Bild: Pixabay

debatt Liksom att vi inte accepterar smittspridning av covid-19, är det orimligt att acceptera utsläpp av fossilt koldioxid som är på väg att ha ännu större effekter på global hälsa. Resurser för omställning finns. Med ändrad attityd kan vi klara omställningen, skriver Läkare för Miljön.

Coronavirusets inkubationstid är kort och dess förmåga till spridning ganska stor. Om man låtit infektionen spridas obehindrad, hade vi fått en exponentiell tillväxt av antalet insjuknade och många fler döda.

Men så korttänkta är inte vi människor. Folkhälsomyndigheten meddelade regler och förhållningsätt som fick regeringens stöd. Närmast dagliga presskonferenser och TV-och radiosända framföranden om läget och regler för att minimera smittspridning har kungjorts och media har haft dagliga, initierade rapporter, analyser och diskussioner. Enkelt uttryckt. Samhället blev snabbt UPPLYST om Coronapandemin och flertalet har lyssnat och tagit till sig råd och förmaningar. Det har räddat många från att insjukna och många liv.

Om istället business as usual hade fått råda hade många fler personliga tragedier ägt rum, men livet i stort hade inte förändrats på jorden. En stor majoritet hade överlevt och efter stora hälsoproblem och fallande bruttonationalprodukter hade livet kunnat återgå och fortsätta ungefär som förut.

Det har varit lätt att bli krismedveten inför Coronapandemin då förloppet mellan orsak och verkan, mellan smitta och sjukdomsutbrott är kort. Klimatförändring är en långsammare process, vilket försvårar för oss att bli krismedvetna. Men på sikt är konsekvenserna mycket allvarligare och kraven på adekvata reaktioner därför större.

Vi behöver en expertgrupp som håller presskonferenser tillsammans med regeringsmedlemmar med tydlig information om dagsläget och instruktioner om hur vi ska leva för att rädda vårt klimat.

Lika lite som vi accepterar att Coronaviruset sprids, lika lite bör vi acceptera den fossila förbränningens koldioxidutsläpp. Vi har skapat ett samhälle där det fortfarande är oundvikligt att förbränna olja och oljeprodukter. Men det är inte acceptabelt. Det får inte vara normalt att förstöra vår jord. Det är den enkla innebörden i det av världens ledare fattade Parisavtalet 2015.

Attitydförändringen till fossil förbränning borde ha ägt rum för länge sedan. Hade vi satt ner foten redan i slutet av förra seklet i anslutning till att IPCC bildades, hade många klimatrelaterade väderkatastrofer kunnat förhindrats.

Regering och politiker behöver bli tydligare, mer framträdande och genomföra de makroekonomiska förändringar som behövs för att uppnå erforderlig utsläppsminskning.

Media har en stor uppgift med att förmedla det fossilfria samhällets normalitet. Företags utsläpp av koldioxid genererar förlust för världens biosfär och bör redovisas i kvartalsrapporterna och planer för dess avveckling avkrävas i redovisningen. Volvo till exempel sålde 2019 över 700 000 diesel- och bensindrivna bilar med god vinst. Men de skadliga koldioxidutsläppen bilförsäljningen för med sig redovisades inte. I maj redovisade SAS en kraftig nedgång i flygandet som en ekonomisk förlust. I den nya normaliteten borde det också ha redovisats som en ekologisk vinst.

Oljeindustrin, transportsektorn, byggsektorn, sjukvården, klädesindustrin, jordbruket med mera behöver upprepat genomlysas i den nya normalitetens perspektiv. De dagliga utsläppen bör belysas som en del av nyheterna. Hur stora blir utsläppen under årets midsommarhelg med allt bilåkande?  Hur mycket koldioxidutsläpp genererar lockande flygrese-och bilannonser? Och mycket annat. De finns många personliga berättelser, till exempel föräldrar som kör sina barn i SUV-bil som är bekvämt i stunden, men som skadar på sikt. Hur tänker de?

Låt oss med en bagatell belysa hur media och samhället ständigt normaliserar koldioxidutsläpp. Tv-intervjuer äger allt som ofta rum i framsätet på en bil på väg någonstans, antagligen för att skapa en känsla av rörelse och aktivitet. Men om bilen är fossildriven, vilket den oftast är, eller eldriven, vilket den borde vara, redovisas inte. Utsläpp av skadlig växthusgas passerar som normalt. Men är det inte.

Coronapandemin har lärt oss hur vi kan bemöta globala hälsokatastrofer. Uppmaningar och rekommendationer hur människor ska ändra sitt beteende har förmedlats. Vi föreslår att man kopiera upplägget för bemötandet av Coronapandemin till hur vi bemöter utsläppen av växthusgaser. Vi behöver en expertgrupp som håller presskonferenser tillsammans med regeringsmedlemmar med tydlig information om dagsläget, politiska beslut som leder till minskade utsläpp och instruktioner om hur vi ska leva för att rädda vårt klimat. Politiska beslut analyseras och diskuteras. Utsläpp från olika aktiviteter behöver redovisas och diskuteras. Läget för klimatet, med torka, översvämningar, orkaner, minskad biologisk mångfald, som leder till påverkad infrastruktur, försämrad livsmedelsproduktion, svält, konflikter och krig behöver rapporteras ofta och regelbundet. Vi behöver alla bli mycket mer medvetna och prata mycket mer hur politiken kan förändras och om hur vi kan göra rätt. Jämför med hur vi tar till oss nyheter om Coronapandemin och krav på att varje person ska tvätta sig ofta och hålla avstånd till andra med minst två meter.

Business as usual är inget alternativ när klimatförändringen orsakar allt större hot mot biosfär och hälsa. Den nya normaliteten i vilken koldioxidutsläpp är oacceptabla behöver synliggöras. Vi behöver acceptera svårigheterna i denna stora omställningsfas. Men det är inte samma sak som att acceptera de skadliga utsläppen. Vi, liksom världen i övrigt, måste synergistiskt förena politiskt, samhälleligt och personligt ansvar för en snabb omställning för biosfär och hälsa.

 

Gösta Alfvén
Docent, barnläkare
Adjungerad styrelseledamot i Läkare för Miljön

Maria Wolodarski
Onkolog, biträdande överläkare, Karolinska Universitetssjukhuset
Ordförande i Läkare för Miljön