Hundratusentals flyktingar lämnas vind för våg när ett desperat EU lämpar över ansvaret på en stat som är långt ifrån rättssäker.

I den nya säsongen av den amerikanska teveserien Homeland smyger sig verkligheten på. Här ligger manusförfattarna så nära utvecklingen i världspolitiken att de nästan föregår den.

Tyskland och USA kohandlar och avlyssnar varandra, precis som på riktigt. Syrien faller sönder och talibanerna vägrar att ge upp i Afghanistan. Det är lite som att titta på CNN, eller varför inte Fox News.

Oetiskt? Jag tycker faktiskt det. Så när Carrie Mathison och hennes kollegor från CIA pratar om ett tredje världskrig, eventuellt med upprinnelse i östra Ukraina, går det rysningar genom kroppen.

Men efter veckans terrorattacker i Turkiet är det kanske snarare dit man ska vända blickarna om man letar efter oroshärdar redo att explodera. I katastrofens kölvatten kommer rapporter om splittring och motsättningar mellan olika befolkningsgrupper i det bräckliga imperium som Atatürk en gång tvingade samman.

”Det visar att vi faktiskt inte längre är en nation, utan bara en grupp människor som har samma medborgarskap. Vi delar inte ens samma känslor inför den här tragedin”, säger sociologiprofessorn Mesut till SR:s Katja Magnusson.

Oron över Turkiets framtid blir inte mindre av att EU verkar ha bestämt sig för att lämpa över ansvaret för att stoppa flyktingströmmen från Mellanöstern. ”Turkiet, Turkiet, Turkiet”, mässade Tysklands premiärminister Angela Merkel på väg in till torsdagens EU-toppmöte i Bryssel där flyktingkrisen stod högt på dagordningen.

Samtidigt har EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans varit på plats i Ankara och förhandlat med sina kollegor.

I utbyte mot en summa på troligtvis tre miljarder euro, visumlättnader och löfte om förnyade förhandlingar om EU-medlemskap ska turkarna, lagom till parlamentsvalet om två veckor, fås att springa det desperata Europas ärenden. Det handlar om att bygga flyktingläger och stoppa människor vid gränsen, det vill säga skyffla undan problem man inte längre kan hantera.

I praktiken innebär att hundratusentals människor lämnas vind för våg. De flesta internationella bedömare menar att Turkiet är alldeles för instabilt för att kunna härbärgera så många flyktingar.

Lägren är få, det finns varken jobb, bostäder, skolor eller sjukvård – och de utlovade pengarna kommer inte att räcka. Misären breder redan ut sig, men de ansvariga i Ankara väljer att blunda.

Turkiet är ju långt ifrån en rättssäker stat. Det är därför hycklande av EU föra in samarbetspartnern på den lista över ”säkra länder” som kommissionen vill ha till stånd för att kunna skynda på asylhanteringen.

Sveriges inställning har varit glasklart emot, men den här gången fick Stefan Löfven böja sig för majoriteten. Det är ännu ett trist besked under en höst då kristecknen fortsätter att hopas.

Nu återstår bara att hoppas att Turkiet och dess sårbara regim inte kollapsar under migrationstrycket.