Arbetsmiljön blev bondeoffret i regeringens jobbpolitik. I stället skulle arbetsmiljö ges en ”positiv” klang. Arbetsgivarna skulle upplysas om den goda arbetsmiljöns konkurrensfördelar. Men när nedskärningarna drabbade forskning och inspektion flyttades ansvaret för arbetsmiljön över på de anställda.
Tegs kyrka i Umeå ser ut som ett befästningsverk. Framför den kala betongbyggnaden har byggjobbarna grävt ett djupt hål ner till den trasiga avloppsledningen. Sand, grus och sten ligger i stora vallar längs kanterna.
Leif Strandberg tänker på säkerheten. Det är hans rättighet som skyddsombud. Om läget känns osäkert kan han när som helst stoppa arbetet, kliva upp ur hålet och ställa krav på Peabs platschef. Han har lagen och fackföreningsrörelsen i ryggen.
Men den här dagen kliver han i stället ner i hålet. Han missbedömer. Och när gruset börjar rassla tar det bara sekunder innan hela frontavsnittet kollapsar. Plötsligt sitter Leif Strandberg fast upp till midjan i grus och sten, med knäet vridet i en smärtsam vinkel.
Det är sent på året och det är också sent på mandatperioden för regeringen Persson. Rättsvisans kvarnar mal långsamt och innan Leif Strandberg till sin stora överraskning får veta att det är han – skyddsombudet – som kommer åtalas för arbetsmiljöbrott i samband med sin egen olycka, kommer en ny borgerlig allians ha tagit makten. Under sin första mandatperiod ska de peka ut en helt ny riktning för arbetsmiljöpolitiken.
Fler jobb, inte bättre jobb
Efter alliansens valseger 2006 fanns det en prioritering som stod över alla andra: jobbpolitiken. Receptet var enkelt: Mer i plånboken för de som hade jobb och mindre i plånboken för de som inte hade jobb. Därmed skulle ”viljan” att arbeta öka, vilket i sin tur skulle skapa fler jobb.
Men politiken var dyr. Och för att finansiera skattesänkningar på cirka 70 miljarder för löntagarna var det tvunget att skära på många andra utgiftsposter. Arbetsmiljöområdet var ett av de hårdast drabbade.
– Regeringen ville kraftsamla för arbetslinjen för att minska utanförskapet, vilket jag har förståelse för. Men för att möjliggöra den satsningen så behövde man spara på annat. Man prioriterade sysselsättningen högre än arbetsmiljön. Fler jobb var överordnat, bättre jobb var underordnat, säger Lennart Levi som är riksdagsman för Centerpartiet. Lennart Levi är även professor i psykosocial miljömedicin och tidigare rådgivare i arbetsmiljöfrågor till Sven Otto Littorin och Tobias Billström.
I regeringens första budget, under utgiftsområde 14 ”Arbetsliv”, var siffrorna röda. Arbetslivsinstitutet, det statliga verk som producerat Sveriges internationellt erkända arbetslivsforskning, lades ned. Arbetsmiljöverket, som skapar regelverk kontrollerar att de efterföljs, slaktades med en tredjedel. Stöd till skyddsombudsutbildningar slopades.
”Positiv” arbetsmiljö
Nedskärningarna genomfördes utan att regeringen presenterade någon egen plan för arbetsmiljön. Först 2008 återkom man i frågan och publicerades en tankeram för den fortsatta arbetsmiljöpolitiken. Och inte förrän dagarna efter valet 2010 lanserades en handlingsplan. I de båda dokumenten presenteras regeringens huvudlinje i arbetsmiljöpolitiken: Att minska ”utanförskapet” och framhäva de ”positiva” sidorna av arbetsmiljön – inte bara för individen utan också som ett konkurrensmedel för företagen.
– Arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv och positiv innebörd. Det ska inte enbart handla om att förhindra en dålig arbetsmiljö, utan i mycket högre grad om att se arbetsmiljön som något som kan utveckla såväl individer som verksamhet och vara en framgångsfaktor och ett konkurrensmedel, sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i samband med lanserandet av tankeramen.
Konkret har den senaste mandatperioden inneburit radikalt minskad forskning på arbetslivsområdet samt minskade inspektioner från Arbetsmiljöverket. Ambitionen var i stället att öka informationsspridning till arbetsgivarna och synliggöra de företag som har en erkänt god arbetsmiljö – till exempel genom en slags certifiering.
– Det är en ökad tyngd på de positiva och ekonomiskt lönsamma argumenten för en god arbetsmiljö. De riktade tillskott vi fått har främst gått till informationsinsatser samtidigt som våra inspektioner har minskat på grund av besparingar. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet gör att vi har sämre tillgång till ny kunskap och sämre analyskapacitet. Vi är inte heller aktiva i det europeiska samarbetet på samma sätt. Där har vi tappat en del och gått från en ledande position till att spela i mellannivå, sammanfattar Mikael Sjöberg som är generaldirektör på Arbetsmiljöverket och tidigare generaldirektör för Arbetslivsinstitutet.
Välja bra arbetsmiljö
För den nya arbetsmarknadsministern Hillevi Engström verkar den nya ”positiva” arbetsmiljölinjen ligga fast. Hon betonar att bra arbetsmiljö ska vara ett konkurrensmedel – på flera plan.
– Vi konsumenter, i alla fall jag, är väldigt måna om att handla det som är producerat på ett schysst sätt. Så jag tror att man som konsument på arbetsmarknaden också kommer att välja den arbetsgivare som har en schyst arbetsmiljö och behandlar sina anställda väl, säger Hillevi Engström i en artikel i LO-tidningen.
De effekter den nya politiken har fått för arbetsmiljön är svåra att belägga för en så kort period som fyra år. En långsiktig trend är dock att de fysiska arbetsmiljöproblemen minskar samtidigt som de mentala problemen ökar. Arbetsolycksfall har fortsatt ligga relativt konstant på cirka 27 000 fall per år. Samtidigt har arbetssjukdomar stadigt minskat och ligger i dag på rekordlåga nivåer. Men den statistiken har mött kritik från flera håll. Granskningar har visat att det i dag är mycket svårare att få sin skada eller sjukdom godkänd som en arbetsskada eller arbetssjukdom. Och liksom när det gäller sjukförsäkringen har skarp kritik riktats mot Försäkringskassans handläggning i arbetsskadeärenden. Flera experter menar att den är rättsosäker, orättvis och ojämlik.
Strukturerna faller bort
En ny omfattande studie från Göteborgs universitet visar att det finns en helt dominerande gemensam nämnare vid mental och fysisk ohälsa i arbetet: rationaliseringar. Professor Jörgen Winkel vid institutionen för arbetsvetenskap har, tillsammans med forskarkollegan professor Rolf Westgaard, studerat den samlade vetenskapliga litteraturen de senaste 20 åren – över 10 000 forskningsartiklar.
– Rationaliseringar är den enskilt viktigaste orsaken och bidrar väldigt ofta till försämrad arbetsmiljö för arbetstagarna. Cheferna har inte haft med arbetsmiljöfaktorn i förändringsarbetet. Samtidigt har insatserna mot ohälsan från samhällets och företagens sida nästan enbart riktats mot individerna. Det har handlat om arbetsställningar, avslappning, fysisk träning och så vidare. Det är dags att börja byta fokus från individ till de strukturer som orsakar ohälsa, säger Jörgen Winkel.
Studien visar att företagen har mycket bristande insikt om att rationaliseringar kan leda till dålig arbetsmiljö. Jörgen Winkel efterlyser ett fokusbyte inom hela arbetsmiljöområdet. De individuella insatserna mot ohälsa är viktiga, men de kommer inte åt roten till problemen. Strukturperspektivet är och har alltför länge varit en blind fläck. En nödvändig början är obligatorisk utbildning i arbetsmiljö för framtidens chefer, och möjlighet till fortbildning, menar han.
Motstånd mot utbildning
Frågan om obligatorisk utbildning i arbetsmiljö har länge varit uppe på bordet i arbetsmiljödebatten. Fackföreningsrörelsen har drivit kravet och har på det området hittat en bundsförvant i centerpartisten och professorn Lennart Levi – åtminstone när det gäller chefer.
– Tänk dig ett arbetsliv med chefer som kan arbetsmiljö. Det skulle innebära en oerhörd förbättring, säger han.
Lennart Levi har själv arbetat fram flera sådana förslag och enligt honom har idén tagits emot positivt på Arbetsmarknadsdepartementet. Men förslagen har stött på patrull från det av Folkpartiet styrda Utbildningsdepartementet.
– Argumentet är att man värnar om principen om den akademiska friheten. Jag förstår synpunkten, men de driver den för långt. Inom andra områden är man inte lika försiktig med statlig styrning, som inom försvars- eller jordbruksforskning. Men just på den här punkten verkar man vara väldigt principiell, säger Lennart Levi.
I Sverige har en triangel av seriösa arbetsgivare, effektiv inspektionsmyndighet och starka fackförbund varit en framgångsrik modell för att skapa en, internationellt sett, väldigt god arbetsmiljö, berättar Arbetsmiljöverkets Mikael Sjöberg. Men efter regeringens förändringar av a-kassan har uppemot en halv miljon medlemmar lämnat facket.
– Vi följer utveckling mycket noga. Fortsätter medlemstappet så hotas ett centralt ben i arbetet för en god arbetsmiljö, säger han.
Nyliberal arbetsmiljö
Enligt forskaren Joel Rasmussen har regeringens politik på arbetsmiljöområdet accelererat en utveckling som egentligen påbörjades redan i början av 1990-talet.
– Då gjordes förändringar i lagstiftningen som ålade alla på arbetsplatsen att samarbeta för att utveckla arbetsmiljön. Tidigare var det väldigt tydligt att det enbart var arbetsgivarens ansvar, säger han.
Enligt Joel Rasmussen finns det i grunden två sätt att förebygga arbetsskador på en arbetsplats. Om det till exempel rör sig om en roterande maskin på en fabrik kan ett skydd monteras. Alternativet är att arbetaren får lära sig att vara mer försiktig. Själv har Joel Rasmussen studerat tre kemikaliefabriker i sin doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap. Joel Rasmussen drog slutsatsen att alltmer tonvikt läggs vid den senare lösningen. Ansvaret för arbetsmiljön läggs på individen.
– Antingen kan man jobba med en kollektivt skyddande strategi och till exempel byta ut en giftig kemikalie mot en ogiftig. Eller så kan man ha en mer nyliberal strategi och ändra beteendet hos de som arbetar för att minska riskmomenten med den farliga kemikalien. Den utveckling vi ser går allt mer åt det nyliberala hållet, säger han.
Regeringens politik följer samma mönster. Med mindre forskning och inspektion läggs mer ansvar på de enskilda arbetsplatserna. Arbetsmiljöverket satsar på att få ingång ett självständigt och systematiskt arbetsmiljöarbete ute på arbetsplatserna, med till exempel olika typer av incidentrapporteringssystem där alla anställda är med och bidrar. En stark trend ute på företagen är system för så kallad beteendebaserad säkerhet, BBS. Enligt Joel Rasmussens forskning har sådana system en tendens att ensidigt peka ut enskilda beteenden som riskfaktorer – snarare än strukturer.
– Arbetslivsinstitutet jobbade bland annat med kollektiv prevention, men det är nu nedlagt. Det har skett en stor nedbantning av statliga resurser. De här självstyrande systemen är ju visserligen demokratiska, i och med att alla på arbetsplatsen är med och bidrar. Men de har en tendens att missa de strukturella riskfaktorerna, säger han.
Förskjutning av ansvar
Leif Strandberg grävdes till slut fram ur gropen framför Tegs kyrka i Umeå med en mindre skada på ena knäet. När han sedan åtalades för arbetsmiljöbrott väckte det stor uppståndelse i fackföreningsvärlden. En protestlista med 1 200 namn lämnades bland annat över till åklagarmyndigheten i Umeå. Men trots att Leif Strandberg senare blev friad så försvann inte kritiken. Den friande domen öppnade upp för möjligheten att göra skyddsombud straffrättsligt ansvariga för arbetsmiljön, även om det specifika brottet ansågs vara för ringa.
– När alltmer ansvar för arbetsmiljön flyttas över på den anställdas beteenden är det här en logisk följd. Regeringens politik accelererar den utvecklingen, säger forskaren Joel Rasmussen.
Fotnot: Detta är del 1 av 10 i Dagens Arenas granskning av regeringens politik. Läs mer om granskning här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
