Arbetslinjen vid vägs ände

Dela på Facebook

Angeles Bermudez-Svankvist och Sven Otto Littorin. Foto: Pontus Johansson och Henrik Hansson.

Angeles Bermudez-Svankvist och Sven Otto Littorin. Foto: Pontus Johansson och Henrik Hansson.

”Det var ett skitliv”, säger Arbetslinjens skapare om åren som minister. I dag sågar Sven Otto Littorin Fas 3 och omvärderar sina egna reformer. Följ med Roland Paulsen till arbetslinjens slutstation.

Människan når inga nya oceaner
om hon inte vågar släppa land ur sikte.
Att våga är att förlora fotfästet för en stund.
Att inte våga är att förlora sig själv.
Det är först då fågeln kastar sig ut i fria rymden
som den känner att den har vingar.

På väggen hänger de inramade visdomsorden något i kontrast till allt som här utspelar sig. Jag är på informationsträff för nyinskrivna på Arbetsförmedlingen.
– Jag tillåter viss diskussion, säger Leif. Men skulle det spåra ut alldeles för mycket utanför ämnet så är det ju min roll att försöka få in det på rätt spår igen så att vi hinner med vad vi ska. Men var absolut inte rädda för att ställa frågor.

Trettio personer i rad, inte helt olikt klassrummets struktur. Till vänster en kvinna som prasslar med en Ica-kasse mellan benen. Hon äter något. Framför mig en man i mjukbyxor och skägg som växt samman med frisyren.

På höger sida en äldre man i kavaj och kraftiga glasögonbågar. Han liknar platschefen här i Västertälje. Fast han är inte chef. Han är arbetslös.
– Ibland får jag nyinskrivna som tror att det bara är att skriva in sig på Arbetsförmedlingen och så ska vi som jobbar här ordna arbete åt er. Då har man tyvärr inte förstått så mycket av hur det fungerar här.

Leif säger att man som arbetssökande har vissa skyldigheter. Först och främst måste man söka jobb – en ”heltidssysselsättning”, förklarar Leif. Men sedan ett par månader tillbaka måste man också rapportera vilka jobb man har sökt. Och hur. Varje månad. Hur mycket förväntas man skriva i aktivitetsrapporten? Och vad hör egentligen dit?

Det vet ingen.

Nu lyser straffskalan från projektorn. Om man som arbetssökande missköter sitt arbetssökande får man efter första gången en varning. Efter andra gången blir man avstängd från ersättning i en dag. Därefter i fem dagar. Och i tio. Och efter femte övertrampet förlorar man ersättningen helt och hållet.

– Fast är inte det där bara kontroll? säger mannen i mjukbyxorna.

– Förlåt?

– Ja? Det där aktivitetsrapporter. Är inte det bara till för att kontrollera?

– Jaa, det är inte jag rätt man att svara på, säger Leif utan att röra en min. Arbetsförmedlingen är ju en statlig myndighet. Vi lyder under riksdagen och riksdagen har beslutat att arbetssökande från och med januari ska rapportera vad de gjort för att få jobb.

Littorin_startLeif har jobbat på arbetsförmedlingen i över tjugo år. I Leifs kropp och rörelser finns en spontan omsorg som inför vissa frågor stelnar till något annat.

Det är inte det att han ogillar frågorna. Tvärtom, Leif förstår dem mycket väl. Han tycker att mycket av Arbetsförmedlingens verksamhet är vansinne. Till vansinnet räknar Leif aktivitetsrapporterna. Jag vet det, för Leif har sagt det till mig.

En annan sak som Leif själv nämner är regeln att den arbetslöse bara får deltidsarbeta i 75 dagar och därefter mister ersättningen för hela veckan om någon arbetsdag skulle tillkomma.

– Den regeln är det tyvärr inte heller jag som har bestämt, säger Leif.

– Det här när ni tvingar en till att söka vissa jobb, säger en annan. Det är ju också meningslöst. Jag menar, om jag inte vill ha ett jobb då blir det ju lite som att låtsas att man söker. Och det är ju inte svårt att inte få ett jobb även om man söker, om du förstår hur jag menar.

– Jaa, det tänker inte jag svara på. Vårt mål är att ni ska arbeta så mycket som möjligt och för det hjälper vi er så gott vi kan med att hitta jobb som passar. Det är en tjänst som vi erbjuder er. Sen har du alldeles rätt i att det är upp till er om ni ska få jobbet eller inte.

Leif fortsätter i rask takt till faserna. Efter ett år som arbetslös hamnar man i fas 1 – coachfasen. Sedan kommer fas 2 – praktikfasen. Därefter – djup tystnad råder nu i rummet – fas 3, eller sysselsättningsfasen som den numera heter. Här får alltså den arbetssökande sysselsättning hos olika anordnare. Och tro mig, här vill ni inte hamna.”

När de arbetslösa fyllt i närvarolistan och gått ut sitter jag och Leif kvar lite. Jag säger att det var imponerande att se honom hantera de kritiska frågorna så där bekymmerslöst.
– Jo, man har ju utvecklat en svada. Jag har ju haft de här träffarna i snart tjugo år så man hittar ju sina sätt.

Han sänker rösten.
–Du vet, en annan sak jag brukar göra det är ju att låta dem själva svara. Så om någon säger ”ni gör ju inte ett jävla skit och det här är skandal” och så vidare, då frågar ju jag: ”jaha, och vad svarar ni andra på det? Håller ni med?” Och nästan alltid är det någon som säger ” äh det där är skitsnack” och så löser det sig själv. Så kan man gå vidare. För om jag själv går in och börjar försvara du vet, då är det kört. Då kan jag lika gärna sätta upp skylten och gå hem.

– Vad händer då? frågar jag.

– Ja det blir ju rabalder.

På Arbetsförmedlingen månar både personal och ledning om den så kallade ”säkerhetsmöbleringen”. De är inte de nyinskrivna man är rädd för. Nej, det verkar som att något händer ju längre tid de arbetslösa är inskrivna. Något som lockar fram aggressioner.

Hot_o_SuicidhotFör några år sedan hade handläggarna sina egna kontor där de tog emot de arbetslösa. Numera delar de rum i ”säkerhetszon C”. För att komma in dit krävs passerkort. I zon B träffar man de arbetslösa. Där är rummen kala och identiska: skrivbord, dator, två stolar. Arbetsförmedlarens stol står alltid närmast dörren för att undvika ”inlåsning” vid hotfulla situationer.

I zon A måste snickare och rörmokare hänga av sig verktygsbältet. Kniv är helt förbjudet i zon B, men också annat vasst som skruvmejslar och stämjärn. Inte för att man misstror hantverkare specifikt, förklarar en handläggare för mig.

– För han kan ju också sitta där ute och så är det någon vid sidan som rycker kniven. Alltså det behöver ju inte vara en själv. Vi har haft incidenter här.

Inrapporterade incidenter AFEn av hennes kollegor tycker att problemet överdrivits. Under hans sex år på Arbetsförmedlingen har han bara varit med om ett fåtal incidenter. En gång var han i och för sig tvungen att ha med sig Securitasvakt.

– Men då var det ju en psykossjuk man som var utåtagerande och så. Så att ja, det förekommer ju, men inte så ofta. Inte så att man springer runt och tänker på det hela tiden. Då är det ju mer att de hotar att skada sig själva. Att de hotar att ta livet av sig och säger att nu orkar jag inte längre och jag funderar på att göra något och så. Det händer ju lite då och då.

I en forumtråd om Arbetsförmedlingens ungdomsgaranti uttrycker en anonym röst sitt missnöje.

– Varje gång jag går hem ifrån Arbetsförmedlingen så fantiserar jag om att vända mig om, plocka fram kulsprutan och bara kötta ner allt och alla där inne.

Rösten kommer från ett land i omvandling. I detta land finns en uppfattning om att Arbetsförmedlingen borde kunna lösa bekymret med arbetslöshet. Men också en besvikelse över att Arbetsförmedlingen inte verkar vara förmögen att göra det. Över att Arbetsförmedlingen faktiskt inte verkar ägna sig åt förmedling av arbete över huvud taget.

På Sifos anseendeindex för svenska myndigheter ligger Arbetsförmedlingen längst ner. Mindre populära myndigheter som Migrationsverket och Försäkringskassan framstår som klassens stjärnor i jämförelse. 74 procent av Arbetsförmedlingens skyddsombud uppger att de har problem med hot och våld på deras arbetsplats.

Hur kunde det bli så? Hur kunde denna enkla tjänst – att förmedla arbete – förvandlas till sådan explosiv verksamhet?

I ett av universitetsbibliotekets magasin hittar jag en bortglömd bok från 1995, Arbetsförmedlingen under sju decennier. Här berättar äldre arbetsförmedlare om sina liv. Under närmare trettio år efter andra världskriget brottades arbetsförmedlarna med ett problem som i dag kan vara svårt att ens föreställa sig: för mycket jobb.

”Så mycket jobb det fanns att erbjuda!” berättar en arbetsförmedlare som var verksam under sextiotalet. ”De lediga platserna var registrerade på kort som placerades i ’vaggor’, det vill säga kortlådor.

Det var arbetsförmedlaren som föreslog vilka arbeten kunden borde söka. När det kom in någon som sökte kontoristjobb var det att bläddra i vaggan – de sökande fick inte själva ta del av informationen!”

En annan berättar att det var ganska enkelt att vara arbetsförmedlare under den här tiden.

Eller: ”att det var enkelt var väl en sanning med modifikation. Arbetsgivarna låg på ganska hårt och krävde att vi skulle ’gräva’ fram personal åt dem även om det inte fanns några lämpliga sökande att tillgå.”

De arbetssökande (vi talar nu om de hypercurlade generationerna som i dag pensioneras) ställde å sin sida krav som ”inte maskinskrivning”, ”arbetstid 10–14”, ”inte för långt från hemmet”.

I slutet av sextiotalet genomfördes en öppenhetsreform. Kontor började införa ”öppen förmedling”, en självbetjäning där de arbetslösa själva kunde gå igenom listorna med lediga platser.

Detta var inte populärt bland alla. På en förmedling i Eskilstuna höll man exempelvis emot enligt en av de gamla handläggarna: ”Vår direktör sade att här skall inte vara något öppet, vi skall ha förmedling enligt den gamla goda modellen.” Det ansågs oansvarigt att släppa informationen fri. Risken fanns att man skämde bort de arbetslösa och överbelastade de populära arbetsgivarna med ansökningar.

I dag ligger ”listorna” ute till allmän beskådan. Man behöver inte ens söka sig till ett kontor, det räcker att surfa in på den så kallade ”platsbanken” – en nästan helautomatiserad webbtjänst där arbetslösa enkelt hittar de jobb som arbetsgivarna känner för att lägga ut.

Det som en gång var Arbetsförmedlingen – även registrering av arbetslösa och administrering av ersättning – har tagits över av programkod och ny teknik. Ändå blir arbetsförmedlarna bara fler och fler. Hur kommer det sig? Vad ägnar de sig åt där inne på Arbetsförmedlingen?

Bland det trettiotal arbetsförmedlare jag intervjuar är svaret entydigt: kontroll.

– Man kan säga att i slutet av åttiotalet var servicebiten mycket större än kontrollbiten, säger Ulf som har jobbat där i snart trettio år. Nu är kontrollbiten mycket större än servicebiten. Så där har skett en förskjutning där man inte bara kontrollerar den sökande utan även oss. Och det är en jättestor kontrollapparat.

Att det ändå finns kvar en ”servicebit” kan vara värt att betona. Varje arbetsförmedlare förmedlar i snitt cirka tio osubventionerade jobb per år – nästan ett jobb i månaden. Detta är inte bara en siffra som Svenskt Näringsliv roar sig med att årligen rapportera.

När Sveriges riksdags utredningstjänst undersökte saken hamnade siffran på mellan 1,0 och 8,7 osubventionerade jobb per år och arbetsförmedlare beroende på hur generöst begreppet ”förmedling” tolkades.

Vid sidan av detta ordnar Arbetsförmedlingen praktiker, instegsjobb, lönebidrag, nystartsbidrag – allt enligt det relativt hederliga konceptet ”gratis arbetskraft”.

Sedan finns också rehabiliterings- och utbildningsverksamheten, jobbgarantin för ungdomar och så jobb- och utvecklingsgarantin med faserna 1, 2 och 3 där den senare bygger på det lite säregnare konceptet ”gratis arbetskraft plus en ordentlig peng till arbetsgivaren för besväret att dela ut arbetsuppgifter (om det finns arbetsuppgifter – det spelar inte så stor roll)”.

I Västertälje jobbar Stefan och fyra andra handläggare med Fas 3 specifikt. De blev alla anställda för ett och ett halvt år sedan. När de kom till kontoret visade det sig att de seniora kollegorna valt att inrikta in sig på andra sökandegrupper än fas 3.

Den grupp som borde ha blivit erbjuden den mest avancerade expertisen hamnade därför hos de nyanställda. Första dagen på kontoret hittade Stefan en 30 cm hög packe med okända ärenden på sitt skrivbord.

– Alltså, jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle göra med det, jag hade ingen aning om något. Alltså inte om arbetet på Arbetsförmedlingen över huvud taget. Jag hade aldrig jobbat här förut. Så det blev ju kaos.

Inom ett år hade de tre sjukskrivningar bland fas 3-handläggarna. En av dem slutade och gick tillbaka till sitt gamla jobb.

– Hon sa att ”det här är helt orimligt”. Hon var helt chockad. Så klart. Vi har haft tre sjukskrivningar, men cheferna här menar att det inte har med arbetssituationen att göra. Men om man har femtio procent sjukskrivna i ett arbetslag så hade nog jag dragit slutsatsen att arbetet har med det att göra.

För att tvinga ner arbetsbördan på hanterlig nivå började de hålla gemensamma informations- och utvärderingsträffar med fas-treorna – likt Leifs träffar med de nyinskrivna. Men det ville sig inte.

– Det blev fullständig kalabalik, säger Stefan

arbetslinjen2Jag har sett vad sådan kalabalik kan innebära. I Youtube-klippet ”FAS3 och tystnaden” kan vem som helst gå in och titta: upprörda fas-treor som ställer arbetsförmedlarna mot väggen. ”Hur kan ni arbetsförmedlare sova om nätterna?” ”Tycker du att det här är en bra reform?” ”Varför har man tagit bort möjligheterna till utbildning i fas 3 för att i stället ge femtusen till arbetsgivaren?”

Besvärade miner från myndighetens sida.

– Det är inte rätt forum…

– När är det rätt forum? För jag har ingen fackförening. Jag har ingenting.

Små applåder och jubel bland de arbetslösa. Ganska stor skillnad mot de sävliga tongångarna bland de nyinskrivna. Enligt Stefan är det just eftersom fas-treorna har tillbringat så mycket tid på Arbetsförmedlingen som det inte går att ha gruppmöten med dem.

– De som är i fas 3 är ju också de som varit arbetslösa längst tid. Och där finns alltid någon som vill protestera mot hela systemet och som gör det nästan jämt på vilket möte det än gäller. Och som försöker få i gång alla andra och vill diskutera själva fenomenet med fas 3. Så det urartade helt.

I dag utvärderar och informerar de fas-treorna individuellt – trots att det tar avsevärt mycket längre tid. Stefan säger att arbetsbördan har lättat något på sistone, men själv är han inte säker på om han kommer att jobba kvar på Arbetsförmedlingen.

– Vi har ju bättre koll på det nu, men man lever ändå kvar i den här nästan panikångestkänslan.

Fas 3 sysselsätter i dag närmare 35 000 människor. Det är fler än i något svenskt företag. I fas 3 är det slut på ”kartläggning”, ”coachning”, ”praktik” och det som hör tidigare faser till. Fas 3 är, som den nu officiellt heter, ”sysselsättningsfasen”.

Vilken sysselsättning fas 3 rymmer är ytterst sekundärt. Det kan handla om att måla om stolar, men det kan också handla om arbete likt det på den ”reella” arbetsmarknaden – ”riktigt arbete” som rimligen borde avlönas som sådant. Fas 3 är en arbetsmarknadsåtgärd som kastats ut på omöjlig balansgång mellan meningslöshet och ”riktigt arbete”.

Inget av detta skiljer emellertid fas 3 från socialdemokratiska program som Aktivitetsgarantin eller de, under sin tid, utskällda plusjobben. De senare varianterna av ”pysselsättning” användes flitigt som slagträ av Alliansen före första valsegern – på ungefär samma sätt som Stefan Löfven nu använder Fas 3. Lika lite då som nu hade man något egentligt alternativ att erbjuda.

Det som utmärker fas 3 är den exceptionellt låga ersättningen (65 procent av tidigare dagsförtjänst) samt att fas 3 är en slutstation. Med fas 3 finns ingen sista chans kvar. Du kliver inte på någon a-kassa igen för att sedan kastas runt i systemet ytterligare en runda. Du står still.

Ytterligare ett särdrag med fas 3 är att det inte tycks finnas några gränser för vad som kan räknas som fas 3-verksamhet.

Beviset erfar jag själv när jag blir inbjuden för att ge ett seminarium om arbetskritik – hos en fas 3-anordnare. Vi sitter i ring, och trots vetskapen om att seminariedeltagarna är halvt tvungna att sitta där för att få pengar till mat och hyra upplever jag ett genuint engagemang hos dem – större än vad jag någonsin lyckats locka fram hos de studentgrupper jag undervisat.

Min frågeställning om varför arbetslösa bara tycks bli mer och mer förbannade verkar visserligen inte intressera så mycket. Snarare är det den motsatta frågan som väcker diskussion: varför blir inte folk mer förbannade? Här finns också en uppriktig undran: varför finns fas 3? Hur kunde fas 3 hända?

– Det största problemet, upplever jag, det är all rädsla som finns i dag, säger Liv som är med på seminariet. Hon säger att hon förstår personalen på Arbetsförmedlingen.

– De sitter där med sin rädsla och sen sitter man på andra sidan med sin egen rädsla.

Liv trodde aldrig att hon skulle hamna i fas 3, eller ens att hon skulle bli arbetslös. Hon beskriver jobb- och utvecklingsgarantin som ”det mest förnedrande jag varit med om i hela mitt liv”. Det som ofta faller bort när denna förnedring ska beskrivas är att den nästan alltid sker i ett sammanhang som vi kan kalla för ”resten av livet”.

I Livs fall drev hon och hennes man eget företag som produktdesigner. Det gick bra. De jobbade hem-ifrån, reste runt i världen, flyttade in i en stor lägenhet. I tjugo år gick det bra. Sedan kom finanskrisen och i samband med den insjuknade Livs man.

Hade Liv kunnat välja om hade hon anmält sig hos Arbetsförmedlingen direkt. Men hon kunde inte tro att deras företag skulle gå omkull. Så när det väl hände fick hon den lägsta arbetslöshetsersättningen. De tvingades söka sig till Socialförvaltningen för att be om hjälp. Deras första socialbidrag krävde en ansökan med 48 bilagor.

– Du blir helt naken, säger Liv.

Tyvärr nöjde sig inte socialen med det. Liv och hennes man hyrde ju en alldeles för stor lägenhet enligt reglementet. Den var de tvungna att säga upp. De gavs ett ”rådrum” på sex månader – hade de inte hittat nytt boende efter det skulle de inte längre få någon peng för bostaden.

Som så många andra som söker sig till socialen hade de dock hunnit dra på sig betalningsanmärkningar. Att få en ny lägenhet är närmast omöjligt om du har betalningsanmärkningar. Oavsett om du står först i kön eller lyckas hitta någon som vill byta. Låst läge.

Liv sålde det sista värdefulla de hade, smycken och klockor som Socialen inte visste om. Allt för att hålla sig flytande. Hyran skulle bara betalas, för nu var deras grannar bostadsrättsägare och de ville inget hellre än att kasta ut detta par som avstått från att köpa när möjlighet getts.

Sedan hände något: Livs man dog.

Hon säger det nästan i förbigående. Det är tydligt att hon inte vill fördjupa sig i detta.
– Oj, så hemskt, skrev handläggaren i ett mejl till henne.

Vid det laget hade Liv rasat igenom Arbetsförmedlingens alla våningar och nått till slutstationen: fas 3.

Liv säger att de flesta på Arbetsförmedlingen antagligen vill väl. Som den handledaren hon har nu, han verkar ju faktiskt bra. Vem vet, kanske kan han hjälpa henne med något? Liv har åkt på en hård stöt, men hon vill inte se sig själv som ”en förlorare”.

– Jag är ju övertygad om att jag ska skapa någonting bra med mitt liv, säger hon. Jag har ju ändå livet kvar.

Liv är en av många som mitt fördomsfulla jag inte hade förväntat sig träffa i fas 3. Med på seminariet finns även Ann som efter lång och trogen tjänst blev uppsagd från en kvällstidning och så hårt åtgången av en sadistisk arbetsförmedlare att hon föll i depression och i det tillståndet tvingades driva en rättsprocess mot Arbetsförmedlingen – en lång tvist som hon utan vare sig glädje eller triumf till slut vann.

Där finns också Yvonne som efter två decennier på en av landets största morgontidningar fick ett stipendium och sa upp sig för att fullfölja sina konstnärsdrömmar.Och många andra. Tillsammans påminner de om prekariatets potential – att det snart inkluderar så pass skilda samhällslager att en ny solidaritet blir oundviklig.

Men de påminner också om att ingen i ledans ”salariat” sitter säker heller. Arbetslösheten hotar alltid runt hörnet.

En sjukdom. En sorg. En dröm. Mer än så behövs inte.

angelesbermudez_KAv alla vägar till långtidsarbetslöshet som jag får ta del av känns ingen mer osannolik än den som Angeles Bermudez-Svankvist berättar om. Vi träffas en januaridag på Sturebadet. Jag är den första som får intervjua henne sedan hon blev av med jobbet som generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Nästa vecka ska Dagens Nyheter träffa henne på samma plats. I övrigt tänker hon inte ge några intervjuer förrän i september, säger hon.

Angeles är medlem på Sturebadet och föredrar att träffa folk i relaxavdelningen direkt efter träning.
– Du förstår, jag har ju inte hunnit träna på fem år när jag haft det här fantastiska jobbet. Då jobbade jag 150 procent. Så det är en ganska häftig resa.

Efter uppsägningen kom chocken. Under den tiden gjorde Angeles inte särskilt mycket. Det är lätt att fastna där, säger hon. I att inte göra något. Ett tag låg hon bara.

– Du vet, man kan ju börja titta på tv och tycka att det är jätteskönt att bara ligga och mysa. Och jag är en mysperson också, jag kan ju koppla av och se på … ja, alltså tre timmar i rad om jag nu känner för det.

Men i Angeles liv är toleransen för stillasittande påtagligt låg. Ganska snart åkte hon till Sturebadet för att provträna ett pass. Vid passets slut kom en okänd kvinna fram till henne.

– Kör ett pass till, sa hon. De är skitbra. Jag vet precis vem du är och, du, vi hejar på dig. Kör!

Angeles blir rörd när hon berättar om det.

– Det blev lite av ett möte, med stöd. Som jag… jag ryser för att jag blir väldigt berörd av det. Man är ganska ensam, folk tittar på en, människor vågar inte prata, man är igenkänd även om man själv inte tror det. Så då körde jag ett pass till och det kändes skitbra.

Angeles liv hade fram till uppsägningen utvecklat sig i rak riktning framåt. Inte för att hennes liv skulle ha varit friktionsfritt. En viktig startpunkt var när hon som barn visade sina medelmåttiga betyg för föräldrarna.

– Vill du bli bäst eller spelar det ingen roll? frågade hennes mamma.

– Bli bäst så klart, svarade Angeles.

Sedan ägnade hon resten av livet åt det. Åt att bli bäst.

När gymnasiebetygen inte levde upp till målen hoppade hon taktiskt av för att börja om nästa år. Väl inne på tandläkarhögskolan engagerade hon sig flitigt i kårlivet.

Därefter började klättringen i landstingets hierarkier. Biträdande klinikchef, klinikchef, chefstandläkare, tandvårdschef, direktör, vd. Före 38 års ålder hade hon hunnit bli den bäst betalda kvinnliga chefen i Stockholms läns landsting.

Hennes stora uppdrag fick hon direkt av regeringen. Det kallades informellt för ”katapultstolen”, fick hon senare reda på.

– Jag bara: ”schyst att ni inte talade om det första året”, säger hon. ”Ja men det är ju ett katapultuppdrag.” ”Varför har ni inte sagt det till mig tidigare?” ”Ja men det kan man inte säga från början.”

På toppen ven vindarna. Angeles var ofta i medierna och fick klä skott för mycket av regeringens politik. Hon lyckades bra med att genomföra det hon blev ålagd. Som ledare var hon effektiv. Hon skar bort två chefsnivåer och genomdrev en rykande expansion av verksamheten.

– Vi gick från fyrtio miljarder till sjuttiotvå miljarder på två år. Förstår du? Vilken expansion. Inte ens ett bolag expanderar på det sättet. Jag träffade en av Sveriges största kapitalister: ”ja vi har 13 500 anställda och omsätter sjuttiotvå miljarder och har 378 000 inskrivna.” Han bara: ”va?!” Förstår du? Det är så utopiskt.

Som Angeles ser det var en viktig förklaring till att det slutade som det gjorde att hon faktiskt lyckades för bra.

– När de som klättrar blir ett hot mot dem som var tänkta att komma upp eller vara där, då händer det saker med människor. Då blir människor väldigt farliga. Och de kan bli väldigt elaka.

En telefonräkning läckte ut. Angeles hade mobilsurfat för 15 665 kronor i månaden. Drevet gick. Hon fick sparken.

Hon sväljer av upprördhet när vi kommer in på telefonräkningarna. Jag förstår henne. Få kan ha trott att räkningsskandalen var annat än spel för galleriet.

– Alltså jag har aldrig upplevt elakhet. Genomstuderad jävlighet. Men det har jag gjort den här gången. Och det gör mig sorgsen. För jag har alltid försvarat att nej, det finns inte elaka människor. Men det gör det.

Det värsta är att det var så onödigt.
– Ingen vann, alla förlorade. Jag vann! För jag är på Sturebadet och tränar med full lön. Och vilket slöseri är inte det med statens resurser?

bermudesAngeles är i dag arbetslös sedan mer än sex månader. Ungefär som Liv och de andra – kvinna, femtio plus och långtidsarbetslös. Fast Angeles är inte inskriven på Arbetsförmedlingen.

Hon har kvar sin månadslön på 142 400 kronor i månaden och hon kan göra vad hon vill av sin tid. Som att träna.

Jag frågar Angeles vad hon tycker om fas 3. Hon säger att det faktiskt inte var en så dum idé från början. Problemet var att man inte kunde förutse finanskrisen med tjugotusen varsel i månaden.

– Men själva principen då? frågar jag. Att ge mer än femtio procent av arbetslöshetsersättningen till arbetsgivare vars enda uppgift är att se till att de arbetslösa inte går sysslolösa?

– Det är bättre att göra något än att vara hemma och inte vara behövd, säger hon. Det är bättre att vara i ett socialt sammanhang. Det är bättre att gå runt här med svabben och få aktivitetsstöd än att sitta hemma och titta på Glamour. För man blir sjuk av det.

bermudes2Angeles borde veta. Hon har visserligen aldrig själv varit i fas 3, men det senaste uppdraget hon hade – katapultuppdraget – handlade ju en del om fas 3. Angeles var ändå chef för Arbetsförmedlingen.

– Nej men var var vi? Jo, måla om stolar. Nej men det är ju töntigt. Det är ju ett töntigt inslag. Jag vill inte ens kommentera det. Jag tycker det är jättetöntigt.

Angeles tycker inte ens att det var något problem att tvinga arbetslösa i Fas 3 till att måla om nyinköpta stolar. Hon säger att Uppdrag Granskning-programmet där fas 3 sågades och Angeles ställdes mot väggen var töntigt och oförskämt okänsligt för människors olika kapacitet. Hon blir nästan lika ifrån sig som när telefonräkningarna kom på tal.

– Det finns faktiskt människor som har jätteproblem, som är jättepsykiskt sjuka. Som ingen har släppt in någonstans. Det kanske var den där stolen som han klarade av. Vi vet inte. Och det går rykten. Du ställer frågan, du är forskare, du står jättehögt intellektuellt. Att man går på det. Alltså jag blir så berörd. För jag tycker att det är så hemskt.

I Angeles försvar av fas 3 ingår argumentet att man blir sjuk av att inte arbeta. Men där finns också ett etiskt grundat argument.

– Får du pengar ska du göra något”, säger hon. ”Om samhället försörjer och ger ersättning för att du ska kunna leva på ett bra, lagom bra sätt – jag säger inte att det är bra – då ska du kunna ta vilket jobb som helst oavsett vad det är.

Hon tittar utforskande på mig. Sedan säger hon det:

– Om jag kan göra det så ska också alla andra kunna göra det.

Bild: World Economic ForumEn sen kväll klickar jag lojt fram Facebook-gruppen ”Vi gör en Littorin”. Här har människor lagt upp bilder på sig själva där de sitter i underkläder på toaletten med ett husdjur i knäna och fötterna i en vattenfylld gratängform.

Gruppen bildades efter att Sven Otto Littorin skickade en bild på sig själv i denna underliga pose till sin nyblivna fru. Bilden slank sedan ut till allmänheten och av någon anledning fann många det roligt att fotografera sig själva i samma situation.

I de långa kommentarsfälten dyker ett bekant namn upp. Motivets upphovsman, den före detta arbetsmarknadsministern, är inne och kommenterar.

Jag skickar i väg ett förvirrat privatmeddelande om att jag skulle vilja intervjua honom för ett forskningsprojekt om Arbetsförmedlingen. Klockan är halv tolv på natten och jag har inget egentligt hopp om att få napp. Likt Angeles har Sven Otto varit sparsam med intervjuerna sedan han under ännu mer turbulenta omständigheter försvann från rampljuset.

En månad senare kör Sven Otto in på universitetets parkeringsplats. Det regnar och blåser och jag tackar honom för att han, till skillnad från alla andra jag intervjuat, ville komma till mig. Vi fyller kopparna i kaffeautomaten och pratar om livet i Skåne. Han ska snart bli pappa igen och verkar glad.

Varför tror Sven Otto att Arbetsförmedlingen har problem med hot och våld?

– Alltså du måste ju göra något, säger han. Och jag tänker så här, att vad gör en arbetsförmedlare? Ja, du är både matchningsexperten och kontrollanten för a-kassan. Alltså du är liksom ond, god och ful samtidigt. Inte så bra. Så hade jag fått göra om det där, då hade jag nog funderat att ja men vänta lite? Det är kanske så att man ska dela upp den här myndigheten i tre delar.

Detta var även vad Angeles förutspådde i vårt samtal: en privatisering av Arbetsförmedlingen med uppdelning på matchning, kontroll och rehabilitering.

– Det var intressant, säger jag. För att Angeles hade exakt samma idé om en tredelning, men ni kanske har pratat om det?

– Jo, det har vi. Dessutom vet jag att sossarna har varit inne på samma idé. Och jag tycker någonstans så här: det finns grejer man kan bråka om i politiken och det finns också grejer som inte riktigt … Alltså där man kommer att ha samma problem oavsett vem som styr.

– Men finns det inte något individualiserande i åtgärderna i dag, inte minst i coachningsfasen? frågar jag. Jag menar, vi har ungefär 400 000 arbetslösa och 40 000 utannonserade platser. Och sen så får man då lära sig att man måste våga och man måste …

– Jag håller helt med om det. Den är så rätt, den kritiken, säger Sven Otto.

Sven Otto ger ett förvånansvärt ödmjukt intryck. Själv motiverade han en gång slopningen av aktivitetsgarantin, sänkningen av a-kassan och fördyrandet av fackmedlemskapet med att ”full sysselsättning” var det enda målet.

Nu verkar han öppen för att se arbetslösheten som en mer kvardröjande problematik. Visst fortsätter han med att hålla en halvtimmes monolog om vad tanken med Jobb- och Utvecklingsgarantin var. Men när han är klar säger han:

– Fast så blir det ju inte. Utan då blir det ”fylla i cv”-kurs. Meningslöst. Jag tror att nästa stora affärsidé, det hade varit att hitta sätt att göra bättre mapping, alltså bättre profiling. Och det finns redan sådana som gör det. Det finns företag i USA som jobbar med både individuella data och metadata, alltså big data och sånt där, som gör precis det där.

arbetslinjen3Till skillnad från Angeles har han inga som helst problem med att omvärdera vissa reformer han själv sjösatt.

– Ja, fas 3, säger han. Vem kan gilla fas 3? Det är det väl ingen som gör? Ja, men liksom, problemet kvarstår ju.

– Fast ur liberal synvinkel? undrar jag. Finns det inte något paternalistiskt i idén att om vi släpper människor fria så kommer de att bli sjuka eller ägna sig åt synd?

– Ja, det kan nog finnas en liten del av det. Jag tror till och med Anders (Borg, red anm) har uttryckt det så offentligt: alltså att vara arbetslös, det är inte att vara ledig. Du ska ta bort folks fria tid för att få dem att söka arbete. Och det kan ju uppfattas som rätt ordentligt paternalistiskt. Absolut. Så det kan säkert finnas en sådan dimension. Å andra sidan så kan det ju också vara så här att ja, om du förväntar dig att jag inte bara ska finansiera mig själv och min del av vår gemensamma kaka när det gäller sjukvård och försvar och sånt där, utan att jag också ska finansiera dig trots att du inte ens anstränger dig … Nej, det är liksom … Där går gränsen va.

– Men då är det alltså ansträngningen i sig som är målet? Inte att den ska leda till någon form av produktion eller så?

– Ja, det tror jag, säger Sven Otto. Du kanske faktiskt inte kan vara produktiv. Om du är sjuk, eller är borta, eller har haft drogproblem, eller så. Då är det ingen som förväntar sig att du ska vara 100 procent produktiv direkt. Men just ansträngningen i sig liksom, att ja men jag vill försöka. Jag vill vara med så mycket jag kan och så där. Den signalen är inte oviktig alls, tycker jag.

Jag frågar Sven Otto om han själv ändrat inställning till arbetets mening under sitt sabbatsår då han bland annat åkte till Stanford och hjälpte hemlösa i London. Han säger att han fortfarande tror att arbete befrämjar hälsa, välstånd och förhindrar månget tillfälle till synd – ”onödig synd som min farmor sa”. Samtidigt förstår han att folk inte mäktar med livet i mitten då småbarn, åldrande föräldrar och andra yttre tryck sammanfaller med karriärsträvanden.

– Det är då man förväntas vara som mest produktiv i arbetet. Och det är väl inget konstigt att åren mellan, vad ska vi säga, 25 och 40, är de åren där folk grundlägger sjukdomar, skiljer sig, dör i hjärtinfarkt.

Själv beskriver han ministeråren som skild småbarnsförälder som ett ”skitliv”.

– Varannan vecka gick jag fyra från jobbet för att hämta på dagis och sen drog karusellen igång. Jag hade ju ingen backup så det var bara jag. Och då var det liksom fotbollsträning, tvättning, städning, middagslagning och sen fick jag åka in till riksdagen och ha IP-debatter vid tio på kvällen och hoppas att de sover. Det var liksom för jävligt. Ja, ett skitliv skulle jag säga. Skitliv.

Sven Otto tror att en lösning på problemet är att ha mer av ett livscykelperspektiv så att man förlänger pensionsåldern för att människor ska kunna välja att arbeta mer när de blir gamla och ta det lugnare under åren som småbarnsförälder. För egen del tänker han dra ner på takten ordentligt när det nu är dags för ett fjärde barn.

– Jag kommer inte att göra många knop jobbmässigt om jag kan låta bli. Så är det.

Den främsta skillnaden, säger han, är att han som egen företagare har vant sig av med att ha en chef.

– Det är ju så när man har testat på the sweet liqueur of being independent. Till slut blir man ju nästan oanställningsbar. Jag inser det själv att nu har jag hållit på med det här i fyra år och jag sätter mat på bordet och jag har hus och tak över huvudet. Men bara tanken på att ha en chef…

Sven Otto skakar på huvudet.
– Liksom, jag är inte jättesugen på det igen. Nej. Och jag kommer nog aldrig ha det igen ska jag säga.

Han tittar på klockan och det blir bråttom. Vi avslutar intervjun och jag ger honom ett exemplar av en bok jag skrivit. Medan jag följer honom till utgången berättar Sven Otto om ett jobb han har. Han ska organisera en konferens i Lund på temat ”forskning och innovation”. Internationella namn kommer att vara där, säger han – lite stolt. Han har organiserat flera sådana konferenser tidigare. I andra länder. Men nu tänkte han att Lund kunde vara en bra plats. Under en kort sekund hinner jag skymta något försynt i Sven Ottos ögon. Sedan frågar han om jag skulle kunna tänka mig att vara med i en panel under konferensen.

– Ja det låter jätteintressant, säger jag.

Vi tar i hand och genom fönstret ser jag Sven Otto gå ut i regnrusket mot parkeringen. Precis som med Angeles kan jag inte låta bli att känna märklig sympati för människan. Jag hoppas att Sven Otto aldrig mer behöver underordna sig en chef. Jag hoppas att han får ett bra liv där i Skurup med det nya barnet. Eller skulle det vara bättre för den allmänna moralen om han tvingades till någon form av ansträngning i stället? Som efterräkning för allt?

Borde han kanske själv bli satt i något av de åtgärdsprogram han skapat? Eller åtminstone tvingas till konfrontation med någon av de 1100 arbetslösa som 2013 tog till hot och våld mot arbetsförmedlarna? Som lite ”handling och konsekvens” så att säga?

Jag har svårt att se det så. Just den här dagen står träden så nakna och ledsna här i Skåne. Det känns som att ansträngningen i att alls finnas till räcker bra för oss alla.

Medan Sven Otto sätter sig i bilen, slår igen dörren och under blygrå himmel rullar bort är det nästan så jag unnar honom en nystart i det fördoldas vrå. Efter allt som varit kanske det blir svårt, men jag tänker att han en dag borde kunna finna ro under ett av Skurups alla bokträd. Om han bara följer sin plan och minimerar arbetet får han säkert syn på något som gör livet till mer än ett skitliv.

Fast förtjänar han verkligen det – Sven Otto Littorin?

Ja. Alla människor förtjänar det.

Roland Paulsen, doktor i sociologi, Lunds universitet.

35 kommentarer

  1. joakim - 3 juni, 2014

    Hur är det möjligt att skriva om FAS3 utan att kalla det koncentrations-läger för fattiga? Gemenskapen från Helvetet, ”slav-staten” & rent tukthus? Man börjar märka en tydlig ”glidning” från politiker som inte längre motiverar påfunden med att de leder till jobb utan mera har övergått till att försöka trumma in att ”aktiviteterna”ÄR jobben! Sanningen till sist..Att livegenskap kan sägas vara så odramatiskt, att fångenskap inne i djävulska byråkratier beskrivs så lättsamt i media? Hund på agility-kurs. Jobb behöver heller inte finnas i arbetslinjens land, folk kan arbeta ändå på något magiskt sätt. Det har inte med saken att göra ens numera! Samhället som fångläger, ren diskriminering där ”specialbehandling” råder för fattiga medan andra grupper, som lever på skattemedel, gör som de behagar på sin fritid.

    • Erik - 3 juni, 2014

      Basinkomst nu!

    • /lasse - 3 juni, 2014

      Håller med, saker och ting ska beskrivas vid sitt rätta namn.
      .
      En intressant exposé över samhällets inställning till utanförskapets hjon under historiens gång:
      http://www.fria.nu/artikel/3320
      Från AK-jobb till AGA
      .
      Förr fanns det inte så stor kunskap om detta problem men nu vet vi ju hr man skapar ett samhälle med full sysselsättning och har dessutom under en period gjort det i praktiken. Så det måste till ett stort mått av självbedrägeri för att låtsas att det är ett olösligt problem. Det är förstås starka krafter som vill ha det som det är.

  2. Cecilia Verdinelli - 3 juni, 2014

    Något av det bästa jag läst i år. Funderar på att låta tatuera in ett litet hjärta med Roland Paulsens namn. Kommentaren ovan är svårbegriplig.

  3. P-O Olsson - 3 juni, 2014

    Utdrag ur artikeln:

    ”Fast Angeles är inte inskriven på Arbetsförmedlingen.
    Hon har kvar sin månadslön på 142 400 kronor i månaden och hon kan göra vad hon vill av sin tid. Som att träna.
    ……
    Men där finns också ett etiskt grundat argument.
    – Får du pengar ska du göra något”, säger hon. ”Om samhället försörjer och ger ersättning för att du ska kunna leva på ett bra, lagom bra sätt – jag säger inte att det är bra – då ska du kunna ta vilket jobb som helst oavsett vad det är.
    Hon tittar utforskande på mig. Sedan säger hon det:
    – Om jag kan göra det så ska också alla andra kunna göra det.”

    Dessa två satser rimmar illa och artikelförfattaren verkar inte ha reagerat…….

    • Chojfhay Hong - 3 juni, 2014

      Jag reagerade på det också, vore bra om artikelförfattaren tittar på detta!

    • Johan - 3 juni, 2014

      Det är lätt för läsaren att dra den slutsatsen själv.
      Varför skulle inte Paulsen har förstått det?
      Det förstod han säkert.

    • Ingenjören - 6 juni, 2014

      Jag tänker att artikelförfattaren var medveten om det och därför låt båda citaten var där så att vi själva kan få se hur orimligt det är utan att känna att vi bliivit skrivna på näsan.

    • Nils Karlsson - 10 augusti, 2014

      Jag gjorde samma observation som du P-O Olsson,
      Angeles Bermudez-Svankvist verkar trots sina bestämda åsikter om ditten o datten inte ha en klar och redig uppfattning om arbetslöspoblematiken och FAS-3, skönt att hon blev sparkad för han var verkligen inte rätt person för uppgiften.
      I sina kommentarer, återgivna av Roland Paulsen, verkar hon helt snurrig ibland. Var ska en sådan som hon passa in på en arbetsmarknad?
      Roland Paulsens krönika börjar bra, men sen barkar det ur med krokodiltårskriverierna om Angeles och Sven Otto Litorin och då kommer tanken, var befinner sig Roland Paulsens mentala sfär någonstans när han skriver detta?

  4. Elisi - 3 juni, 2014

    Joakim försöker skildra en upplevelse av Sveriges arbetsmarknadspolitik som många medborgare har nu. Det förstår varje klok människa som lever i verkligheten. Bra skrivet Joakim!

  5. Mia - 3 juni, 2014

    Att påstå att alla kan göra något i sin takt är ett löjligt svar. Det kan endast den som inte haft det svårt uttrycka. Och när jag säger svårt så är inte någon av ministrarna ens i närheten av att ha haft det svårt. Säg det företag som anställer en för att sen göra ”bara det man kan i sin takt” Ingen av dessa f.d. ministrar vet vad verklighet är dom ser bara till vad statistiken säger.
    De som sitter på sina höga stolar är mer ögontjänare till de företag som finns i Sverige. Att driva ett företag är en sak men att glömma bort att det är Människor som gör att företaget snurrar verkar glömmas bort. Det enda som räknas är att göra vinst, sen att det bekostas på människors hälsa bryr sig ingen om. Se bara till dom som arbetar inom vården!!!

    Att känna sympati för de sist nämnda människorna är fräckt med tanke på de som sitter fast i FAS3.
    De som har pengar är oförmögna att förstå hur det är att försöka leva på ingenting.
    De som är friska är oförmögna att förstå hur det är att bli sjuk eller råka ut för en olycka.
    Att jobba längre än till 65 år är vansinne. Som när min syster var nyopererad för sprucken magsäck och fick under inga omständigheter lyfta armarna över huvudet eller ens anstränga sig för att göra nr:2. Ska få hjälp att komma upp lite i sjuksängen av en ”äldre person”. När denna person inte orkar lyfta henne ber hon min syster att ta tag i handtaget som brukar sitta över sjuksängar. Men vänta nu!!!! är hon sjuksyrra för det första, har hon läst om vad syrran råkat ut för, vet hon något?? Så näe, att jobba längre än till 65 år tror jag inte på. .

    En människa stärks av nederlag. Man reser sig och blivit stark av händelsen. Man faller igen, men även denna gång reser man sig. Och så håller man på. Oturen gör att man råkar ut för fler oförutsedda händelser som man inte kunna rå över. Jag var framgångsrik, organiserad och påhittig. Satt med i styrelser och såg till att mina barn hade det tryggt och bra hemma och i skolan. Anordnade fester, var full av idéer på jobbet. Men sen var det som dominobrickorna bara föll, och föll om och om igen. Jag ansågs vara en sån där A-människa som kan hålla fler än 100 bollar i luften samtidigt. Näe, jag skryter inte, det var vad jag blev kallad för när jag första gången fick diagnosen fibromyalgi. Att vara om sig och kring sig är ingen garanti för att du har tur i att inte råka ut för en olycka.

    Som jag ser det så är Clownen i Cirkusen (Alliansen) en empatilös narcissistisk, psykopat med tydliga tecken på en machiavellisk, ansvarig för att FAS3 ”bara rullat på” endast för att få bra siffror i statistiken.
    FAS3 är slavdrivare som bekostas av staten. Se bara det företag där en enskild person gjort miljoner i vinst på sitt företag där han bara tar in de människor som hamnat i FAS3. Det är dags att borgare och företag tar sitt ansvar precis som Socialdemokraterna såg till på 30-talet och som dom gjorde Sverige till ett land med välfärd. Även om du betalade det genom skatt så visste du att du var trygg ifall något oförutsett skulle hända.

  6. Sofia Lundsten - 3 juni, 2014

    Måste få tipsa om en diskussions- forum/tråd som tar upp en stora och viktiga delar av det här ”ämnet”!

    Först vill jag tacka Roland Paulsen för en mycket bra skriven artikel !

    Jag kände igen namnet ”Roland Paulsen” direkt, och undrade var jag nyligen hört det. Jag funderade och funderade och så… Ja, just det ja, hans namn dök ju upp i en ekonomi-/samhällstråd på Flashback! – och det är denna ekonomi-tråd som jag nu också starkt rekommenderar att läsa!!

    På Flashback, under Privatekonomi-delen har en person startat en tråd som heter:

    ”Är vårt nuvarande ekonomiska system på väg att snabbt rasa samman?”

    Länk: https://www.flashback.org/t2376562

    Den handlar om samhället i stort, om hur vi borde leva annorlunda, jobba betydligt mindre, fördela resurserna mer fördelaktigt, snabba på teknikutvecklingen och forskningen m.m.
    Inte minst tar personen upp att detta nya samhälle (som kallas för en Resursbaserat ekonomisk modell) kommer fungera mycket mer effektivt och kunna ge ALLA människor ett mycket bättre och kvalitativt liv – UTAN pengar!!

    Gå nu in och läs! *smile*

    • Oskar - 3 juni, 2014

      Tack för tipset Sofia om flashbacktråden! (Länk: https://www.flashback.org/t2376562)

      Faktiskt mycket läsvärt! Och jag kan själv tänka mig att leva och agera i en pengarlös värld!

      I en sådan värld skulle INTE någonting så sjukt som FAS 3 existera!

  7. Pep - 3 juni, 2014

    Just på grund Fas 3 och ingen vinstkontroll i välfärden kommer svenska folket rösta bort Alliansen detta år. Detta är redan klart. Underbart!
    Inför medborgarlön 10500 i månaden och 6 timmars arbetsdag så blir samhället genast bättre. De enda som gråter av detta förslag är den lilla procenten som lever på den andra 90% delen. Ibland obegripligt att folk inte reser sig upp och gör uppror.
    Ha en härlig och avkopplande sommar!

  8. Pep - 3 juni, 2014

    Håller f.ö med P.O Olsson. Angeles Bermudez säger emot sig själv. :) pinsamt

  9. joakim - 3 juni, 2014

    (s) har ett intressant sätt att ”befria” folk ur FAS3, genom att nu käckt meddela att FAS3 givetvis ska behållas ute i kommunens föreningar vid ev. valvinst! Ja, man är för mysiga. Så gulligt. Folk ska där få göra s.k. Viktiga Insatser. Dom tänker befria folk ur FAS3! Rent teoretiskt alltså, på ett abstrakt plan. Dock inte i vardagen. Inte alls, tvärtom..

    • Johan - 3 juni, 2014

      Socialdemokraterna lär få problem i valet år 2018.

      Frågan är vilket som blir största parti då.

      Moderaterna?

      Knappast.

      Så ???

    • /lasse - 3 juni, 2014

      Inget nytt under solen, så var det 1982 och 1994 också. Man gick till val med bländverk om gammal hederlig sossepolitik, typ Wigforss, Erlander när verklig full sysselsättning var prioriterat.
      .
      1982 blev det fortsatt rekorddevalvering (sk taktisk, inget verkligt konkurrensskäl fanns) och åtstramande höjning av skatter typ moms. Medförde gigantiska överföringar från de många till de få, börsen gick bäst i världen och rekord på rekord slogs på konst och antik auktioner. Medan arbetslösheten ökade och reallönerna sjönk.
      .
      1994 intensifierades åtstramningspolitiken och 1998 nåddes rekordnivå på arbetslösheten, offentlig sektor ströps helt och bara mycket marginell tillväxt i hemmaekonomin, sk exportledd tillväxt var i stort det enda som fanns. Då insåg tom Persson att detta måste brytas och det blev schism med Åsbrink som ville fortsätta den bisarra åtstramningen.

  10. joakim - 3 juni, 2014

    Tala om för alla era arbetslösa bekanta att (s) ämnar behålla FAS3 ute i kommunerna, man ljuger hejvilt om att detta skall avskaffas. Man planerar fortsatt drift vid valvinst.

  11. Ursus Arctos - 3 juni, 2014

    … men för att man skall kunna göra en paus som småbarnsförälder, och därefter komma att bli anställd, måste vi ha planekonomi och staten får anställa enligt ett strikt regelsystem. Kapitalet lär inte göra det.

  12. Gun - 3 juni, 2014

    Jag har suttit två år i fas 3 hos en idiotanordnare och jag träffade ett par yngre personer där som sa rent ut att dom absolut inte ville arbeta. -”Om arbetsförmedlingen försöker tvinga mej att arbeta kommer jag att sjukskriva mej”, sa en av dom personerna till mej. Då tänkte jag, att det är tack vare att den sortens människor finns som alla vi andra hamnat i fas 3. Det här är kanske provocerande åsikter men jag tycker att dom som t ex arbetat i 30 år eller mer inte ska behöva sitta i fas 3 när dom t ex fyllt 60. Dom människorna ska inte behöva avsluta sitt arbetsliv med att bli förnedrade i fas 3. Då skulle AF kunna lägga mer tid på att fundera över vad dom ska göra med dom människor som helt enkelt inte vill arbeta. Vad är problemet, har dom en diagnos och varför ska just dom inte kunna bidra lite? Sen tycker jag att det är för djäkligt att, som det är nu, människor med psykiska problem och människor med fysiska sjukdomar ska behöva sitta av tiden i fas 3. Det mår dom inte bättre av, det kunde jag själv konstatera hos min idiotanordnare.
    Jag tycker att det största felet med fas 3 är att AF drar alla arbetslösa över en kam. Det är så sanslöst inhumant. Men det är kanske ett sätt för politikerna och handläggarna på AF att slippa se att varje arbetslös är en unik människa. Då blir det kanske för jobbigt att behandla dom arbetslösa som man gör nu.

    • Nils Karlsson - 10 augusti, 2014

      Håller fullständigt med dig Gun i vad du skriver, enligt mitt förmenande så är ditt inlägg ett av de absolut bästa som skrivits.

  13. Gun - 3 juni, 2014

    Och om man sitter hos en fas 3-anordnare i flera år och om och om igen säger att man inte vill arbeta och dessutom skryter med att man inte sökt ett enda jobb på 5 år, då får man nog lite grann ta på sej skulden för att s inte kommer att avskaffa fas 3. Dom personerna borde fundera lite över sin attityd och dom förstör ju för alla andra arbetslösa.

    • Kalle Tänkaren - 3 juni, 2014

      Du har aldrig frågat dig själv varför man arbetar? Har du någon aning?
      Arbetar vi för att det verkligen krävs av oss för att mänskligheten ska kunna fortleva?

      Du borde läsa Roland Paulsens bok: ”Arbetssamhället”. Eller se dokumentären Zeitgeist Moving Forward, på youtube (svensk text finns).

      Du skulle nog väldigt snart få en annan bild av VARFÖR vi arbetar!

  14. Gun - 4 juni, 2014

    Det pratar om en utopi och en politiskt helt omöjlig tanke i Sverige idag.

  15. Svea - 4 juni, 2014

    Om man enligt Angeles Bermudez-Svankvist blir sjuk av att sitta hemma och inte jobba, så borde hon väl själv vara jättesjuk efter 6 månader när hon själv nu är arbetslös? Nej, skulle inte tro det – för den som har pengar att gotta sig i kan man aldrig känna sig eländig som arbetslös. Jag skulle vilja påstå att den som är i Fas 3 mår skitdåligt av följande skäl:
    – Har 65% av lönen eller lägre och har ständigt magont eftersom man undrar hur man ska få ihop pengar till x eller y räkning (om man inte redan hamnat hos Kronofogden) eller hur man ska få råd att köpa nya vinterstövlar
    – Hade ett gäng vänner under A-kasseperioden men ju längre tiden gick som arbetslös börjar de s.k. vännerna klaga på att du inte har jobb, trots att man söker jobb varje vecka. De s.k. vännerna säger att det är ditt eget fel att du inte får jobb eftersom du skriver så dåligt ansökningsbrev (ett brev de aldrig ens sett). När man kommer i Fas 3 har de s.k. vännerna tröttnat på en eftersom man också fått börja säga att man inte har råd att äta lunch ute, gå på bio, spela bowling osv och den som har lön och pengar vill göra aktiviteter som kostar pengar. Alltså blir du ännu mer isolerad än tidigare då de s.k. vännerna slutar höra av sig eller säger upp vänskapen.
    – Får stå ut med att känna sig värdelös flera dagar i veckan. Trots alla jobbansökningar som skickas ut där man försöker marknadsföra sig själv, så erbjuds inga arbetsintervjuer, och man får svar ”tyvärr gick tjänsten till annan sökande”, trots att man tyckte att det där jobbet hade jag ju kunnat utföra. Man får sämre och sämre självförtroende vilket kommer att bli en katastrof den dagen man i framtiden mirakulöst blir kallad till arbetsintervju, för hur ska man plötsligt vara klatschig och glad när man i 4 års arbetslöshet känt sig som ingenting?
    – Känner sig förnedrad på den Fas 3 plats man än befinner sig när man inser att företaget tar emot flera tusen i månaden för att ens ta emot dig. Och ändå gör du inget riktigt jobb, du är överflödig för organisationen. Sedan talar företaget om att de ska anställa en ny person som ska ta hand om ett visst projekt, men du själv är aldrig aktuell för denna tjänst.
    – Börjar vänja sig vid att känna sig förbrukad när man inser att man vid 47 års ålder inte är intressant längre, trots att man har akademisk examen och diverse arbetserfarenheter, och att man troligtvis aldrig mer i livet kommer att ha ett vanligt jobb. För vem kommer ur Fas 3?

    Så är det för mig.

  16. tempo_ - 6 augusti, 2014

    Rock on, Roland, Har läst din bok och följer dina skrifter med stort intresse :)

  17. Mattias - 16 augusti, 2014

    Tänk vad bra det vore om arbetssökande bara sökte de jobb som de är kvalificerade för.

    Det är inte speciellt kul som arbetsgivare att få in MASSOR av svar på en utannonserad tjänst som inte på något sätt uppfyller kvalifikationerna.
    Vid ett tillfälle så skrev jag i annonsen ”Svar från sökande på mer än 3 mils avstånd besvaras ej”. Ändå fick jag in flera svar från sådana som bodde uppåt 15 mil bort.

    Det känns inte roligt att ta del av okända personers cv och livshistorier för att, efter endast en snabb genomläsning, eller ingen alls, bara slänga i papperskorgen eller klicka på ”radera”. För det är så lite en människa blir värd när man bombas med ansökningar som man varit tydlig med att man inte vill ha. På vägen är det lätt att man råkar sålla bort någon som är kvalificerad.

    Arbetsförmedlingen tvingar de arbetssökande att bli spammare. Dessutom på bekostnad av våra skattemedel.

    Beträffande fas 3 så handlar det om var personen hamnar. Denne kan mycket väl hamna hos en arbetsgivare som dels ger någon typ av kvalifikation och dels avlastar företaget ifråga så att det kan lägga mer resurser på produktutveckling och försäljning, vilket ger staten ett högre uttag av skatt.

    Så att förvandla långtidsarbetslösa till allt i allo medhjälpare på diverse olika företag, det måste inte alls bli dåligt. Det beror på var de hamnar.

    Vi måste förstå och anpassa oss efter en ny tid med lägre välstånd än tidigare om vi skall kunna komma tillbaka till vårt tidigare välstånd. En uppdelning där några blir ”betjänter” är nog nödvändig, men andra förslag mottages tacksamt.

  18. Erik B Örebro - 26 augusti, 2014

    Nu har vi dem här. De som fullständigt skiter i HUR de tjänar pengar, bara det händer och blir så maximalt som möjligt. Angeles och dylika behöver prova på exakt de sa saker de själva varit med om att ta fram. LÄNGE. Då kanske en liten förståelse kan växa fram vad de håller på med. Tragiskt!





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

En ny Samhallsklass

Blogg › De är 20 000 nu. Och de är på väg att bli fler. De packar din mat och städar flygplatser. De långsammaste är för länge sedan bortsållade. I en verksamhet med avkastningskrav kan det krävas att du jobbar 17-timmarspass. Välkommen till det nya Samhall. 938facebook: 875 twitter: 63

Hanna Cederin: Vänstern har svar på hedersförtrycket

Debatt › Bara en progressiv och antirasistisk vänster har trovärdighet i frågan om hur kvinnor som utstår våld i hederns namn ska ges stöd och möjlighet till ett fritt liv, skriver Hanna Cederin, Ung Vänster. 0Inga delningar

Uppluckrad migrationslag splittrar alliansen

Nyhet › Regeringen vill luckra upp den tuffa migrationspolitiken som slår hårt mot ensamkommande. Johanna Jönsson (C) ser det snarast som ett försök att tysta den massiva kritiken mot hur ensamkommande behandlas.  0Inga delningar

Rut-avdraget slår alla rekord

Nyhet › Halveringen av rut-avdraget har slagit hårt mot branschen, larmar Almega i dag. Men Skatteverkets siffror ger en annan bild. Aldrig någonsin har så många köpt rut-tjänster till så höga belopp av så många utförare under en oktobermånad. 0Inga delningar

Varför tillåts nazister marschera på våra gator?

Ledare › Det är hög tid att myndigheterna visar att de tar hotet från organisationer som Nordiska motståndsrörelsen på allvar.  0Inga delningar

Vårt gemensamma tillhör medborgarna – inte företagen

Ledare › Vem som ska bestämma och styra över välfärdens resurser är vår tids stora ideologiska konflikt.  0Inga delningar

95 procent av partibidragen till M och SD är hemliga

Nyhet › M och SD tog emot 18 respektive 19,5 miljoner i partibidrag förra året. Men 95 procent av bidragen redovisas i en klumpsumma – därmed går det inte att spåra var pengarna kommer ifrån. Nu föreslår en utredning skärpta krav.  0Inga delningar

Måste ta emot 39 nyanlända – per dag

Nyhet › Med två månader kvar har 67 av landets kommuner tagit emot hälften eller färre av de nyanlända som de ska enligt lag. Stockholms stad måste ta emot 39 nyanlända per dag för att hinna ikapp – en bra bit ifrån de två per dag man tagit emot hittills. 0Inga delningar

S-toppar ratar Moderaternas bud om vinster i välfärden

Nyhet › En uppgörelse med allianspartierna utan vinstbegränsningar är oacceptabelt, anser ledande socialdemokrater. »Jag ser gärna en överenskommelse som begränsar vinster, främst inom skolan«, säger Karin Wanngård, kommunalråd Stockholm. 0Inga delningar

Facken oense om vinster i välfärden

Nyhet › LO kan tänka sig vinstförbud i skolan medan Kommunal inte vill göra skillnad mellan olika välfärdstjänster. Samtidigt har de två lärarfacken vitt skilda åsikter i vinstfrågan.  0Inga delningar

Friskolor betydligt mer generösa med mattebetygen

Nyhet › Elever i fristående gymnasieskolor får oftare ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Särskilt stora är skillnaderna i matematik, visar Dagens Arenas granskning. 0Inga delningar

Därför går det bra för Sveriges Trump

Blogg › Bert Karlsson använder också Trumps framgångsrecept. 0Inga delningar

Stockholmsalliansen slopar satsning på jämlik hälsa – inte kostnadseffektivt

Nyhet › För att råda bot på den ojämlika hälsan satsade landstingsalliansen på hälsomottagningar i socialt utsatta områden. Nu lägger man ner verksamheten. »Människor kommer inte få den vård de behöver«, varnar sjukgymnasten David Sweet. 0Inga delningar

Friskolejättarna har 20 procent fler elever per lärare

Nyhet › Den låga lärartätheten i fristående skolor drivs helt och hållet av de stora privata skolkoncernerna, visar Lärarförbundets beräkningar. »Genom att fylla på klassrummen uppstår vinsterna i friskolorna«, säger Johanna Jaara Åstrand. 0Inga delningar

Här är SD:s tio sjukaste motioner

Nyhet › Beslagta asylsökandes ägodelar, inskränk aborträtten och låt kungen dela ut medaljer till svenska hjältar. Här är tio av de sjukaste motionerna som Sverigedemokraterna lagt i år. 0Inga delningar

Vinster i välfärden

JonasVlachos

Skolforskare: Friskolor har starkare incitament att sätta högre betyg

Nyhet › Flera fristående gymnasieskolor ger systematiskt eleverna högre betyg i matematik jämfört med resultatet på nationella proven. »Den enklaste förklaringen är att friskolor har starkare incitament att sätta högre betyg«, säger skolforskaren Jonas Vlachos.  0Inga delningar

Bild: stock.xchng

Här fick 100 procent av eleverna högre betyg

Nyhet › Flera fristående gymnasieskolor ger varenda elev högre betyg i vissa matematikkurser jämfört med resultatet på nationella proven. En av dem är Thoren business school. »Eleverna är värda exakt det betyg de får«, säger rektor Catarina Altbom. 0Inga delningar

friskolor

Friskolor betydligt mer generösa med mattebetygen

Nyhet › Elever i fristående gymnasieskolor får oftare ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Särskilt stora är skillnaderna i matematik, visar Dagens Arenas granskning. 0Inga delningar

95 miljarder gick till vinstdrivande välfärdsbolag
Seko Sthlm: LO måste stå fast vid att stoppa vinster i välfärden
 

MP-kongress 2016

Mårten Roslund

MP fortsatt splittrat i bostadspolitiken

Nyhet › »Migrationslagarna ska bli så kortvariga som möjligt. Då blir det väldigt motsägelsefullt att gå fram med hårdare regler för bostadsbyggande«, säger Grön Ungdoms språkrör Mårten Roslund.  2facebook: 2

Anders Wallner

Wallner gav känga till Eriksson

Nyhet › Den avgående partisekreteraren Anders Wallner hyllade Miljöpartiets öppenhet under sitt tal på kongressen – och gav en känga till tidigare språkröret Peter Eriksson. 4facebook: 4

mp kongress

Bra stämning på MP-kongress

Nyhet › Trots kris och avgående språkrör är stämningen god på Miljöpartiets kongress. Det tycker de ombud som Dagens Arena har pratat med. 47facebook: 47

»Krisen får inte definiera oss«
»Finns inget stöd för flyktingamnesti«
 

Dagens Arena i Strasbourg

shekarabi ulvskog

Ulvskog: Gör Shekarabi (S) till bostads- och samhällsbyggarminister

Nyhet › S-toppen Marita Ulvskog vill se en uppdaterad bostadsministerpost. Civilminister Ardalan Shekarabi är en kandidat. Dessutom ser hon utrymme för omgörning i utbildningsdepartementet. 40facebook: 40

Wikstrom eu liberlarerna

Hon ska ena Ungern och Sverige i flyktingfrågan

Intervju › Sist EU försökte få till stånd en gemensam flyktingpolitik tog det 13 år. Resultatet blev den i dag så kritiserade Dublinförordningen. Nu är åter det dags. Europaparlamentet har lagt makten i Cecilia Wikströms (L) händer. 55facebook: 55

marita jens

»Nya Dublinreglerna enbart kosmetika«

Nyhet › Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet sågar EU-kommissionens förslag om nya asylregler – men ser potential i straffavgiften för de länder som vägrar ta emot flyktingar. 6facebook: 6

 

Arbetsmiljö

Foto: Mikael Gustavsen. Arbetsmiljöverket

Pausa lönefrågan, ta tag i lärarnas arbetsmiljö

Blogg › Arbetsmiljöverket bör hota skolor med vite när arbetsgivarna inte tar sitt arbetsmiljöansvar. 0Inga delningar

citatfacebook

Socialsekreterare hängs ut som pedofiler och barnkidnappare på nätet

Nyhet › Socialsekreterare hängs ut med namn och bild på Facebook och beskrivs som barnkidnappare, alkoholister och häxor. »Hur ska man våga arbeta i det här yrket om man blir uthängd som privatperson?«, säger Lena Säljö, socialtjänstchef.  317facebook: 317

Bild: Kartläggning socialsekreterare 2016, Akademikerförbundet SSR/Novus.

Hoten mot socialsekreterare ökar – men få hot anmäls

Nyhet › Var fjärde socialsekreterare har blivit utsatt för hot och våld i arbetet. Men endast en bråkdel anmäls. »Man tvingas lägga det som inträffat bakom sig«, säger Eva Karsten, Arbetsmiljöverket. 27facebook: 27

Vård och omsorg värst i klassen
»Skyddsombuden har tappat tilltron till Arbetsmiljöverket«
 

Tema: Stafettläkare

Foto: Flickr/ HCC Public Information Office

Trots varning om usla villkor – fler landsting anlitar Orange

Nyhet › »Om vi skulle hyra in en snickare skulle man ju inte ställt frågan om hur avtalet med deras arbetsgivare ser ut«, säger Fredrik Larsson (M), ordförande i landstingsstyrelsen i Värmland. 53facebook: 53

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Vårdförbundet varnar: Undermåliga villkor för utländska hyrsjuksköterskor

Nyhet › Norge ratar bemanningsföretaget Orange. I Sverige kringgår företaget landstingens krav på kollektivavtalsenliga villkor – utländska hyrsjuksköterskor vittnar om lägre löner. 79facebook: 79

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Hyrläkare vanligare i utsatta områden – vårdkvaliteten äventyras

Nyhet › Flera vårdcentraler i Stockholms län bemannas av hyrläkare i så hög utsträckning att vårdkvaliteten försämras. Samtliga ligger i utsatta områden med höga ohälsotal. 45facebook: 45

Civilministern: Landstingen bör ställa krav på bemanningsföretagen
Stafettläkarna även ett problem i storstadsregionerna
 

Redaktionen


Nina Brevinge

Pisa: Elever med utländsk bakgrund presterade bättre

Att antalet elever med utländsk bakgrund blivit fler har inte påverkat årets Pisa-resultat negativt jämfört med 2012... 0Inga delningar

Veckans graf: Nästan var femte pensionär under EU:s fattigdomsgräns

Stor brist på sjuksköterskor och lärare


Kent Källqvist

Palestina firar jul i terrorns skugga

I dag hade de tre vise männen inte kommit fram till Jesusbarnet i Betlehem. 0Inga delningar


Vesna Prekopic

Nu måste skolan prestera i jämlikhet

Dags att lägga Pisa-paniken åt sidan och börja jaga jämlikheten i skolan lika högljutt som man jagat elevernas resultat. 0Inga delningar

Överskatta inte Pisa

Ett år med andrum


livbeckstrom

Facktillhörighet ska inte avgöra rätt till heltid

Heltidsjobb saknar skydd i lagen, säger AD i en ny dom. Därmed kan arbetsgivarna strunta i turordningsreglerna när de hyvlar bort tid... 0Inga delningar


hannafinmo

Alliansens svek mot pensionerna

Tjänstepensionen är helt avgörande för att många människor ska få en pension som går att leva på... 0Inga delningar

Anställningsstöd är inte företagsstöd

Någon som är förvånad att mammor jobbar deltid?


Anna de Lima Fagerlind

Läkare kräver etisk analys av åldersbestämmande

Trots varningar och otillräckligt forskningsunderlag – Rättsmedicinalverket ska snart börja åldersbestämma ensamkommande... 17facebook: 17

Ramberg rasar mot skattetopparna: »Vänskapskorruption«

»Liberalernas förslag vore döden för taxi«


Kitty Ehn

Vad innebär det att vara värd för Nato?

Den 25 maj kommer riksdagen att rösta om värdlandsavtalet med militäralliansen Nato. Både kritiker och förespråkare menar att Sveriges säkerhet står på spel. 44facebook: 44

En hälsning betyder inte att du är islamist

Som om högern bryr sig om företag


Amanda Lindholm

Hård press på tjejjourer under julhelgerna

Socialtjänsten och andra samhällsfunktioner som vanligtvis finns för kvinnor och unga som utsätts för våld stängs under julhelgerna... 149facebook: 149

Regeringen tog bort Migrationsverkets ansvar för krisberedskap

Lagen om ID-kontrollen antogs


Fredrik Adolfsson

Förskolan på väg mot skilda världar

I en ny rapport om förskolan framkommer skillnader mellan privata utförare och kommunala. ”Vi är på väg mot skilda världar” säger Annelie Nordström, ordförande för fackförbundet Kommunal som har gjort undersökningen... 20twitter: 20

”Det är Moderaterna som har problem att finansiera budgeten”

Vårdval Stockholm ökar klasskillnaderna

  • pengaropolitik
    annons_julkap_2016
    Arena_banner_nyhetsbrev