Berättelsen om »systemkollapsen« visar tydligt hur moderater och kristdemokrater mer och mer börjat tala »sverigedemokratiska«

I ett tal häromdagen vid Postkodlotteriets årliga tillställning för förmånstagare raljerade den förre statsministern Fredrik Reinfeldt om den gångna höstens omfattande användning av ordet »systemkollaps«:

»Hur var det att fira jul i kollaps? Brann granen? Tog maten slut? Ramlade huset ihop?«

Det saknades ju knappast någonting på julborden, så man kan gissa att Reinfeldt menade att det mesta som fattas är empati:

»Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord ska vi då ha kvar för att beskriva det som sker i Syrien, Libyen och Afghanistan? Vi måste vara försiktiga med våra ord«, förklarade han.

Problemet med ordet »systemkollaps« är att det ingenting säger om vad det är som ska kollapsa. Det enda möjliga syftet är att försöka sprida oro och resignation.

Visst sätter flyktingströmmen en stark press på migrationsverk, polis, sociala myndigheter och kommuner att bryta gamla handlingsmönster och tänka nytt.

Men de totala kostnaderna för mottagandet i år väntas enligt valutafonden IMF:s prognoser ligga på kanske en procent av BNP. Vi är ett rikt land. Det borde vi kunna klara, om alla hjälper till. En del rapporter utifrån landet berättar om problem, men många kan också vittna om att flyktingmottagandet fungerat väl.

Vem myntade ordet »systemkollaps«?

Det lär ha varit Ebba Busch Thor som var först. Vid en pressträff efter sitt öppningstal till Kristdemokraternas riksting den 8 oktober talar hon om »en trolig systemkollaps«.

Den 11 oktober säger Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson att »vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps«. Några dagar senare har Sverigedemokraterna kallat medierna till riksdagens pressrum. »Vi står inför en social och ekonomisk kollaps« förklarar Mattias Karlsson. Och Paula Bieler korrigerar honom: »Vi står inte inför en systemkollaps. Vi är redan där«.

Margot Wallström säger i en intervju i Dagens Nyheter den 30 oktober: »Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätta ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop«. Notera att hon inte använder själva ordet. Men olika ledarsidor, moderater och sverigedemokrater citerar henne som om hon faktiskt sagt »systemkollaps«.

I början på november berättar flera landsortstidningar att man vägrat införa annonser från SD där man trumpetar ut vandringssägnen om den förestående systemkollapsen.

Den 8 november har moderatledaren Anna Kinberg Batra presskonferens om partiets skärpta krav på flyktingpolitiken. Då säger hon att om regeringen inte agerar »väntar någon form av systemkollaps«.

Några veckor senare drar den röd-gröna regeringen ned ridån för den generösa asylrätten. Vilken roll den epidemiska användningen av ordet »systemkollaps« kan ha betytt för omsvängningen kan man bara spekulera i.

Historien är i vart fall en bild av ordens makt och att Socialdemokraterna dessvärre ofta saknar egna ord för att beskriva vad man vill.

Berättelsen om »systemkollapsen« visar också tydligt hur moderater och kristdemokrater mer och mer börjat tala »sverigedemokratiska«. Tänk att man skulle sitta och sakna Fredrik Reinfeldt!