Maria Jansson och Klara Thurfjell

debatt Såväl föräldraföreningar som skolornas ledningar oroar sig för hur framtiden ska se ut när resursskolorna inte får det ekonomiska stöd de behöver för att bedriva sin verksamhet. Feministiskt initiativ vill nu ha besked från skolborgarrådet Smedberg-Palmqvist.

Barn som kommit tillbaka till skolan efter att ha varit ofrivilligt skolfrånvarande, bättre möjlighet till stöd och hjälp i skolgången – det är några av berättelserna vi får höra från föräldrar och elever på resursskolor i Stockholm. Skolor som tar emot elever med ett omfattande behov av särskilt stöd för att klara av skolan.

I dessa verksamheter finns kompetens och resurser för att möta elevers olika förutsättningar som saknas i den ordinarie skolverksamheten. Resursskolor erbjuder individuella lösningar för sina elever i form av anpassade lokaler, små undervisningsgrupper och en hög lärartäthet. Av den anledningen får skolorna högre ersättning per elev än ordinarie skolor.

Men nu har allt kastats omkull. Under de senaste åren har vi kunnat följa en debatt kring skolornas ekonomiska förutsättningar. Det tilläggsbelopp som ska täcka upp kostnaderna för varje elevs individuella behov av stöd har omprövats.

Sedan en tid tillbaka har utbildningsförvaltningen blivit mer restriktiva i sina bedömningar av ansökningarna vilket lett till att färre elever beviljas detta tillägg och att de som får tillägget ofta tilldelas ett lägre belopp än tidigare. Det har medfört att skolorna larmar om att de måste dra ner på antalet platser, sluta ta in nya elever från den långa kön eller till och med tvingas till stängning.

Förra året fattades ett beslut om ett tillfälligt stöd från staden för att rädda verksamheterna, men nu står vi återigen i en situation där läget för barnen är akut.

Bevisligen så har planeringen från stadens sida varit långt ifrån tillräcklig när vi nu får höra om elever som har en oviss framtida skolgång.

Det kan vara svårt att förstå för gemene man om hur dessa tilläggsbelopp och strukturbidrag som styr finansieringen av skolorna fungerar. Vad som är enkelt att konstatera är att barn aldrig ska ta smällen för minskad skolbudget och hårdare bedömningar. Men det är vad som de facto sker just nu. Nu blir elever, med stora behov av stöd och kontinuitet, flyttade från skolor de trivts i och en trygg skolgång rivs upp.

Om dessa skolor tvingas att stänga har skolborgarrådet lovat att eleverna ska erbjudas plats i kommunala skolor och att man utökar platser i stadens egen verksamhet som motsvarar resursskolor. Självklart är det bra att staden satsar mer på särskilda undervisningsgrupper men uppenbarligen är behovet stort med tanke på den långa kö som finns till de privata resursskolorna.

Bevisligen så har planeringen från stadens sida varit långt ifrån tillräcklig när vi nu får höra om elever som har en oviss framtida skolgång. Det kommer att dröja innan staden har byggt upp kapaciteten som behövs för att ta emot alla elever med särskilda behov.

Många av dessa barn har tidigare varit ofrivilligt skolfrånvarande men genom rätt stöd och hjälp från resursskolorna har de kommit tillbaka till undervisningen. För dem, men även för elever som mött andra problem på grund av att deras behov inte tillgodosetts i den vanliga skolan innebär resursskolornas verksamhet ofta att de får en reell chans att gå i skolan på sina egna villkor.

För föräldrarna innebär en placering i en fungerande resursskola ofta en trygghet och en lättnad. För staden är det en långsiktig investering för att alla elever ska kunna slutföra sin skolgång och få nödvändiga kunskaper, samtidigt som det är ett sätt att leva upp till kraven som ställs i skollagen.

 Vi vill ha ett tydligt svar från skolborgarrådet Smedberg-Palmqvist om hur man ska säkra att de 600 elever som går i resursskolor i Stockholm inte ska behöva bli lidande för att politiker och ansvariga inte tar det ansvar som barnen förtjänar. Hur kommer skolborgarrådet se till så att barnen inte får ta smällen för neddragningar på resursskolorna?

 

Maria Jansson, kommunfullmäktigeledamot, Feministiskt initiativ i Stockholms stad

Klara Thurfjell, NPF-förälder, lärare och medlem i Feministiskt initiativ