Bild: Carl-Johan Friman

”Det går bra för Sverige.” Så inledde finansminister Anders Borg en artikel häromveckan. Värt att notera är att Borg ordagrant återanvänder gamla socialdemokratiska paroller. Även fortsättningen präglades av trosvisshet:

”Trots den finansiella oron i omvärlden står Sverige starkt. Sysselsättningen har ökat och utanförskapet har minskat. De offentliga finanserna är starka. Förklaringen är inte minst den goda konjunkturen, men även alliansens jobbpolitik.”

Torsdagen den 21 augusti kom SCB:s arbetskraftsundersökning. Arbetslösheten ligger på 5,8 procent. Inte någon statistiskt säkerställd ökning jämfört med för ett år sedan. Men definitivt ingen minskning. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15 – 24 år har ökat med 30 000 personer. Trots den ”goda konjunkturen” och ”alliansen jobbpolitik”, som särskilt skulle komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Eller som det heter på allianska ”utanförskap”.

Och även om det gått bra för Sverige under många år (om än inte för alla) stundar nu ett väderomslag i hela världsekonomin. De goda åren är över. Fastighetskrascherna i USA och Storbritannien, två mycket avreglerade ekonomier, sänder chockvågor över hela globen. Priset på mat och olja har samtidigt rakat i höjden. En ökad inflationstakt injiceras även i länder med stabila finanser. I en rad EU-länder noterades negativ tillväxt andra kvartalet 2008. Två kvartal i rad är per definition en recession. Vilket historiskt sett är mycket ovanligt.

Sveriges ekonomi är jämförelsevis i gott skick. Arbetslösheten är förhållandevis låg. Anders Borg har ett stort budgetöverskott i bakfickan. Regeringens sammanträde på Harpsund ägnas åt höstens kommande budget och omges av en växande oro och spirande osäkerhet. Nyligen skrev regeringen ner sin tillväxtprognos rejält. Nu väntar vi på en justering av förutsägelserna om den kommande arbetslösheten. Den lär inte bli till det bättre.

Regeringens jobbpolitik har varken gjort till eller från. Ändå är det mer av samma sak som verkar vara på gång. Avdragsrätten för hushållsnära tjänster har haft försumbar effekt. Men nu väntar ytterligare skattesänkningar i form av helt avskaffade arbetsgivaravgifter. Vilket innebär att andra löntagare och skattebetalare får betala sociala avgifter för dessa företag och löntagare. Konsekvent ologiskt från en regering som säger sig bekämpa ”bidrag”.

Skattesänkningar är universallösningen. En del av budgetöverskottet ska spenderas på ytterligare minskningar av skatten för dem som har jobb. Argumentet kommer att vara att det stimulerar efterfrågan. Men skattesänkningar är ett trubbigt vapen i en lågkonjunktur eftersom människor i oroliga tider tenderar att hålla i slantarna. Men för borgerligheten gäller den ideologiska kartan. Där har generationer av liberala tänkare ristat in: sänk skatten!

Alltmedan regeringens mediedomptörer försäkrar oss att ”Det går bra för Sverige”.