Bild: Pixabay

DEBATT Turerna kring IES har plötsligt fått flera att ifrågasätta regelverket för friskolor. Men det behövs ett systemskifte. En likvärdig och ickesegregerad skola kräver att vi slutar sortera barn som vi nu gör, skriver Socialdemokratiska Skolföreningen.

Plötsligt händer det! Närmare bestämt onsdagen den 15 april. Liberala DN, friskolekramaren framför alla, skriver på ledarplats att finansieringsmodellen för skolan måste ses över eftersom den faktiskt inte är rättvis. Man föreslår att fristående skolor ska få 85 % av skolpengen istället för som nu 100 %.

Samtidigt, även det i DN, tillkännager moderata ungdomsförbundaren Benjamin Dousa i en intervju att han vill se statlig reglering av fristående skolors etablering.

Bakgrunden till både DN:s och Dousas utspel är skandalen i Trelleborg där den Moderatledda ledningen velat ge Internationella engelska skolan (IES) subventioner på 4 miljoner för att etablera sig. Storkoncernen IES som lovar sina ägare 8 % i kapitalvinst.

En gräns är passerad även för DN och Dousa. Och plötsligt sker det en förskjutning av vad som är möjligt att säga om det svenska skolsystemet. Borgare emellan.

Men vad ändrar det i sak när rätten att välja skola fortfarande är överordnad allt annat? Vad ändrar det på djupet att skolan som tar emot barnen som den fristående skolan ratade får mer pengar? Ingenting. Uppdelningen av barnen finns ju där likväl. De välutbildades barn sätts i skolan där man måste kunna prata engelska och där man får gå med sina gelikar. De andra barnen blir kvar i den allt mer kaosartade allmänna skolan. Skolan fortsätter att vara det projekt för individen som den varit de senaste tjugo åren. Systemet att skapa A-skolor för vissa och B-skolor för andra ligger fast.

Sanningen är att även när Socialdemokraterna talar om skolans bristande likvärdighet så handlar det mest om att fixa lite här och skruva lite där.

1883 skrev den liberale folkskolläraren tillika ecklesiastikministern Fridtjuv Berg om problemen med den uppdelade skolan. Han visste att för att det skulle bli driv i en klass måste där finnas barn från studievana hem som förstod poängen med att plugga och kunde smitta de andra med sin entusiasm. Han visste att skulle de med inflytande i samhället bry sig om kvaliteten på skolan så måste de ha sina egna barn där. Han visste även att om samhället inte skulle slitas sönder av konflikter mellan fattiga och välbärgade så måste de olika grupperna mötas och lära känna varandra.

Det har DN glömt. När man skriver om att främja likvärdigheten finns inte ett ord om kamrateffektens betydelse för att alla ska lyckas eller om skolan som nyckeln till att bygga ihop ett samhälle som håller på att falla isär.

Och sanningen är att även när Socialdemokraterna talar om skolans bristande likvärdighet och ökande segregation, så handlar det mest om att fixa lite här och skruva lite där. Det är väldigt sällan man hör någon socialdemokrat tala ur skägget och förklara att menar vi allvar med att komma till rätta med skolsegregationen så måste vi faktiskt ändra hela systemet.

För det räcker inte att ”skruva” lite på finansiering och kösystem. En likvärdig och ickesegregerad skola kräver att vi slutar sortera våra barn på det sätt vi nu gör. En likvärdig och ickesegregerad skola kräver att skolan inte betraktas som en plats för den enskildes ”skolkarriär”, utan som platsen där vi möts och där samhällskontraktet kan förhandlas. En likvärdig skola där ingen segregering sker skapar inte A-skolor och B-skolor. Där finns bara A-skolor.

Skolans främsta syfte är kunskap. Men skolan är större än så, den är grunden i det gemensamma samhällsbygget.

 

Nadja Sandberg
Ordförande
Socialdemokratiska Skolföreningen