Ledare Fackliga skyddsombud förhindrar död och allvarliga olyckor på jobbet. De förebygger även arbetslivskriminalitet. Ändå vill den nya regeringsmajoriteten avveckla dem.

Det nya regeringsunderlaget vill försvaga skyddsombudens koppling till facket.

L, M och KD vill att skyddsombud ska utses av de anställda och väljas även om de inte är medlemmar i facket. De vill avveckla löntagarnas kollektiva makt som är grunden för balansen i den svenska partsmodellen. SD vill ersätta skyddsombuden med statliga arbetsmiljöinspektörer och sudda ut intressekonflikten mellan arbetsgivare och löntagare.

Verkligheten är att den som vågar beordra skyddsstopp utan stöd från en facklig organisation tar en stor personlig risk

Nuvarande arbetsfördelning innebär att arbetsgivarna har totalansvaret medan skyddsombuden representerar alla anställdas behov av en ”tillfredsställande” arbetsmiljö som skyddar mot ohälsa och olycksfall. Att uppdraget är fackligt utgår från arbetsmiljölagen, där arbetsgivarna annars ensamma skulle ta beslut och agera, utan en organiserad motpart från löntagarna.

Utvärderingar och forskning visar att ordningen levererar. De regionala fackliga skyddsombuden gör 43 000 till 61 000 arbetsbesök per år, som förhindrar arbetsolyckor och räddar liv.

Som utredaren professor Magnus Sverke sammanfattar i en intervju med Jonas Nordling i Dagens Arbetes podd är det »en kostnadseffektiv verksamhet som ger stora vinster för samhället«.

Fler borde göra som byggbranschen. Förra året slöt Byggnads och Byggindustrin ett eget avtal som ger Byggnadsarbetareförbundets regionala skyddsombud utökad tillträdesrätt till företag som har kollektivavtal.

SD och M som talat sig varma för att bekämpa arbetslivskriminalitet styr i stället bort från ett  system som ger både trygghet och ordning på arbetsplatsen.

2020 föreslog den rödgröna regeringen att regionala skyddsombud skulle få tillträde till fler små arbetsplatser. Det röstades ner av L, C, M, KD och SD, som istället krävde en ny utredning.

Häromveckan blev denna tredje utredning i ordningen offentlig.

Den vill gå samma väg som de tidigare: Regionala fackliga skyddsombud ska kunna utses och få tillträde till »arbetsställe som är eller brukar vara bundet av kollektivavtal med en arbetstagarorganisation«.

När antalet lokala fackliga skyddsombud minskar och allt fler små arbetsplatser står helt utanför systemet riskerar fler anställda sakna ett viktigt skydd för sin hälsa.

Men i det nya högerblocket finns ett starkt motstånd mot ett partsförhållande, som en del av arbetsmiljölagens regelverk.

Att Liberalerna i slutet av 1800-talet var pionjärer och motionerade för att utreda ett stärkt arbetarskydd gör partiets nuvarande antifackliga hållning extra sorglig.

Avregleras arbetsmiljölagen sjunker säkerhetsnivån och möjligheten till insyn och ansvarsutkrävande. Även risken för jäv och korruption ökar när uppdraget ställs utanför partssystemets kontroll. Det leder till oklara ansvarsförhållanden och gör det svårare att reda ut vad som hänt.

Verkligheten är att den som vågar beordra skyddstopp utan stöd från en facklig organisation tar en stor personlig risk.

Resultatet blir inte mer löntagarmakt utan mindre. Arbetsmiljögolvet sänks. Och standarden försämras för alla.

Att ändra maktförhållandena i arbetslivet till arbetsgivarnas fördel ger stora förluster för löntagarna och samhället. Det kommer att innebära att många fler inte kommer hem efter jobbet