Robin Andersson. Betongföretaget Starkas lokaler i Kristianstad. Foto: Privat/News Øresund

Arbetsplatsolyckor Sedan 2013 har 400 personer dött i en arbetsplatsolycka. En av dem som har fått sätta livet till är 20-åriga Robin Andersson. Hans mamma Christina Andersson berättar för Dagens Arena om den fruktansvärda dagen och om kampen som följde.

Den 9 maj 2019 åker 20-åriga Robin Andersson till sitt jobb på Starka betongs fabrik i Södra Sandby som vanligt. Han säger hej då till sin mamma Christina Andersson och hon ser på när han tar bilen och åker iväg till sitt pass. För sista gången. Ett par timmar senare ringer telefonen.

– Jag hörde först inte vem det var. När jag frågade sa han sitt namn och att han ringer från polisen i Lund. Då frågade jag direkt om det är Robin det gäller. Polisen bad oss komma ned till akuten och jag frågade om Robin lever, berättar Christina.

Christina Andersson. Foto: Privat/insänt.

 

Hon får inget svar på frågan över telefon. Familjen kör till akuten där polisen tar emot dem. Väl innanför receptionsdörrarna går Christina rakt fram till traumarummet, men då säger polisen att de ska in i rummet till vänster.

– Då stängde jag av känslomässigt, för till det rummet kommer de som har avlidit, säger Christina.

Många brister på arbetsplatsen

I rummet sitter läkare och polisen berättar att det har skett en tragisk olycka. Robin har klämts i en maskin som tillverkar betongplattor. Trycket var på flera ton.

Robin ligger i en svart body bag som är knäppt ända upp till bröstkorgen. Christina vill inget hellre än att få krama om honom men får bara ta lite i ansiktet. Där och då bestämmer hon sig för att samla på sig så mycket information som möjligt för att ta reda på vad som egentligen har hänt. Hur det kunde hända, vad som har gått fel.

– Jag kände att här måste hjärnan fungera, jag kan inte ta ledsamheten just nu.

En förundersökning inleddes och polisen stängde ned arbetsplatsen. Christina säger att Robin och flera av hans arbetskamrater tidigare berättat att det fanns många brister på arbetsplatsen. Det hände ofta olyckor som tystades ned, avvikelserapporter kom aldrig in till Arbetsmiljöverket och arbetsledningen beordrade de anställda att hålla högt tempo. Att jobba fortare.

– Robotarmen som Robin klämdes i skulle egentligen vara inhägnad, men dagen han dog var inhägnaden avlyft på fyra ställen, berättar Christina som har tagit del av utredningen och en mängd andra dokument om avvikelser på arbetsplatsen.

”Bara en bricka i spelet”

Dessutom hade företaget 2016 fått påläggande från Arbetsmiljöverket då sensorerna på robotarmen inte fungerade. Företaget uppgav att det skulle åtgärdas, men ingen uppföljning gjordes.

För Dagens Arbete berättar IF Metall-ombudsmannen Claudia Nilsson att hon besökte arbetsplatsen flera gånger efter dödsolyckan. Och hon bekräftar att det fanns brister.

– Det fanns problem med arbetsmiljön och ett riskbeteende som ledningen inte tog tag i, säger hon till Dagens Arbete.

Förundersökningen lades dock ned, då kammaråklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål inte kunnat bevisa vem som är ansvarig för händelsen. En granskning från tidningen Arbetet visar att mindre än var tionde dödsfall på jobbet leder till att någon fälls i domstol.

Kampen fortsätter

Christina fortsätter dock att kämpa för att fler ska bli medvetna om arbetsplatsolyckor och för att mer ska göras för att förebygga dem. Hon menar också att det måste bli tydligare följder för företag som missköter sig.

– Det största problemet med arbetsplatserna är att man inte bryr sig om den enskilda människan. Den är bara en bricka i spelet, och om den brickan dör tar man bara in en ny. Det ska stressas och människan har inget värde, säger Christina.

Dagens Arena berättade i dagarna att så många som 20 personer hittills har dött på jobbet i år. För bara ett par veckor sedan dog två personer när de skulle rengöra en tank och giftig gas bildades. Christina tycker att detta bör tas på lika stort allvar och väcka lika stor uppmärksamhet som dödsskjutningarna.

– Det handlar om människor som jobbar, sköter sig och betalar skatt till samhället som får sätta sina liv till. Ingen vet om det är du som får ett samtal imorgon om att ditt barn har omkommit. Vi måste ta det här på allvar, man måste förhindra att det händer, säger Christina.

Christina och hennes familj driver stiftelsen Robin kom aldrig hem för att stötta personer som drabbas av arbetsplatsolyckor. Man kan sätta in bidrag och själv söka till stiftelsen, som anhörig eller om man själv har blivit skadad på jobbet och behöver hjälp.