”När är kvaliteten tillräckligt bra så att du inte behöver sätta in fler resurser trots att det finns pengar?”
Nu fattar Socialdemokraterna i Malmö Arbetarekommun beslut om att föreslå att partiet på Socialdemokraternas kongress ska ansluta sig till LO:s linje i frågan om vinst i välfärden. Medan LO beslutade att de ”ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg” skriver Malmö Arbetarekommuns styrelse i sitt förslag att ”socialdemokratin ska verka för att en ickevinst-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg”. S i Malmö sluter därmed till fullo upp bakom LO:s linje och Arbetarekommunen föreslår samtidigt att ”socialdemokratin ska verka för att Lagen om valfrihet (LOV) rivs upp”.
– Vi är måna om att de skattepengar vi använder inom vård, skola och omsorg ska användas just till vård, skola och omsorg och inte gå till vinstutdelningar, säger Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö, till Dagens Arena.
Samtidigt har Stefan Löfven sagt att det ”inte låter sig göras” vad gäller att stoppa vinster i välfärden?
– Vi har en avvikande åsikt här nere i Malmö. LO har också en avvikande åsikt när det gäller det. Jag tror att många arbetarekommuner och många distrikt kommer ha liknande tongångar.
Joakim Sandell säger att han har ”svårt att förstå” de socialdemokrater som är rädda för att ta ställning i frågan om vinster i välfärden. Han menar också det inte räcker att förlita sig på skärpta kvalitetskrav, vilket vissa inom partiet har förespråkat.
– Diskussionen om att det ska räcka med kvalitetskrav ställer jag mig lite frågande till. De som förespråkar det får i så fall definiera vad tillräckligt god kvalité är. När är kvaliteten tillräckligt bra så att du inte behöver sätta in fler resurser trots att det finns pengar? Undervisning och omsorg kan med mitt sätt att se det alltid bli bättre, säger han till Dagens Arena.
Tror du att er linje också kommer bli den officiella partilinjen till slut?
– Jag tror vi kan ha goda förhoppningar om att driva igenom detta. Men den interna processen ska ha sin gång och arbetarekommunerna ska ta sina beslut. När det gäller vårt beslut är det viktigt att våra medlemmar väljer kongressombud som tydligt deklarerar sin åsikt i den här frågan.
facebook: 49 twitter: 17 
Det är vinstutdelningsförbudsmotståndarna (puh!) och kvalitetskontrollsförespråkarna (puh!) som är svaret skyldig.
Hur många minuter ska en stressad läkare vara skyldig att ägna en ångestfylld patient vid överlämnandet av ett cancerbesked? (Specificeras i upphandlingen, kontrolleras genom inspektion!)
Hur många elever per dag ska en historielärare i gymnasiet bekräfta genom att glatt heja i trappan? (Specificeras i upphandlingen, kontrolleras genom inspektion!)
Hur många för tidigt födda barn är det OK att inte försöka rädda till livet, när det hotar vinsten? (Specificeras i upphandlingen, kontrolleras genom inspektion!)
Hur många hus är det OK att låta brinna ner, när Räddningstjänsten ska göra en lönsamhetskalkyl och kolla kontraktet inför utryckningen?
Det blir inga tunna offertunderlag, och ingen blygsam kontrollverksamhet, när personalen i skola, vård och omsorg inte ska göra sitt bästa utan stanna vid ”tillräckligt” i sitt arbete, när de framför allt ska vara lojala mot företaget och aktieägarna.
Håller verkligen med. Vinstförbud har förvisso sina problem, har företaget smarta jurister är det relativt lätt att hitta kryphål. Av denna anledningen räcker antagligen inte ett enkelt förbud, det krävs antagligen flera lagar, kanske i flera steg. Men kvalitéslinjen har ännu större problem. Precis som du säger, vad är tillräcklig kvalité? Hur kontrollerar man det och till vilken kostnad? Vilka blir påföljderna vid otillräcklig kvalitet? Finns det inte en stor risk att kvalitets byråkratin resulterar i att redan stressande sjuksköterskor får en massa extra pappersarbete (precis som lärarna har fått det sen privatiseringsvågen) utan att kvalitén blir bättre eller mer jämlik över landet? Nej, målet måste vara vinstförbud i välfärden!
Det är knappast LO och Malmödistriktet som har en avvikande uppfattning. Finge medlemmarna eller väljarna göra sina röster hörde torde torde bara bubblan i Stockholm och knappt den heller landa i ett Ja till Carema.
Partiledningen befinner sig inne i denna lokala bubbla där avregleringar, konkurrensutsättning och skattesänkningar har ett stort stöd och anses axiomet välgörande. Den förkrossande majoriteten utanför bubblan har tagit intryck av att 20 års avreglering och konkurrensutsättning varken gjort verksamheterna bättre eller billigare. Man har dessutom inga personliga ekonomiska intressen i detta.
Underskatta inte sprängkraften i detta. Vi måste ha en partiledning som speglar väljarnas och medlemmarnas värderingar.
(s) på ena sidan, folket på den andra? Enligt flitigt refererade undersökningar är svenska folket, både borgare och vi andra, mot vinster i välfärden. Ändå tvekar ledningen inom (s) att ta ställning mot vinster i välfärden. Är då (s) en anti-folklig politisk rörelse? ”Der går inte att stoppa vinstuttaget”, sa Löfvén. Vadå? Går det inte att stoppa skattefusk? Bor vi i Grekland eller? Tack Malmö. Hoppet finns ännu kvar!
Tack Malmö och skåningarna som tar klar ställning mot tillskansandet av våra skattepengar! Det verkar finnas hopp att inte alla helt har tappat fotfästet……..
Jag fattar ingenting av detta.
Är man för vinst i välfärden röstar man på Socialdemokraterna/Moderaterna, är man mot, röstar man på Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet är bärarna av den socialdemokratiska ideologin, Socialdemokraterna äger varumärket.
Detta borde vara ett demokratiskt problem:
Att de socialdemokratiska vänsterväljarna vill att socialdemokraterna ska bedriva Vänsterpartiets politik och att högerfalangen vill att socialdemokraterna ska driva Moderaternas politik.
Samtidigt växlar Göran Persson upp och fullföljer den ideologiska nedmonteringen och blir riskkapitalist full ut.
http://www.friatider.se/goran-persson-blir-riskkapitalist-koper-skattefinansierat-valfardsbolag.
Han ville Ja till Euron, men lyckades inte förstöra allt, utan gör det nu istället utanför politiken.
Belöningen för Göran Persson och Björn Rosengren för de politiska beslut som gett oss det samhälle vi har idag är varsina 100 miljoner. Det är gaska bra betalt för att ha kört något i botten och lyckats med konststycket att placera Internationalen under rubriken snapsvisor i sånghäftet.
Sluta gnäll på Löfvén, han får bara problem med sömnen.
Välj Sjöstedt om ni menar vad ni skriver.
Lite kurage finns det allt, hade varit bra om samma kurage hade funnits längre upp på den socialdemokratiska näringspyramiden.
Är det så det kallas när man kräver att socialdemokraterna ska bedriva Vänsterpartiets politik?
Kurage. Hm.
Men ok.
Ju fler socialdemokrater som är vänsterpartister desto bättre…Om inte annat så effektiviserar det Sjöstedts förhandlingar, så självklarheter som t ex bort med vinst i vården, klaras av med en kopp kaffe utan socker. (Vi vill inte ha Sjöstedt fet av wienerbröd och mazariner).
Så man menar att de som investerar i välvärd inte ska få någon ränta på investerat kapital? Inte ens motsvarande bankränta? Hur ska någon då kunna satsa pengar i en verksamhet? Då blir det ju mer lönsamt att ha kvar pengarna på banken utan någon risk. Och om någon lånar pengar till en verksamhet i välfärden måste de kunna betalas tillbaka. Eller? Finns det ingen i Malmö arbetarekommun som har det minsta hum om ekonomi?
Jag är ärligt förvånad över hur naiv man kan vara. Regeringen föreslår nu att man skall göra en bättre ägarprövning. Jag är helt övertygad om att de kommer att vinna på den strategin. Dels för att jag själv har åsikten att det är viktigt att kolla på vem som äger ett företag och att det är viktigare än om det är vinstdrivande eller ej. De som pratar om ett vinstförbud har hamnat i vänsterpartiets fålla. Vänstern har länge haft ett par paradigmer som inte stämmer. Den ena är att offentligt drivna verksamheter drivs bättre än privata och den andra att det är viktigare att kötiden eller kvaliten på verksamheten är lika bra eller dålig för alla. Det vill säga folk skall inte kunna välja bort en dålig skött tjänst. Som sosse har jag en helt annan inställning. Det viktigaste är att alla invånare har lika tillgång till bra välfärdstjänster. Det skall inte finnas gräddfiler i vården men det får samtidigt inte bli så att det bara finns ett enda alternativ. Om vi hamnar i en debatt där alliansen kan utmana S på valfrihet så kommer alliansen med största trolighet att vinna. Det vore ett avgörande misstag att utmana genom att säga som vänstern att valfrihet är något som inte behövs.
Vinstfrågan skall istället hanteras på tre fronter: Tydligare kvalitetsmål, hårdare ägar och ledningsprövning och cash back system. Det sista innebär att om man betalar ut mer än en viss del av vinsten i utdelningar eller bonusar så får man betala tillbaka en andel av vinsten. Dvs. företaget får gärna effektivisera, det är bra så länge inte patienten lider, men om vinsten blir för stor så skall delar delas med samhället. Ett sorts vinstak helt enkelt. Det senare tycker jag man skulle ha i alla entreprenader. Även för en byggfirma så borde det gälla att vinster på offentliga uppdrag borde delas tillbaka om vinsten blir stor.
Att driva en linje om att helt ta bort privata alternativ (vilket totalstopp till vinst egentligen handlar om) kräver att man tydliggör formerna för hur ett non-profit företag ser ut. Om man inte lyckats konkretisera och förankra iden långt utanför de egna leden så kommer frågan om valfrihet bli viktigare än frågan om vinster i nästa val. För glöm inte bort varför de privata aktörerna släpptes fram. Människor står inte och bugar när tjänstemännen och politikerna bestämmer längre. Om kommunens vårdhem inte levererar så kommer direkt krav på alternativ. Tron att den politiska processen snabbt skulle fixa missförhållanden är låg i samhället.
@Lennart
”Människor står inte och bugar när tjänstemännen och politikerna bestämmer längre. Om kommunens vårdhem inte levererar så kommer direkt krav på alternativ. Tron att den politiska processen snabbt skulle fixa missförhållanden är låg i samhället.”
Utmärkt sammanfattning! Malmö ropar på mer makt åt politikerna och mindre makt åt medborgarna/väljarna. Ett något svårsålt stridsrop i dagens allt mer individualistiska värld. Känns som en unken fläkt från det förgångna och som en återgång till 50-60 talen när s styrde och skatteuttagen kunde ökas hur mycket som helst.
Vettig synpunkt:
”Malmös socialdemokrater menar att beslut om den enskildes välfärdsval är demokratiska först när de sker via en politisk församling. Det vill säga att medborgarens förmåga att avgöra exempelvis vilken hemtjänst som passar henne bäst är en chimär och måste skötas via kommunala nämnder. En folkvald vet att välja rätt åt hela kollektiv, men en pensionär vet ej att välja rätt hemtjänst åt sig själv.”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vinstfragan-ar-var-tids-lontagarfondsstrid_7514450.svd
Ja, nu har vi ett samhälle som har accepterat att skattepengar ( som du o jag arbetat ihop) ofta går till vinster i privata företag. Privata företag är människor som blir extremt rika. Ibland blir jag lite konfunderad över att vi alltid använder ”privata företag” istället kunde vi använda orden: En människa som blir rik pga skattepengar. Förstår inte att Socialdemokraterna accepterar detta. Olof Palme sa en gång att skattepengar ska gå tillbaka till landet/medborgarna, inte till vinst till knågra få. Socialdemokraterna behöver gå tillbaka till sina rötter och inte försöka vara ett mittenparti.
”Socialdemokrater” accepterar inte alls vinst i vården.
Socialdemokrater röstar på Vänsterpartiet.
Det som idag kallas socialdemokraterna spårade ur fullständigt under Göran Persson/Björn Rosengren, som idag och som oligarker och investerar i skattefinansierad verksamhet. Man döljer inte ens grisfesten längre. Cynismen och föraktet mot den delen av samhället som aldrig läser eller deltar i en politisk debatt av okunnighet, uppgivenhet, men ändå när en tanke om att rättssamhället existerar, är monumental.
Sveriges mest överskattade politiker genom tiderna, Anders Borg, kommer snart att få syn på leken, när den tunga industrin stänger sina grindar, samtidigt som landet bedriver en obudgeterad invandringspolitik från en bunker i Wasastan. Borg har sålt korna till en samling riskkapitalister som lånar ut pengar till sina dotterbolag i Sverige mot en ockerränta, ett massivt, medvetet skattefusk inom ramen för lagen. Ägarna till dessa bolag blir miljardärer och ”socialdemokraterna” kan inte bestämma sig om detta är bra eller dåligt?
Den politiska skiljelinjen går mellan Vänsterpartiet och resten, som har lagt ett nyliberalt raster över sina politiska agendor och där ALLA beslut ALLTID ställs mot ”börsens reaktioner”, inte mot liggsåren i Caremas äldrevård.
Sverige har drabbats av en politisk härdsmälta när en arbetarkommun betraktas som hjältar, när man vill ha bort vinst ur välfärden och när Brantings, Per-Albins, Erlanders och Palmes politiska ambitioner skymfas med rubriken ”affärsplan”.