“Löfven har suttit kort tid och haft andra saker att fokusera på men en del i att vara ett framtidsparti måste vara att prata om normerna.”

På onsdagen presenterar de tre socialdemokraterna Evin Incir, Mattias Kristenson och Sara Yazdanfar en rapport om mångfalden inom Socialdemokraterna. En av slutsatserna formuleras av tidigare partiledaren Mona Sahlin:
”Problemet är inte att det finns för få medlemmar i vårt parti som representerar den mångfald som Sverige består av. Problemet är att vi är för många i makten som representerar den vita enfalden.”

Rapporten visar att 95 procent av ombuden till partikongressen i april tillhör vad rapportförfattarna kallar ”den vita normen”. I Stockholms stad och Göteborg är siffran 100 procent. I den socialdemokratiska riksdagsgruppen är samma siffra 94 procent. I Socialdemokraternas verkställande utskott tillhör 100 procent ”den vita normen”. I partistyrelsen är det 96 procent. Rapporten visar också att 37 av 40 socialdemokratiska företrädare i de tio största kommunerna tillhör samma grupp.

Definitionen av vem som tillhör ”den vita normen” har man gjort genom att titta på flera parametrar.
– Det är en kombination av var man är född och var ens föräldrar är födda. Men det ska man vara ärlig med att det där har varit det stora dilemmat. Det vi kan gå på i första hand är ju namn, men det är tacksamt att titta såhär på siffrorna så vi aldrig behöver definiera den enskilda personen, säger Sara Yazdanfar till Dagens Arena.

Hon menar att Socialdemokraterna nästan alltid brustit i det interna mångfaldsarbetet.
– Mona Sahlin är den avvikande i den socialdemokratiska analysen av vad representation innebär. Både före och efter henne har man totalt struntat i de här frågorna, säger hon och fortsätter:
– Det är ingen enskild persons fel utan en kultur där man inte ser det här som viktiga frågor, inte som politiska frågor. Vårt mål är att synliggöra maktstrukturen och starta en debatt.

Hur kan Stefan Löfven som partiledare gå före och visa vägen på det här området?
– Genom att ta i frågorna och se dem som politiska. Han har suttit kort tid och haft andra saker att fokusera på men en del i att vara ett framtidsparti måste vara att prata om normerna. Och han behöver inte hålla med om vår analys utan bara ta en diskussion om ämnet.

När ni kommer till partikongressen i april tillhör en förkrossande majoritet just den här vita normen ni diskuterar här. Är det inte svårt att få till den debatten ni efterlyser i en sån grupp?
– Jag hoppas inte det. Som socialdemokrat har man förhoppningsvis en inneboende strukturanalys, en sund klassanalys och är feminist. Då har man bra grundförutsättningar för att kunna diskutera intersektionella frågor.