Bild: Emilia Öije

Ska Sofia Arkelsten verkligen vara med och belöna Saabs lobbyarbete?

Sofia Arkelsten och lobbyism är ord som förekommit i samma mening många gånger i medierna. Ofta har ordet bjudresa förekommit också. Det var ju när det kom fram att hon i egenskap av miljöpolitisk talesperson för Moderaterna låtit sig bjudas på en resa betalad av Shell som hon blev rikskändis. Hon har också, som riksdagsledamot, åkt på bjudresor till Tanzania (RFSU betalade) och Finland (Forum för energi och tillväxt stod för kostnaderna). Resan till Finland gav förresten önskat resultat för Forum för energi och tillväxt. Arkelsten och de andra som besökte kärnkraftverksbygget i Olkiluoto medverkade efter det lobbyistbetalda besöket till att slopa stopplagen för byggandet av ny kärnkraft i Sverige.

Och varför drar jag upp den här gamla tråkigheten?

Jo, för att jag tänker att det är denna relation till lobbyism som gör att Arkelsten nu tar plats i juryn som utser “Årets lobbyist”. Man får ju hoppas det – att det är i rollen som tidigare mycket lättpåverkad makthavare – och inte i rollen som ordförande i riksdagens utrikesutskott. En roll där hon alltså ägnar sig flitigt åt just den politik som rör krigsmateriel och exportkontroll av Saabs JAS-affärer. Är det i den rollen hon ska avgöra om  Saabs lobbyarbete mot den svenska regeringen är så bra att det är värt att prisa? Känns det verkligen riktigt bra givet att hon själv arbetar politiskt med beslut som rör Saab och JAS?

Motiveringen till varför Saab är nominerade till Årets lobbyist lyder:

Saab som ännu en gång tycks få igenom en ny svensk JAS-order. Redan nu finns en politisk majoritet bakom att investera i en ny JAS-version och binda sig att köpa in 40-60 plan till flygvapnet, trots att riksdagen 1997 markerade att beställningen av delserie 3 skulle bli den sista gången staten involverade sig i utveckling av ett svenskt stridsflygplan.

Ska Sofia Arkelsten verkligen vara med och besluta om att detta ska belönas?