta socialdemokraternas dominans i debatten genom att försvaga facket via a-kassan och minska medelklassens uppslutning bakom den generella välfärden.  

Men om vi snart hamnar i en arbetslöshet på kanske 10 procent framstår försämringarna av a-kassan som ansvarslösa. Reinfeldt får knappast heller medelklassens stöd, när otryggheten nu snabbt äter in sig i stora tjänstemannagrupper.

Ändå står statsministern tjurigt kvar på det ställe där han ställt sig. Finansminister Anders Borg däremot har inlett reträtten. Förra måndagen förklarade han att Sverige står inför den värsta krisen sedan depressionen på 30-talet.  Hur stämmer hans bedömning med den sorglöse Reinfeldt i frågestunden i torsdags?  Sitter de i samma regering?

Borg vill förstås förbereda opinionen på att han måste göra sånt som han inte velat göra, t ex spräcka utgiftstaket. Det är full rulle i den Borgska tomteverkstaden på finansen inför julen. Moderaternas systemförändrande strukturpolitik håller på att paketeras om, så att den ska se ut som konjunkturpolitik. Är Reinfeldt underrättad?