Bild: Dennys Bello
Bild: Dennys Bello

En stor del av de invandrare som har så kallade »enkla jobb«, som exempelvis cykelbud, klarar sig inte på sin inkomst. Ändå vill stora delar av borgerligheten att dessa jobb ska förbli lågavlönade. Hur kan detta vara en målsättning för någon oavsett politisk färg?

»Mina sju pass på Uber varade tillsammans i 18 timmar och 21 minuter. Totalt cyklade jag drygt 17 mil. På det tjänade jag 712 kronor före skatt. Det motsvarar en timlön på knappt 39 kronor i timmen.«

Orden är Erik Wisterbergs, reporter på nyhetssajten Breakit, som i hemlighet infiltrerade cykelbudsföretaget Uber Eats. Wisterbergs uppmärksammade wallraffande sätter fingret på ett större samhällsproblem. Nämligen människor som jobbar och sliter men ändå inte kan leva på sin lön.

Från borgerligt håll framhålls ofta »enkla jobb«, som de hos Uber Eats, som en universallösning på många av de problem som vårt samhälle står inför. De vill därför se en mer utbredd låglönesektor. Högertankesmedjan Timbro menar exempelvis att dessa jobb öppnar upp arbetsmarknaden för personer som annars har svårt att få jobb. Exempelvis unga och invandrare.

I tankesmedjan Tidens rapport Språngbräda eller fallucka? – en analys av enkla jobb och working poor i Sverige kan man dock läsa om den utbredda fattigdomen bland dem som har »enkla jobb«. Vi pratar om människor som lever på mindre än 10 000 kronor i månaden.

Särskilt utsatta är de med utländsk bakgrund. 39 procent av männen och 50 procent av kvinnorna i åldern 20–24 år som har »enkla jobb« är fattiga. Samma mönster syns bland de äldre med utländsk bakgrund, där mer än fyra av tio inte klarar sig på sin inkomst.

Det är inte acceptabelt. Ett enkelt jobb borde inte vara synonymt med fattigdom.

Under sin korta tid som cykelbud för Uber Eats fick Breakits Erik Wisterberg se hur hans kollegor cyklade för att försöka tjäna ihop till mat och boende. Många av dem var nyanlända och på jakt efter en bättre framtid. Mycket få av dem kunde prata svenska. De som körde mycket, kanske 50 timmar i veckan, kunde tjäna uppemot 10 000 kronor. I månaden.

Det är inte acceptabelt. Ett »enkelt jobb« borde inte vara synonymt med fattigdom. För facket är det dock en svår uppgift att skapa ordning och reda i den så kallade gig-ekonomin där många av de nya »enkla jobben« skapas.

Enligt Markus Pettersson, t.f. förbundsordförande på fackförbundet Transport, vill företag som Uber Eats inte vara arbetsgivare. Deras affärsmodell handlar i stället om att leverera någonting så billigt som möjligt utan att ta något som helst ansvar. Och de använder modern teknik för att kunna erbjuda arbetsvillkor från 1800-talet.

Facken behöver därför allt stöd de kan få för att hjälpa de människor som jobbar men ändå lever i fattigdom. De anställda behöver organiseras. Kollektivavtal måste slutas. Så att schysta villkor kan råda. Men fram till dess kommer de »enkla jobben« för många förbli en språngbräda rakt ut i fattigdom.

Dennys Bello går Aftonbladets ledarskribentutbildning och är praktikant på Dagens Arenas ledarredaktion. Följ Dennys på Twitter: @dennysbello