Bild: Kalle Larsson
Bild: Kalle Larsson

Skolan behöver inte spegla vårt klassamhälle. Det kan vara en plats där alla elever får redskap att använda för att förändra och förändras, skriver Vänsterpartiets skolpolitiska talesperson.

I dag, när svenska elever plockar upp skolväskan ur garderoben efter jullovet, är det dags att sätta skolan på den politiska agendan igen. För mitt i glädjen som många barn, föräldrar och lärare känner över att få lära sig och lära ut, finns också en stor oro över skolans fallande resultat och bristande likvärdighet.

Bakom läroplanernas och rektorernas välmenande och stolta ord om delaktighet och demokrati håller klassamhället på att återuppstå i klassrummen.

Skillnaderna mellan skolor ökar dramatiskt, liksom uppdelningen av elever efter inkomst, föräldrars utbildning och etnicitet. Med rika kommuner som Danderyd, Lidingö och Täby i topp på de nationella proven och ytterförorter och glesbygd i botten. En ljusnande framtid för dem som har råd och kontakter och en mörknande framtid för så många andra.

Sådant är läget i den svenska skolan 20 år efter friskolereformen.

Skolan har gett upp sin ambition att vara klassutjämnande. Snarare stärks skillnaderna mellan barn som kommer från välbärgade hem med välutbildade föräldrar som har möjlighet att hjälpa barnen hemma och barn som inte kommer från sådana miljöer. Medel- och överklassen flyr till skolor där deras barn inte behöver blanda sig med ”de andra”.

Internationella skolforskare varnar för konsekvenserna av det svenska skolsystemet, världsunikt med att ge vinstdrivande skolor full täckning med skattepengar.

Sveriges extrema skolmodell oroar. Nyligen presenterade OECD:s experter den granskning som beställdes av tidigare utbildningsminister Jan Björklund som en direkt följd av de svenska elevernas fallande resultat i OECD:s PISA-mätningar. Forskaren Beatriz Pont från OECD konstaterade att Sverige har fallit mest av alla länder i Pisamätningen under de senaste tio åren och att det krävs kraftfulla åtgärder för att bryta den trenden.

OECD:s experter, som träffade elever, lärare och skolchefer över hela landet konstaterade bristande disciplin i den svenska skolan, att antalet lågpresterande elever ökar och att svenska lärare inte känner sig uppskattade.

För några veckor sedan kom också en rapport från LO som visar tydliga indikationer på att skolvalet haft negativa effekter på resultaten för de elever som det går sämst för. I LO-rapporten bedömer man också att kommunaliseringen och marknadsanpassningen ligger bakom lärarnas försämrade situation.

Det är inte heller de skolor som bäst behöver pengarna som får den största delen av statsbidragen. Riksrevisionen kommer i en ny granskning fram till att pengarna till skolsatsningar fördelas på ett orättvist sätt. Skolor med låga kunskapsresultat får mindre bidrag än skolor med bra resultat.

Vänsterpartiet anser att man ska ha samma förutsättningar oberoende av var man bor i landet och i vilken skola man går i. En likvärdig skola förutsätter en likvärdig ekonomi och ett statligt huvudansvar är centralt för att nå det. Vi menar att en bred parlamentarisk utredning bör tillsättas för att ta fram förslag om hur staten ska överta huvudansvaret för att garantera alla skolor likvärdiga ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar.

Vänsterpartiet kräver att idén om en marknadsstyrd skola överges och frågan om likvärdighet ställs i förgrunden. Vi måste få en skola där alla barn har en chans.

Vänsterpartiet tänker inte stillatigande låta den svenska skolan fortsätta slitas isär. Vi accepterar inte att barn till bättre bemedlade erbjuds gräddfil genom skolan och sedan får förtur till de mest efterfrågade akademikerutbildningarna. Vi accepterar inte att barn utan de förutsättningarna får höra att det nog är lika bra att de struntar i teoretiska utbildningar, för att det är synd om vissa barn som inte ”vill” plugga.

Skolan behöver inte vara en spegel av ett klassamhälle. Den kan vara en kreativ och dynamisk motkraft där alla elever får redskap att använda för att förändra och förändras.

Daniel Riazat, skolpolitisk talesperson (V)