Foto: Wikimedia

debatt Om målet verkligen är minskad segregation så kan lösningen knappast vara att alla ska kunna välja sina barns skola. Det är dags att börja diskutera hur vi istället kan fasa ut det så kallade fria skolvalet, skriver företrädare för Socialdemokratiska skolföreningen.

Idag går remisstiden ut för årets viktigaste utredning, Björn Åstrands En mer likvärdig skola – minskad segregation och förbättrad resurstilldelning. Det är en initierad utredning som i huvudsak bygger vidare på Skolkommissionens rapport från 2017. Och det går inte att ta miste på utredarnas genuina förståelse för skolans roll i samhället och betydelsen av en icke-segregerad skola.

Ett av utredningens bästa förslag är att återställa den ekonomiska balansen mellan kommunala och fristående skolor, så att de offentligt drivna skolorna får en större andel av resurserna vilket bättre skulle spegla det betydligt större ansvar dessa skolor har i jämförelse med de fristående, som att t ex ta emot elever om den fristående väljer att gå i konkurs. Med lägre ersättning till de fristående skolorna skulle kanske också den utbredning av stora skolkoncerner som nu sker i allt raskare takt komma av sig och vi skulle kanske komma åt den rent utsagt groteska ordningen där våra skattemedel avsedda för våra barn och ungas skolgång går till aktieutdelningar eller investeras i företag utomlands.

Men trots utredningens gedigenhet och insiktsfullhet går det inte att komma ifrån att det är något med den och dess förslag som skaver och skaver rejält.

Under det senaste året har en tydlig omsvängning skett inom skoldebatten. Allt fler har vågat stå upp och öppet kritiserat det skolsystem vi fått

Utredningens kanske allra viktigaste förslag är hur det så kallade fria skolvalet ska reformeras. Kötid som urvalsgrund föreslås förbjudas, en typ av mjuka kvoter för att skapa mer blandade elevgrupper föreslås vidare, att samtliga skolor ska vara valbara under de perioder skolval sker är ytterligare ett förslag, liksom att det i princip ska bli obligatoriskt att välja skola.

Med tanke på de direktiv utredningen fick så har man nog gjort så gott man kunnat. Men om nu målet verkligen är minskad segregation, om man på allvar menar att skolsegregationen i Sverige är en ”ödesfråga” och att ”vårt samhälle är på väg att erodera” på grund av den ojämlika skolan, så kan lösningen knappast vara att alla ska välja sina barns skola.

Vi i Socialdemokratiska skolföreningen menar att det är dags att börja diskutera hur vi istället kan fasa ut det så kallade fria skolvalet.

Under det senaste året har en tydlig omsvängning skett inom skoldebatten. Allt fler har vågat stå upp och öppet kritiserat det skolsystem vi fått, världens mest marknadsutsatta. Det beror sannolikt på att allt fler nu själva sett konsekvenserna av den djupt orättvisa skola vi skapat och att det idag finns så mycket forskning på området om vad skolval leder till.

Och denna forskning är entydig. Skolval och skolpeng leder inte till bättre och billigare skola, som vi förleddes att tro i början på 1990-talet. Det går inte att höja resultaten i frånvalsskolor med en stor grupp lågpresterande skolomotiverade elever genom att tillföra mer ekonomiska resurser. Det är den blandade elevgruppen som ger effekt. Och alla former av skolval leder ovillkorligen till segregation.

Det kan tyckas självklart att skolval leder till segregation. Hela poängen med att få välja skola är ju att få välja sitt barns krets, att slippa den ”godtyckligt blandade gruppen”.

De som förespråkar obligatoriskt skolval vill få det att låta som att om alla får välja (eller mer korrekt önska) skolplacering så kommer en blandad icke-segregerad skola uppstå av sig självt. Men det är ju inte lärarna och det pedagogiska upplägget som styr valet. Det är de andra eleverna! Och lika söker lika.

Lika söker som sagt lika och det är här den verkligt stora faran med ett obligatoriskt skolval ligger. Alla har fått välja, alla borde vara glada och nöjda. Att alla barn från studieovana hem hamnat i en skola och alla från välutbildade i en annan är självvalt. Marknaden har talat. Business as usual.

I det extremt individualistiska Sverige där vi sedan 30–40 år tillbaka är vana vid att få precis som vi vill utan att se till ett större sammanhang, ett vidare perspektiv, är det väldigt svårt att argumentera mot att vi själva ska få skapa en totalt segregerad skola – om det nu råkar vara det vi vill. Men den obligatoriska skolan har ett långt vidare syfte än att tillgodose vår önskan om att få hålla oss till vår krets.

Den obligatoriska skolans syfte är att ge alla barn bästa tänkbara kunskaper, så att alla barn som växer upp i Sverige kan få goda livschanser. Den obligatoriska skolans syfte är att vara den plats där möten över klassgränserna sker så att vi kan skapa ett samhälle som håller ihop. Den obligatoriska skolans syfte är att lägga grunden för ett gott liv för den enskilde, men samtidigt bidra till en utveckling av samhället.

Det är dags för en ny diskurs om skolan.

Nadja Sandberg, Carl Lindén och Svante Haggren
Socialdemokratiska skolföreningen