Ledare Det finns en massa coola tekniker, men inga investeringsplaner. Här kan staten spela en avgörande roll. 

Eftersom kriser av historiska proportioner tycks lamslå samhället med allt tätare intervaller kan det vara lätt att glömma att vi lever i skuggan av den större krisen. Klimatet är knappt en valfråga. Sverige måste bli fossilfritt och klimatneutralt, gärna 2035, och har goda förutsättningar att bli det. Men då måste staten få en ny aktiv roll i ekonomin. Ingen annan aktör har lika goda förutsättningar att vara avgörande för en grön omställning som staten. Det är en möjlighet och ett ansvar som är akut.

I dag finns många vitt skilda initiativ rörande grön omställning på olika samhällsnivåer. Det är bra, men det är punktmarkering, inte en övergripande taktik. 

Vi behöver ett nytt finanspolitiskt ramverk som tillåter klimatarbete att kosta, även om det höjer statsskulden. Under pandemin pausade EU reglerna som bromsar hög statsskuld och budgetunderskott. Det visar att det är möjligt, inte för att Sverige skulle behöva det.  Även EU:s syn på statsstöd är under förändring. Direkt industristöd kan medges om det har god effekt på klimatet.

En värdig klimatpolitik kräver även minskade ekonomiska klyftor och full sysselsättning 

Om man inte drömmer om en tropisk natt i en inte alltför avlägsen framtid, där vi sitter på en död planet och gläds åt den låga statsskulden, är det här goda nyheter. Pengar är ett medel, inte ett mål, och ingenstans blir det så aktuellt som när det handlar om klimatkrisen. Staten kan finansiera en nödvändig förändring.

En sån förändring krävs i svensk industri för att den ska förbli konkurrenskraftig. Det finns en massa coola nya tekniker, men i marknadsföringen kan de ibland glömma berätta att många av dem saknar investeringsplaner. Omställningens kapitalkostnader reduceras bäst med en statlig investeringsbank, som efterfrågats av näringslivet.

En klimatstat skulle också vara bättre än andra alternativ i det att den är svaret skyldig samtliga medborgare. Den kan bli stötdämpare, och genom utbildning och stöd för säkra att jobb finns kvar även om de ser annorlunda ut. En värdig klimatpolitik kräver även minskade ekonomiska klyftor och full sysselsättning – en klimatpolitik som inte når alla är helt enkelt inte tillräckligt effektiv. Det är heller ingen nyhet att fördomar om vilka som har råd att låtsas bry sig om miljön när de shoppar ekologiskt, och vilka som struntar i miljön för att de inte vet bättre, har satt djupa och destruktiva spår i den svenska politiken och samhället. Grunden måste vara att strukturella problem kräver gemensamma lösningar.

För att klara en fossilfri omställning behövs skattereformer, men även en höjd skattekvot. En så kallad grön skatteväxling får inte bli en ursäkt för ännu mer ineffektiv miljöpolitik för fåtalet. Många trevliga skatter har plockats bort av partier som i praktiken är klimatförnekare; värnskatten skulle kunna göra en snabb comeback, och finns det inte något vackert i att en arvsskatt säkrar en framtid för nästkommande generation? Det kan vara värt att rösta om.

 Vare sig det gäller ekonomin, industrin eller de sociala kittet finns inga belägg för att en passiv stat kan klara den omställning som behövs. Vi behöver rusta upp.