hannalindquist_D

Den svenska vapenexporten är fylld av blod och smutsiga affärer med stater som förtrycker sina medborgare. Partikongressen måste ta ett tydligt ställningstagande mot vapenexport, skriver Hanna Lindquist, SSU Göteborg.

På SSU:s kursgård Bommersvik finns en målning gjord av den chilenske konstnären Ely Maoz med budskapet: ”Alla folks frihet och hela världens fred”. För mig fångar detta essensen av socialdemokratin. Men när det gäller debatten om den svenska vapenexporten är jag besviken. Socialdemokraterna kan och måste våga mer. Vill vi vara ett framtidsparti måste vi också leverera en politik för framtiden. Det är dags att sluta prata och börja agera.

Sverige exporterar i dag mest vapen i världen räknat per person. Under 2012 var Indien, Saudiarabien, Frankrike, Pakistan och Thailand de fem största köparna av krigsmateriel från Sverige.

Låt oss ta en närmare syn på dessa länder: Indien och Pakistan är två kärnvapenländer som befinner sig i en långvarig konflikt med varandra. Saudiarabien är en brutal diktatur som militärt slagit ner demokratirörelsen i grannlandet Bahrain. Frankrike krigar i Mali. Thailand har en historia av militärkupper, gränskonflikter och förtryck av burmesiska gästarbetare.

Det är därför anmärkningsvärt att Sverige år 2012 exporterade mer än en tredjedel av allt krigsmateriell till länder som klassas som icke-demokratier. Det är dags för Socialdemokraterna att ta tydligt avstånd från vapenexport till diktaturer och se till att svenska vapen aldrig hamnar i händer där de används till krigsföring, förtryck eller brott mot mänskliga rättigheter.

Redan i dag är det i princip förbjudet att exportera vapen. Men paradoxen är att den svenska vapenexporten bygger på de undantag som kan göras enligt Lag om krigsmateriel. Det gör att riktlinjer som borde förhindra export till diktaturer och krigförande länder kan undgås.

Nu är vi ett antal socialdemokrater som är fast beslutna att Socialdemokraterna måste gå i bräschen för att det regelverk som finns också följs. Ett steg för att nå detta är genom ökad transparens kring svensk vapenexport.

Vi ser ett problem i att exportkontrollrådets ställningstagande omfattas av stor sekretess. Inte ens våra riksdagsledamöter har insyn i besluten vilket naturligtvis försvårar möjligheterna till politiskt ansvarsutkrävande. Sekretessen försvaras ofta med anledning av respekt för företagshemligheter. Men vi tror att rådets ställningstagande och ledamöternas röstning kan offentliggöras utan risk för att företagshemligheter eller information av säkerhetspolitisk karaktär röjs.

Ofta pratas det om svensk vapenexport som en näringspolitisk fråga. Vapenexporten försvaras för att det är de svenska jobben som står på spel. Men då ska man komma ihåg att vapenexporten endast står för 1,15 procent av Sveriges totala varuexport.

Som socialdemokrater måste vi ställa oss frågan om vapenexporten är så betydelsefull för tillväxt och jobb att vi är beredda att exportera vapen till stater som använder dem till att förtrycka människor som kämpar för frihet.

Den internationella solidariteten är något som präglar mångas engagemang inom socialdemokratin och vi är många som är trötta på fina formuleringar eller prat om hårdare krav. Det krävs handling och ansvarstagande. Först när Socialdemokraterna går i bräschen för att lagen gällande vapenexport implementeras och följs kan vi vara säkra på att svenska vapen inte hamnar i orätta händer.

Om vi menar allvar med att en rättvis värld är möjlig kan inte vi kämpa mot förtryck och orättvisor samtidigt som vi beväpnar förtryckare. Därför är det av yttersta vikt att partikongressen tar ett tydligt ställningstagande där ekonomisk vinst inte överordnas våra principer om frihet, rättvisa och solidaritet.

Den svenska vapenexporten är fylld av blod och smutsiga affärer med stater som förtrycker sina medborgare. Jag vet att Socialdemokraterna och Sverige kan bättre än detta. Vi tror på alla människors lika värde, oavsett vart i världen man befinner sig.

Socialdemokratin är en frihetsrörelse och konsekvenserna av svensk vapenexport är ödesdigra, inte bara för den enskilde individens frihet utan samhället i stort.

Därför har Ely Maoz budskap om fred och frihet aldrig känts mer aktuellt än nu.

Hanna Lindquist, SSU Göteborg