Förstelärarreformen skulle underlätta för lärarna att göra karriär. Nu sågas den av lärarna själva. Bo Jansson, ordförande för Lärarnas riksförbund, är inte förvånad över lärarnas missnöje.

Stora löneskillnader skapar splittring i kåren och förstelärarnas uppdrag är oklart. Det tycker många av de 6 000 lärare som Statskontoret tillfrågat i en ny rapport.

Mer än hälften av lärarna är ganska eller mycket negativt inställda till förstelärareformen. En majoritet anser att den bara är till nytta för de lärare som själva har fått tjänsten och att det är oklart vad som krävs för att någon ska få en förstelärartjänst.

– Jag har sett hur rektorer utser sina lärarkompisar till förstelärare, oavsett vilka som söker, säger Sara Bruun, som är förstelärare på Furutorpsskolan i Vinslöv, till Skolvärlden.

Bo Jansson, ordförande för Lärarnas riksförbund, är inte förvånad över lärarnas missnöje. Fackförbundet har också tidigare riktat kritik mot att huvudmännen har för stor frihet. 

– Vi tycker att riktlinjerna för hur statsbidragen fördelas kan stramas upp. Men samtidigt finns samma kritik mot lektortjänsterna, där riktlinjerna är mycket stramare. I slutändan handlar det om att huvudmännen måste ta mycket större ansvar för att vara tydliga i sina tillsättningar av förstelärare och vilket uppdrag de har, säger Bo Jansson.

I dag finns en bred politisk majoritet bakom förstelärarreformen och den ska vara fullt utbyggd vid nästa årsskifte. Då ska det finnas anslag för att finansiera 17 000 karriärtjänster som kommunerna kan ansöka om medel för.

En rapport från Lärarnas riksförbund konstaterar att miljarder kronor i statsbidrag till skolväsendet brinner inne för att de små huvudmännen sällan söker pengar – med ökade klyftor som konsekvens. Bo Jansson menar att huvudmännen i dagsläget måste ta större ansvar för att söka pengarna.

– Men det allra bästa för att statsbidragen generellt ska fördelas lika och höja likvärdigheten mellan skolor är att staten tar ett nationellt ansvar för fördelningen, säger Bo Jansson.