ledare Nationalkonservativa PiS blev som väntat vinnare i det polska valet. Men det är ett land fyllt av paradoxer, vilket inte minst den färska Nobelpristagaren Olga Tokarczuk illustrerar.
Årets polska parlamentsval har kallats ett ödesval, ett val mellan demokrati och auktoritärt styre, och på söndagen kunde nationalkonservativa Lag och rättvisa, PiS, precis som väntat utropa sig till vinnare.
Idag får vi säkert veta om partiet får egen majoritet, men alldeles oavsett har den trötta liberala oppositionen ledd av Medborgarplattformen anledning att känna sig besviken. Betydligt bättre verkar det ha gått för partierna i vänsterkoalitionen.
Polen har tidigare haft ett lågt valdeltagande. Medan människor i städerna är mer nyckfulla i sitt röstbeteende, går Lag och rättvisas kärnväljare, män bosatta på landsorten, stabilt till valurnorna. Men trofasta väljare räcker inte för att förklara PiS politiska framgångar. De senaste fyra åren har inte bara handlat om skandaler och stormar kring viktiga värdefrågor, eller om att Polen har positionerat sig själv som en konservativ stat med antidemokratiska tendenser, där till exempel en kritiserad reform ger regeringen ökat politiskt inflytande över domstolarna.
Regeringen har lyckats genomföra en rad bejublade sociala reformer. Ett allmänt barnbidrag, liknande det vi har i Sverige, har införts och regeringen jobbar på att kraftigt höja minimilönerna. Visserligen har man haft hjälp av en ekonomisk högkonjunktur som pågått de senaste åren, men för många polacker har den nya välfärdspolitiken inneburit stora förbättringar i livskvalitet.
Olga Tokarczuks rätt krävande romaner säljs i stora upplagor. Det kan tyckas som en paradox – precis den sortens paradox som dagens Polen är fullt av.
Bortom valet anar man ett Polen som slits mellan nu och dåtid, mellan modernitet och bakåtsträvande, ett land där hatet mot eliterna (förr representerade av ockupationsmakterna Ryssland, Tyskland och Österrike) leder till att den katolska kyrkan fått en demonisk roll i skapandet av en blut und boden-myt, samtidigt som unga polacker allt tydligare engagerar sig i frågor som rör miljö, klimat och luftkvalitet.
Inte minst har det blivit tydligt i samband med Nobelpriset i litteratur 2019. Årets pristagare är feministen, djurrättsaktivisten och vegetarianen Olga Tokarczuk. Hennes historiska romaner får sin lyskraft genom att de utforskar det förflutna utan ideologiska skygglappar. Som feminist säger hon att hon har känt ett behov av att tydliggöra kvinnans roll i den polska historien. Mottagandet av hennes böcker visar på en närmast schizofren inställning till progressiva, västerländska värderingar. Samtidigt som den polska kulturministern Piotr Glinski gratulerade henne till Nobelpriset på Twitter, har hans parti, PiS, länge haft ett horn i sidan till hennes skriverier. I en intervju med DN berättar Tokarczuk att hon blev mordhotad på sociala medier och tvingades ha livvakt efter ett kontroversiellt teveframträdande. Särskilt impopulär blev hon då i samband med en prisutdelning uppmanade polska folket att erkänna sin skuld efter andra världskriget – bland annat för fördrivningen av och mordet på landets judar.
Trots det är Olga Tokarczuk en av landets mest populära författare. Hennes rätt krävande romaner säljs i stora upplagor. Det kan tyckas som en paradox – precis den sortens paradox som dagens Polen är fullt av. För trots att landet nu tycks slå in på en ännu mer konservativ och mer EU-fientlig väg, finns de liberala och gröna influenserna strax under ytan. Vilket inte minst skrällen för vänsterkoalitionen Lewica visar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
