Tre månader har snart passerat sedan de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslades i Etiopien. De står anklagade för att ha använt journalistrollen som en täckmantel för terroristverksamhet. En helt befängd anklagelse, men där den politiska tystnaden i Sverige inte hjälper till att få dem fria.
Kjell Persson, pappa till Johan, var i morse med i SVT:s morgonprogram. Han berättade om känslan av att leva i ett vakuum och att han inte har tillåtits kommunicera direkt med sin son sedan fängslandet.
Med i tv-soffan var även UD:s presschef Anders Jörle. Godmodigt förklarade Jörle att ”som vanligt när det gäller den rena diplomatin att vi talar inte så mycket om den […] vi har också sagt tydligt och klart att vi tror på deras journalistiska uppdrag”. Under intervjuns gång slogs han av tanken att det skulle vara bra om de stora medierna kunde skriva något slags intyg om att Schibbye och Persson arbetat för dessa medier.
Det här påståendet tvingades Kjell Persson att korrigera. De anhöriga startade en sådan insamling av intyg direkt efter gripandet:
– Vi har intyg från alla de berörda tidningarna, journalist- och fotografförbunden. Dessa intyg finns samlade i ett dokument, som har funnits nere i Addis Abeba sedan drygt en månad tillbaka, sade Kjell Persson.
Hur bra koll har UD egentligen? Och om nu UD:s presschef har tyckt att det var en sådan bra idé att samla in intyg, varför har han inte väckt den frågan i UD:s diplomatiska arbete?
Carl Bildt tiger om de fängslade journalisterna. Att processen har gått så långt att Johan Persson och Martin Schibbye kommer att ställas inför rätta är ett tillräckligt tecken på att UD:s tysta diplomati inte fungerar.
Frågan återstår då om det inte är dags för EU att uppmärksamma gripandet av Johan och Martin. EU är den enskilt största biståndsgivaren till Etiopien. Fram till 2013 kommer runt 10 miljarder kronor per år gå till bistånd i landet. EU är också Etiopiens största exportmarknad. Påtryckningar från den europeiska unionens sida kan få effekt.
När Dawit Isaak i förra veckan suttit fängslad i tio år uppmärksammades det stort av Europaparlamentet. EU:s politiker borde uppmärksamma Johan Persson och Martin Schibbye betydligt snarare än så.
Självklart är inte Isaak och Persson/Schibbye helt jämförbara fall. Regimen i Eritrea är erkänt brutal och paranoid, något som The Economist belyste tidigare i veckan.
Situationen för Etiopiens befolkning är inte lika illa. Men i fråga om regimens behandling av journalister börjar, enligt The Economist, läget närma sig det i Eritrea. Etiopien är det land i Afrika som fängslar näst flest journalister. Det är väl dokumenterat att regimen förtrycker och fängslar både utrikes- och inrikesreportrar. Det senaste årtiondet har 79 etiopiska journalister tvingats i exil.
En diplomatisk lösning bör ske innan den 18 oktober, sa Johans pappa under SVT-intervjun. Den dagen kommer Johan och Martin att ställas inför rätta i Etiopien. Tiden börjar rinna ut. På spel står långa fängelsestraff för två journalister som bara försökte göra sitt jobb.
Den högljudda diplomatis tid är nu.
facebook: 476 twitter: 33 
”På spel spel står långa fängelsestraff för två journalister som bara försökte göra sitt jobb” skriver artikelförfattaren. Jag tycker att Waltersson i sitt välmenta gnäll borde inse att dessa två pojkar alltför väl visste vad de utsatte sig för. De tog en rövare för att få ett scoop om Lundin Oil och sälja vidare i rent pekuniärt syfte. Deras uppdragsgivare var INTE de svenska skattebetalarna utan utländska kapitalister! Varför ska då jag som svensk skattebetalare, utan att blivit tillfrågad om scoopets relevans nu få betala för att få dem fria. De klev medvetet över den fysiska gränsen till en diktatur. De och deras uppdragsgivare får stå sitt kast. Den svenske industriarbetaren skall INTE betala kostnaderna för deras frigivande. Jag kräver rättvisa och Waltersson bör besinna sig i sin retorik.
Sverige har genom företaget Lundin oil och dess sammarbete med diktaturerna i Etiopien och Sudan blivit inblandat i smutsiga olje affärer som inneburit folkfördrivning. Därför är det rätt att svenska journalister söker sanningen om vad som hänt. UD måste göra sitt jobb och få våra falskt anklagade journalister fria, trots Bildt:s ointresse, för Sverige är en demokrati.
UD’s presschef är det en journalist det med ? någon utan riktig koll?
Anders Jörle är UD:s presschef. Före UD var Anders Jörle informationschef på Statens Kärnkraftsinspektion. På 80-talet arbetade han som reporter på TT med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik