Tobias Baudin, partisekreterare i Socialdemokraterna under en presskonferens om partiets uppdaterade samhällsanalys. Foto: Helena Björk

Debatt Trots en numera stenhård migrationspolitik och trots att vi inte talar om annat än invandring i det här landet, anser alltså partiledningen att det nu måste bli dags för S att tala ”klarspråk”.

Socialdemokraterna har presenterat fyra av de samhällsanalyser som ska ligga till grund för partiets framtida politik och tre fokuserar invandringen som Sveriges främsta utmaning. Den första belyser den bristande samhällsgemenskapen och en förhoppning om att S äntligen ska våga säga att ett samhälle faktiskt är mer än summan av dess individer infinner sig. Men det visar sig att hotet mot samhällsgemenskapen är utomeuropeiska invandrades bristande svenskkunskaper. Något S i sin rädsla att ”stigmatisera” inte velat erkänna.

Rapport två handlar om det nya gängvåldet. Den ligger ganska nära de analyser erkända kriminologer gjort, men landar även den i att Socialdemokraterna på grund av ”tabu” inte velat tala om invandringens betydelse för det nya våldet.

Inse att vi alla fallit offer för den rådande invandringsdiskursen

Tredje rapporten säger sig vilja fokusera ungdomars bristande framtidstro. Ett angeläget ämne med tanke på den ökande psykiska ohälsan, mängden NPF-diagnoser och att ingen född efter 1980 fått uppleva att politiken har makt att förändra något. På något märkligt sätt hamnar dock även denna analys i problemen med invandringen.

Trots en numera stenhård migrationspolitik och trots att vi inte talar om annat än invandring i det här landet, anser alltså partiledningen att det nu måste bli dags för S att tala ”klarspråk”. Jag måste säga att jag hade väntat mig mer av ett parti som tidigare stoltserat med historiematerialistiska förklaringsmodeller och krassa analyser av makt-och ägarförhållanden.

Det är sant att den IT-revolution vi nu genomgår, som brukar beskrivas som en lika genomgripande förändring som när vi började odla för 12000 år sedan och som inneburit en helt ny arbetsmarknad, enormt ökande klyftor, kapitalets totala dominans över politiken och en konsumism av aldrig skådat slag, inte är lika synlig och lättfångad som invandringen från utomeuropeiska länder. Den borde dock utgöra grunden i en socialdemokratisk samhällsanalys.

Vi ska inte hymla med att invandringen inneburit problem. Det är en utmaning att jämka samman grupper med olika språk och kultur. Som rapporterna påpekar har vi fått problem med segregation, med grupper som står långt från arbetsmarknaden, med barn födda här vars svenska är så dålig att hela skolgången äventyras, med kriminalitet och våld.

Och det var våldet som slutligen fick politikerna att vakna. För det handlar inte om att inte ha vågat tala klarspråk. Det handlar om att ingen tidigare har lyssnat! Att sänka skatter, följa effektiviseringskraven, omhulda ”fritt” skolval, killa medelklassen under hakan och till varje pris blidka kapitalet, har varit överordnat integrationen.

Inom det gebit där jag verkar har vi i åratal påpekat problemen med vuxna utan skolbakgrund som inte har möjlighet att lära sig svenska på den korta tid de har till sitt förfogande, samtidigt som de stressas av kravet på att börja jobba och av ovissheten om de ska få stanna eller inte. Vi förstår undersköterskornas krav på legitimation för att höja statusen på yrket men beklagar att det nu krävs Sva1, vilket innebär att kunna skriva akademiskt, för att bli behörig. Socialdemokratins strävan att teoretisera all utbildning borde vara en sten att vända på!

Vi har larmat om enskilda individer som inte vill följa lagar och normer, låter barnen vara borta från skolan i månader, använder aga och hänvisar till religion i tid och otid. Utan resultat. Ingen har ansett sig ansvarig för problemen. Att verkligen försöka göra något skulle ju nämligen både vara tidskrävande och kostsamt.

Lägg ner snacket om att det är dags att våga bryta tabun. Inse att vi alla fallit offer för den rådande invandringsdiskursen och låt oss gå tillbaka till den socialdemokratiska historiematerialismen. För 150 år sedan skapade de nya arbetarna från landsbygden stora problem, idag kommer de från hela världen. Det är dags att organisera ett samhälle igen!

Nadja Sandberg, partimedlem och lärare i historia, religion och svenska som andraspråk