Det behövs tryck från vanligt folk för att politikerna skall våga styra mot förnybara energikällor och hållbara transportlösningar, skriver Jonas Bane, Dan Baeckström, Frida Ekelund och Anika Agebjörn.

En fossilfri fordonsflotta 2030. Det är ett av Sveriges stolta klimatmål.

Men just nu ser det dystert ut. Förra året bröts trenden med minskande utsläpp från trafiken. Biltrafiken ökar återigen sedan några år, efter att ha legat ganska konstant sedan 2008.

Under en tid kunde utsläppen ändå minska tack vare energieffektivare bilar och mer förnybart bränsle. Men nu visar Trafikverket att den utvecklingen har vänt.

Vi svenskar köper större, mer bränsleslukande bilar. Den tekniska omställningen förmår inte kompensera för trafikökningen. Det är uppenbart att det också behövs en omställning i hur vi planerar städer och infrastruktur.

I dag står trafiken för en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser och utgör därmed en av våra största klimatutmaningar. Men det är en utmaning som är fullt möjlig att anta, bara vi blir många.

Vi kan minska bilåkandet. Åka mer buss och tåg. Cykla och gå mer. Utnyttja internet mer för virtuella möten. Allt detta är möjligt – bara politikerna uppfattar att det finns en stark opinion.

Men det finns även politiska hinder för att ställa om till klimatsmarta transporter. Varje år lägger världen mer än 4 700 miljarder kronor på direkta subventioner av fossila bränslen, enligt Internationella energiorganet (IEA).

Därtill tillkommer dolda globala kostnader för fossila bränslen på astronomiska 45 000 miljarder kronor, enligt Internationella valutafonden (IMF). Det sistnämnda motsvarar sex procent av världens BNP och inbegriper kostnader för miljöförstöring och en ökad belastning på sjukvården.

Ett annat stort hinder är att infrastruktursatsningar som främjar ökad bilism fortfarande slukar alltför stora resurser. Det främsta exemplet i Sverige är Förbifart Stockholm, en två mil lång motorväg som riskerar sluka 45–60 miljarder kr under årtionden framöver.

Motorvägen bidrar till ökade utsläpp och hämmar satsningar på kollektivtrafik och cykelvägar. Ett flertal studier visar att motorvägsprojekt inte minskar trängsel och avgasproblem i storstäderna, utan tvärtom ökar dem.

Nu närmar sig klimattoppmötet i Paris som har fått epitetet ”mänsklighetens viktigaste möte”.

Om världens länder där fattar beslut om att fossila bränslen ska beskattas motsvarande dagens enorma direkta och indirekta subventioner, kan övergången till förnybara energikällor ta verklig fart.

En förändrad efterfrågan inom transportsektorn skulle leda till bättre och utbyggd kollektivtrafik, och en fossilfri fordonstrafik. Och det behövs onekligen. Med miljöprofessor Johan Rockströms ord: “Löser vi inte klimatfrågan lever vi snart i ett permanent världskrig – med planeten som fiende.”

Trots alla alarmklockor har världens ledare ännu inte lyckats uppnå ett klimatavtal som kan hejda den globala uppvärmningen. Det behövs nu ett tryck från vanligt folk på politikerna för att de skall visa det mod och ledarskap som behövs för att styra investeringarna mot förnybara energikällor och hållbara transportlösningar.

Den 29 november, dagen innan världens beslutsfattare träffas i Paris, samlas miljontals människor på över 2 200 orter i fler än 170 länder för att visa sin beslutsamhet och trycka på världens beslutsfattare för en omställning till en hållbar värld.

I Sverige manifesteras det i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, och på ett 20-tal andra orter.

Du behövs! Blir vi tillräckligt många måste världens beslutsfattare lyssna.

Jonas Bane, engagerad i Klimataktion och Tillsammans för klimatet 29/11 i Stockholm
Dan Baeckström, engagerad i Naturskyddsföreningen och Klimatsamling 29/11 i Göteborg
Frida Ekerlund, engagerad i Latinamerikagrupperna och en av talarna på Klimathoppet 29/11 i Malmö
Anika Agebjörn, engagerad i Hållbart Rimforsa, stödjer Klimatmanifestation 29/11 i Norrköping

För KlimatSverige, #klimatet29nov2015