Moderaterna är den dominerande kraften i svensk politik just nu. Men kritiken mot ett alltför ensidigt fokus på skattesänkningar växer i styrka, och den kommer inte bara från vänster. Dagens Arena har träffat ordföranden för partiets idéprogramsgrupp.

Sedan valet i september 2010 har den politiska journalistiken mest uppehållit sig vid kriserna i Sveriges största parti, Socialdemokraterna. Moderaterna, marginellt mindre och helt dominerande i den borgerliga regeringen, har kunnat inleda en ny mandatperiod i lugn och ro. Under vintern har dock sprickor börjat skönjas i den en gång så enade alliansen. Partiledarna i de borgerliga småpartierna är inte nöjda med att stå i Fredrik Reinfeldts skugga.

Skattesänkningar, nu igen
De valanalyser som Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har presenterat understryker att platsen i skuggan även förklarar de svaga valresultaten. Samtidigt har statsminister Reinfeldt aviserat ytterligare skattesänkningar, vilket har fått debattörer såväl i mitten som till vänster att klaga över att Moderaterna är ett enfrågeparti. Precis som under förre partiledaren Bo Lundgren.

Men även högerut finns en frustration över att regeringen Reinfeldt II inte tycks ha några idéer om vart man vill. Moderata ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe lämnade sin riksdagsplats i slutet av januari för att kunna gå i opposition mot moderpartiet. I en debattartikel ett par dagar senare gick han till storms mot Moderaternas skol- och arbetsmarknadspolitik.

Svenska Dagbladets ledarsida, oberoende moderat, inledde i slutet av november 2010 en artikelserie under vinjetten ”Det nya borgerliga uppdraget”, för att inventera vilka reformer som borde stå på lut för borgerligheten. Samtidigt vill SvD blåsa liv i ”den samhällskritiska uppgiften”. Tidningens politiska chefredaktör PJ Anders Linder menade att ”allt handlar inte om pengar” och citerade Viktor Munkhammar, som frågat sig om det är ”vettigt att sänka [stats]skulden från 35 till 21 procent av BNP på de få åren fram till 2014?” I flertalet texter har SvD kritiserat bland annat finanspolitiken (”det [blir] för torftigt med idel budskap om miljarder till statskassan och hundralappar till individen”) och miljöpolitiken (”borgerligheten [lämnar] ofta mycket att önska”). Ett ofta återkommande tema är att borgerligheten kan bättre. Med tanke på vilket parti som styr Sverige är adressaten tydlig.

Nytt idéprogram till hösten
Vad vill då Moderaterna, mer än att sänka skatter? Partisekreterare Sofia Arkelsten berättar i sitt nyhetsbrev, daterat 3 februari i år, om att Moderaternas idéprogram är satt under lupp. Arkelsten lyfter fram följande skrivning i programgruppens direktiv:

Arbetets värde och en fortsatt stark och tydlig arbetslinje utgör kärnan i vår politik. Hur utvecklar vi synen på arbete och de värderingar som präglar våra fortsatta insatser mot arbetslöshet och utanförskap? Vad är visionen för full sysselsättning? Vilka värden utöver de individuella tillför arbete samhället i stort? På vilka sätt lägger arbete grunden för gemenskap och ett Sverige som håller ihop?

”Arbetslinjen”, med andra ord. Men vad betyder det? Dagens Arena har försökt få en intervju med Sofia Arkelsten, men hänvisades av Moderaternas presschef till Jessica Polfjärd, riksdagsledamot och ordförande för gruppen som ska ta fram det idéprogram Arkelsten pratar om. Gruppen ska under våren arbeta fram ett förslag som ska klubbas på Moderaternas stämma i oktober i Örebro. Vi satte oss med Polfjärd för att prata om vad Moderaterna är och ska vara under 2010-talet och framåt.
– Det nuvarande idéprogrammet är från 2001, det har ju hänt ganska mycket med Moderaterna sedan dess. Tanken är att idéprogrammet ska vara en länk mellan den förnyelse och förändring som Moderaterna har genomgått som parti och överbrygga mot framtiden, säger Jessica Polfjärd.

– Vi behöver fortsätta visa att vi menar allvar med förnyelsen och förändringen vi står för, och idéprogrammet är en del i det arbetet. Vi kommer också ta fram ett nytt handlingsprogram framöver. Det handlar om att vi måste hitta det som verkligen är värdebaserat i partiet men också svara på de framtida frågorna, så att partiet är relevant 2020 och 2030.

Kan du ge några exempel på värderingsfrågor som ”bytts ut” sedan det förra idéprogrammet?
– Det finns ju en del som fortfarande är relevant, men kanske måste formuleras om. Sedan är det klart att vi gärna vill definiera begrepp ur ett moderat perspektiv. Vad är vår syn på rättvisa? Vad är vår syn på trygghet? Det finns värdeladdade delar, det handlar inte bara om realpolitik.

Går det att i dag koka ner essensen i Moderaterna till en idé?
– Du kan fråga mig i oktober då, haha! Ja, det tror jag, eller jag är helt säker, annars hade jag inte tackat ja till uppdraget. Det är en spännande tid, det sker värderingsskiften. För att stå stadigt som ett parti är det viktigt att vi kan enas kring det grundläggande.

Hur beskriver du moderata målsättningar på sikt, bortom vardagspolitiken?
– Ett övergripande mål är att vi ska vara ett parti för hela Sverige. Vi kan i vissa delar uppfattas som ett storstadsparti, samtidigt som vi gick fram i delar av Sverige där vi tidigare inte har varit stora. Man kan alltid diskutera vem man vill ska rösta på oss, samtidigt har vi väljare nu som vi inte hade förut. Vi ser hur socialdemokratiska väljare går direkt till oss utan att mellanlanda i ett mittenparti. Då måste vi definiera delar i politiken som attraherar de som tidigare inte röstat på oss.

Du sa att väljare inte längre mellanlandar i ett mittenparti, betyder det att Moderaterna fortfarande är ett högerparti och så ska förbli?
– Haha, ja… Om jag säger såhär då: Utan att ha mellanlandat i ett annat parti innan.

Inte bara män i kostym röstar blått
Något som ligger bakom de stora framgångarna de senare åren är väl att Moderaterna har rört sig mot mitten?
– Det är ju trovärdigheten det handlar om. Politikens viktigaste utmaning är att kunna svara på de frågor väljarna ställer, inte helt andra frågor. Kan vi inte erbjuda svar har vi ju ingen relevans. Därför tror jag det är oerhört viktigt att vi fortsätter odla arbetet med att åka runt i landet och lyssna, som Fredrik [Reinfeldt] har gjort.

Vad tror du att människor vill ha svar på?
– Jag tror att människor vill känna trygghet i ett parti som står för något som känns äkta och trovärdigt. Jag tror att vi, med Fredrik i spetsen, har kunnat formulera politiken på ett sätt som berör. I dörrknackningskampanjen vi hade mötte vi en rätt samstämmig syn på vad politiken ska ge svar på – ta ansvar för stabilitet i ekonomin. Det var ju ett rätt speciellt läge när vi var ute i höstas. Den diskussionen får du visserligen inte i en högkonjunktur, men det är ändå en förväntan, något som politiken ska ta hand om. Sedan är det värderingsfrågor, tryggheten i vardagen, den sortens frågor.

Ni har lyckats attrahera fler kvinnor. Vad beror det på?
– Jag tror att mycket är Fredriks förtjänst, i en lyssnande och mjukare framtoning. Tidigare har det väl sagts att vi är lite oslipade i kanterna. Vi har även många företrädare med annan bakgrund än ”medelålders man i kostym”. Där har Fredrik varit duktig och visat handlingskraft. Vi kan prata om jämställdhet, men Fredrik gör jämställdhet. Han menar allvar med förändring.

Hur långt kan politiken räcka för att lösa samhällsproblem?
– Oj, vilken liten fråga du ställer!

Du sitter ju med ett stort uppdrag?
– Jo, förstås. Grundinställningen i den moderata synen är ju att politiken inte kan lösa allt. Samhället kan lösa problem i svåra tider och stötta i goda tider, men det finns funktioner i samhället där politiken inte ska göra sig gällande.

Vilka funktioner?
– Mellanmänskliga relationer, och här finns också en förskjutning. Vi har pratat mycket om människan och staten, inte så mycket om relationer människor emellan. Där finns det ju samhällsfunktioner som träder in när du har en jobbig tid i livet, men det är inte det som är kittet i samhället.

Det är svårt att landa i riktigt konkreta exempel under samtalet i det trånga riksdagskontoret. Idéprogramsarbetet har ju precis börjat, även om det är knappt om tid innan partistyrelsen måste se ett första utkast. Jessica Polfjärds pressekreterare är den som antecknar flitigast. Undertonerna i frågorna börjar bli så övertydliga att det är lika bra att fråga rakt ut.

Varför ses Moderaterna som ett mer endimensionellt skattesänkarparti?
– Det är jättelätt att prata om medias roll i det här, men det gör ju bara vårt arbete mer intressant, att förmedla en annan bild. För vi är mer än ett jobbskatteavdrag. Just det har vi hittills varit duktiga på att förmedla, men jag tror att vi kan bli bättre.

Utmaningen är tydlig. Moderaterna har växt sig större än någonsin, kanske större än partiarbetarna själva har vågat hoppas på. Plötsligt har partiet fler än män i storstadsregioner som kräver svar. Partisekreterare Arkelsten har länge betonat miljöpolitiken och förstår att mittenväljarna sneglar på Miljöpartiet. I slutet av januari i år bad hon i en debattartikel i Miljöaktuellt läsarna att skicka in förslag till revideringen av Moderaternas idéprogram. Det är inte en vild gissning att hon tillsammans med andra partiföreträdare kommer att propagera för en tydligare grön dimension på stämman i oktober.

Moderat problematik
Men om så blir fallet uppstår två problem. För det första skulle det innebära att Moderaterna kör över Centerpartiet, ”alliansens gröna röst”, ännu en gång. För det andra betyder det att Fredrik Reinfeldt måste släppa ifrån sig makt över den förnyelse han så framgångsrikt har lett. I dag är statsministern inte främmande inför att sälja svenska utsläppsrätter, vilket är motsatsen till vad som känns bra i magen hos de kräsna mittenväljarna.

Dessa två problem sätter fingret på problematiken med Moderaternas växande väljarstöd. Vill man växa sig större än Socialdemokraterna och bli det parti som attraherar väljare från alla samhällsgrupper måste man bli bredare. Eller, om man så vill, bli ännu mer som Socialdemokraterna. Det skulle betyda att övriga borgerliga partier, på Moderaternas bekostnad, blir ännu mindre. Något som FP, C och KD inte har råd med eftersom avståndet till riksdagsspärren blir allt kortare. För att undvika borgerlig kannibalism måste Moderaterna låta de andra få del av strålkastarljuset, inte själva sikta in sig på fler mittenväljare i valet 2014.

Kanske är det just därför som Reinfeldt envisas med att prata om skattesänkningar. Det ger helt enkelt livsluft i politikens mitt åt Jan Björklund, Maud Olofsson och Göran Hägglund. Om det räcker för att skapa harmoni i alliansen, och om det samtidigt hjälper samtliga tre borgerliga småpartier över fyraprocentsspärren, återstår dock att se.