Hökan Jörnehed, Catarina Wahlgren Vänsterpartiet.

När Huddingeakuten fick arbetstidsförkortning kom också sjuksköterskorna tillbaks.Reformen  kan bli ett recept mot personalbrist i sjukvården, skriver företrädare för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting.

På första maj föreslog vår partiledare Jonas Sjöstedt en satsning på arbetstidsförkortning. Detta är något som Vänsterpartiet förespråkat länge. Där Vänstern sitter i majoritet har också försök gjorts, med goda resultat. I Stockholms läns landsting har vi drivit frågan om arbetstidsförkortning i sjukvården under flera år. Vi är övertygade om att bristen på personal är kärnan i den sjukvårdskris som råder i Stockholm. Dagens sjukvårdspersonal riskerar bli morgondagens patienter.

Arbetstidsförkortning är inte speciellt populärt bland borgerligheten. Jonas första maj-förslag har redan mött motstånd, bland annat av centerpartistiska Norrtelje tidnings Reidar Carlsson, som ägnade en ledare åt att såga förslaget.

Stockholms läns landsting har haft borgerligt styre i drygt tio år. I mer än ett decennium har alliansen, med M i spetsen, misskött personalpolitiken, med en sjukvårdskris till följd.

Det krävs djärva åtgärder för att lösa den krisen. Därför är det minst sagt olyckligt att det borgerliga lägret inte förmår, eller inte vill, agera. Arbetstidsförkortning är precis det som krävs för att komma åt personalbristen i sjukvården.

Vi vet av erfarenhet att försök med arbetstidsförkortning varit mycket lyckade. Försöken visar att vårdyrkenas attraktivitet ökar, att personalen mår bättre och att det blir lättare att återanställa de som lämnat sjukvården eftersom stressen var för hög.

Ta till exempel Huddingeakuten. Julen och nyåret som var innebar en mardröm för både patienter sjukvårdspersonal. Men Karolinska Huddinges akutmottagning klarade av den intensiva perioden betydligt bättre än både Danderyds sjukhus och SöS.

Enligt akutchefen berodde det på, just det, ett projekt med arbetstidsförkortning som Huddingeakuten kört under ett års tid. Personalen var mer utvilad, och hade dessutom lyckats återrekrytera de sjuksköterskor som flytt sjukvården på grund av arbetsmiljön.

Personalen var mer utvilad, och hade dessutom lyckats återrekrytera de sjuksköterskor som flytt sjukvården på grund av arbetsmiljön.

Ett annat framgångsexempel är ortopeden i Mölndal. Kliniken hade allvarliga personalproblem som förbättrades betydligt av kortare arbetstider. Sjukhuset blev återigen en plats där folk ville arbeta, precis som vi vill att Stockholms läns sjukhus ska vara. Sett till utförd sjukvård ökade antalet operationer trots färre arbetstimmar, medan köerna minskade. De pengar som arbetstidsförkortningen kostade tjänades till viss del in genom att utgifterna för bemanningsanställda och externa operationer minimerades. Dessutom visar forskning att misstag och skador i sjukvården ofta sker mellan arbetspassets sjätte och åttonde timme.

Det är också så att en kortare arbetsdag möjliggör mer effektivt användande av exempelvis en dyr operationssal. Två vårdteam som arbetar sex timmar var får ut mer av salen än ett team som arbetar åtta timmar.

De borgerliga invändningarna är de sedvanliga: För dyrt, det kommer inte att lösa något, etc. Men välfärden står inför enorma utmaningar, och den enskilt största utmaningen är bristen på sjukvårdspersonal. Den har lett till att operationer måste ställas in, inte sällan med kort varsel, och till att vi har över 600 stängda vårdplatser i Stockholm.

För att komma till rätta med detta krävs djärva åtgärder.

Borgerligheten har inga egna lösningar på den här frågan, men de är inte intresserade av att prova våra. Undra på att Stockholms sjukvård ser ut som den gör.

Håkan Jörnehed (V), landstingsråd

Catarina Wahlgren (V), fullmäktigeledamot