Oliver Björklund ,Aida Badeli, Grön Ungdom
Oliver Björklund ,Aida Badeli, Grön Ungdom

Vi hoppas att Sveriges arbetsgivare vågar stå upp för mångfald och religionsfrihet trots EU-domstolens besked om förbud att bära slöja på arbetsplatsen, skriver Aida Badeli, och Oliver Björklund, Grön Ungdom.

EU:s högsta domstol slog tidigare i år fast att arbetsgivare har rätt att avskeda anställda som bär klädsel som »ger uttryck för religion, politik eller filosofi« på arbetsplatsen. Beslutet kan verka harmlöst om man låtsas att det uppstått i ett samhälleligt vakuum, men vi kan inte blunda för den politiska kontext det skett i.

Domen har sin bakgrund i två olika fall där belgiska Samira Achbita och franska Asma Bougnaoui blivit avskedade på grund av att de burit slöja på arbetsplatsen.

Mjukvarudesignern Bougnaoui beordrades av sin chef att ta av sig slöjan när en av företaget Micropoles kunder ansett att slöjan varit ett störningsmoment.

När hon fick sparken efter att ha vägrat ta av sig slöjan stämde hon sin arbetsgivare för diskriminering. Tyvärr har kunden alltid rätt enligt EU-domstolen, som menar att det är helt i sin ordning så länge arbetsgivaren har en tydlig policy om »neutralitet« på arbetsplatsen.

Debatten som följt den senaste månaden riskerar ofta att fastna i huruvida det är rimligt att en arbetsgivare ställer krav på klädsel, eller förväntar sig att de anställda ska representera arbetsgivaren framför deras personliga tro.

Det syntes inte minst under en debatt i TV mellan Vänsterpartiets Rossana Dinamarca och Sverigedemokraternas Paula Bieler. En av Dinamarcas främsta talepunkter var att politiker inte ska bestämma vad vi har på oss på jobbet, vilket inte håller som argument.

Det är självklart att flertalet yrken kräver uniform eller klädkod av skäl som rör hygien, säkerhet eller auktoritet. Som lärare i en icke-religiös skola är det inte lämpligt att framställa sin kristna tro som överlägsen andra trosuppfattningar och som partistyrelsekandidat måste man behandla journalister av alla kön lika oavsett sin religionstillhörighet.

Dinamarca menar väl, men vi som står upp mot rasism måste vara skickligare än att låta debatten fastna någonstans där problematiken inte ligger. Det är nämligen att falla i den fälla som borgerliga debattörer och sverigedemokrater vill gillra.

I ett Europa som har allt annat än en neutral inställning till muslimer är det svårt att kalla policyer som förbjuder slöjor på arbetsplatsen för neutralt.

Europa står inför ett supervalår där högerextrema partier över kontinenten ser ut att gå starkt framåt. Frihetspartiets Geert Wilders gick till val på förbud av Koranen, nedläggning av moskéer samt stoppad invandring från muslimska länder – och fick några veckor tillbaka ett ökat mandat i det nederländska parlamentet. I Frankrike ökar stöder för Marine Le Pens Front National som använder samma hatretorik som Wilders och resten av deras högerextrema allierade i Europa med muslimer som främsta måltavla. I Sverige har vi skådat brandattentat mot moskéer, hatretorik mot muslimer på debattsidor och internetforum samt ett ökat antal anmälda hatbrott med islamofobiska motiv.

I ett Europa som har allt annat än en neutral inställning till muslimer är det svårt att kalla policyer som förbjuder slöjor på arbetsplatsen för neutralt.

Vi ser snarare en stor risk att EU-domstolens besked ger islamofobiska åsikter legitimitet och verktyg för att kunna praktiseras på våra arbetsplatser.

Att ge företag rätt att låta kunder välja bort utseenden som skaver mot dennes rasistiska världsbild är att hålla dörren fortsatt öppen till en polariserad värld där vinstintressen får gå före anställningstrygghet.

Domen kan komma att legitimera diskriminering av muslimer, och försvåra för framförallt muslimska kvinnors möjligheter att verka i det offentliga rummet. EU-domen spär ytterligare på de fördomar som råder.

Tyvärr är alla människors lika rätt i praktiken ingen naturlag, utan arbetet för lika rätt är något som måste ske i alla möten mellan människor varje dag.

Hela samhället har ett ansvar för att se till att alla har rätten och möjligheten att få delta i samhället på lika villkor, oavsett deras personliga tro.

Nu hoppas vi att svenska arbetsgivare tar ett ansvar i arbetet för ett inkluderande och jämlikt samhälle trots att EU-domen ger dem rätten till att göra motsatsen.

Sverige behöver hålla hårt i visionen om ett öppet och inkluderande samhälle.

Aida Badeli, talesperson i mänskliga rättigheter Grön Ungdom,

Oliver Björklund, arbetsmarknadspolitisk talesperson Grön Ungdom