Kan Fredrik Reinfeldt försäkra att ingen otillbörlig påverkan har skett på den förda politiken? Misstankarna mot Norman och Bildt svärtar kraftigt ner bilden av Sverige som ett öppet och ärligt land.

Enligt den globala antikorruptionsorganisationen Transparency International är Sverige ett av världens minst korrupta länder att leva i. Ändå har Sverige under flera år fått kritik för bristande insyn i partiernas finansiering. Framför allt har Moderaterna och Sverigedemokraterna motsatt sig en helt öppen redovisning av partibidrag, även om de nu har medgett vissa steg mot ökad transparens.

I förra veckan publicerade Aftonbladet uppgiften att den moderata finansmarknadsministern Peter Norman hade skrivit ”You owe me big time” till LRF:s lobbyist efter att regeringen hade anslagit 36 miljarder kronor till landsbygds-utveckling i den senaste vårbudgeten. Vilken roll finansmarknadsministern hade i framtagandet av landsbygdsprogrammet vet vi inte, men att det ens pågår spekulationer om jäv undergräver förtroendet för Sverige som rättsstat.

I dag träder också den georgiska exministern Georgi Chaindrava fram och riktar hårda korruptionsanklagelser mot Carl Bildt. Bakgrunden är att Kreab, där Bildt var styrelseordförande fram tills han blev utrikesminister, tog emot 20 miljoner kronor från den georgiska regimen mellan december 2006 och 2007. Det är, enligt uppgift, långt mer än vad motsvarande amerikanska lobbyorganisationer fick under en femårsperiod. Det rör sig alltså om väldigt stora summor för Georgien.

Ansvarig för Kreabs värvning av den georgiska regeringen var Carl Bildt.

Om Bildts affärsmässiga relationer med regeringen i Tblisi har haft någon påverkan på den förda utrikespolitiken går inte heller att säga med säkerhet. Men det är enkelt att konstatera att Carl Bildt har hållit den omtvistade georgiska regeringen om ryggen vid ett flertal tillfällen. Senast år 2008, när ett flertal internationella övervakare larmade om valfusk i Georgien, menade till exempel Carl Bildt att valets autenticitet inte gick att ifrågasätta.

De senaste avslöjandena om Carl Bildts och Peter Normans tveksamma förehavanden ger anledning att granska vilka andra intressen som har haft inflytande på den förda regeringspolitiken. Inte minst har ett antal välfärdsoligarker – en del med starka band till Moderaterna – gjort miljonvinster på den svenska välfärden. Vissa genom stora verksamhetsvinster, andra genom privatiseringar där kommunala välfärdsinrättningar har sålts till underpris.

Det går inte längre att se dessa händelser som isolerade företeelser. Tvärtom börjar det likna ett mönster som i bästa fall antyder att regeringen är ovarsam och i värsta fall antyder att regeringen delvis låter sig styras av särintressen.

Nu måste Fredrik Reinfeldt, i egenskap av regeringschef, träda fram och försäkra svenska folket om att ingen otillbörlig påverkan har skett på den förda politiken. I det sammanhanget bör han också ge besked om vilka åtgärder han kommer vidta för att öka transparensen. Ett lamt medgivande om ökad insyn i partibidragen räcker inte. Anklagelserna mot statsråden Norman och Bildt svärtar kraftigt ner bilden av Sverige som ett öppet och ärligt land.

Hans Hoff, ledamot i konstitutionsutskottet för Socialdemokraterna