Ledare Ebba Busch och hennes KD har läst slutsatser från en gammal nedlagd utredning. Det är svårt att undgå intrycket att de ständiga hänvisningarna till utredningen syftar till att skyla över Kristdemokraternas ansvar för situationen inom svensk äldreomsorg.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch och partiets talesperson för äldrefrågor, Michael Anefur, har läst slutsatser från en gammal nedlagd utredning. De 90 sidor de har läst är lämningar från en utredning som tillsattes av dåvarande äldreministern Maria Larsson som lades ner av den första regeringen Löfven.

Utredningen, hävdar Busch och Anefur i en debattartikel i veckan, skulle se över ”strukturfel” i äldreomsorgen. Det är att göra en mycket generös tolkning av utredningens direktiv, ”Åtgärder för att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande”. I själva verket hade utredningen ett ganska snävt uppdrag, sammanfattat i tre punkter: förbättra det förebyggande arbetet, ge kommunerna möjlighet att erbjuda äldreomsorg och annan service ”utan traditionell biståndsbedömning”, och öka användningen av ny teknik.

Det är förslag inom dessa områden som ”begravdes i ett bergrum” som de bittra utredarna beklagade sig.

Kristdemokraterna är ideologiska motståndare till både arbetskläder och omklädningsrum.

Inga av de förslag som de båda KD-företrädarna presenterar i sin debattartikel fanns med i Maria Larssons beställning till utredarna i januari 2014. Flera av dem finns däremot med i den nuvarande regeringens arbete. Att se till att kommuner får möjlighet att anställda läkare, och se till att fler kommuner har en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) ingår till exempel båda i direktiven till en ny Äldreomsorgslag, som regeringen fattade beslut om i december 2020.

Arbetet med en ny äldreomsorgslag är sannolikt den mest ambitiösa reformeringen av svensk äldreomsorg som har gjorts sedan Ädel-reformen på 1990-talet. Det är svårt att undgå intrycket att de ständiga hänvisningarna till Maria Larssons utredning syftar till att skyla över Kristdemokraternas ansvar för situationen inom svensk äldreomsorg. Inte minst gäller det KD:s ansvar för äldreomsorgen i Stockholm, som drabbats så hårt under coronapandemin.

Kristdemokraternas politik i Stockholm är ett bra exempel på ett centralt problem i den kristdemokratiska politiken: den närmast naiva tron på att valfrihet och konkurrens ska leverera både kostnadseffektivitet och kvalitet. Denna tro var styrande i Maria Larssons utredningsdirektiv, som mångordigt beskriver hur ”skapandet av RUT-tjänsterna, valfrihetsreformerna och den ökade mångfalden inom både vård och omsorg ” har ökat valfriheten.

De förändringar som Kristdemokraternas äldreminister ville se av reglerna för biståndsbedömning handlade till exempel om att ytterligare öka valfriheten och ”den enskildes inflytande över vilka insatser som ska utföras”. ”Valfrihet” genom att ha så många aktörer som möjligt har varit ett uttalat mål för Kristdemokraternas politik i Stockholm. Idag finns det omkring 80 olika aktörer inom hemtjänsten i Stockholm. Att det finns så många olika aktörer är ett problem i sig. Det försvårade samordningen och arbetet mot smittspridningen.

När pandemin bröt ut blev tillgången till både arbetskläder och omklädningsrum avgörande för att minska smittspridningen. Kristdemokraterna är ideologiska motståndare till både arbetskläder och omklädningsrum. När den tidigare rödgrönrosa majoriteten skärpte kraven på aktörerna som utför hemtjänst, och införde krav på arbetskläder och omklädningsrum argumenterade Erik Slottner emot i ett särskilt uttalande tillsammans med representanter för Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet, eftersom sådana krav ”kan göra det extra svårt för bra små utförare”. Samma sak med krav på ökad personalkontinuitet. Kommunal har visat att tillfälliga anställningar bidrog till smittspridningen. Krav på färre tillfälligt anställda avfärdades också med motiveringen att det skulle ”försvåra för framförallt nya och mindre aktörer inom hemtjänsten”. Och i januari 2020 sänkte den borgerliga majoriteten i Stockholms äldrenämnd med Erik Slottner i spetsen kraven på såväl privata som kommunala aktörer att erbjuda fasta anställningar inom äldreomsorgen.

Fler aktörer, läs fler vinstdrivande privata företag, det är kärnan i Krisdemokraternas politik. Den kan gärna placeras i ett bergrum, tillsammans med den blinda privatiseringstro som coronapandemin förhoppningsvis gjort slut på.