”Sverige har, trots allt, klarat sig relativt bra under krisen”. ”Den svenska statsskulden har, sedan krisen inleddes 2008, minskat”. ”Vi ska vara glada för att vi redan har sanerat vår ekonomi och har budgetregler på plats.”
Vi har hört det rätt många gånger nu. Politiker, tjänstemän och allehanda åsiktsmaskiner, alla sjunger den svenska stabiliseringspolitikens lov. Så även SNS konjunkturråd, som i dag presenterade en utvärdering av densamma, passande nog döpt till ”Enkla regler, svåra tider”.
Debatten handlar om detaljerna. SNS konjunkturråd vill inte förändra särskilt mycket, men menar att stabiliseringspolitiken exempelvis skulle kunna kompletteras med ett investeringsgolv. De svenska investeringarna i infrastruktur är nämligen, internationellt sett, låga.
Vidare behövs, enligt rådet, en översyn av statens bidrag till kommunerna. Det för att bättre anpassa stödet till konjunktursvängningar. Ett tredje förslag är att skapa någon form av enhet som kan övervaka den finansiella utvecklingen på makronivå (vilket kan ses i ljuset av att Finansinspektionen har ett mikroperspektiv, det vill säga granskar enskilda banker och finansinstitut).
Ovanstående skulle knappast innebära något brett avsteg från rådande politik. Det är talande för den konsensus som råder i debatten. Ingen inom etablissemanget argumenterar i nuläget mot rådande ordning. Vänsterpartiets nya partiledare, Jonas Sjöstedt, har exempelvis vid flera tillfällen sagt att det är bra att Sverige har en låg statsskuld.
På så sätt speglar stabiliseringspolitiken ett av den svenska politikens högsta ideal: Alla är rörande överens, vilket skapar förutsägbarhet och långsiktighet. Något som känns både betryggande och skrämmande på samma gång.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
