Danmarks spruckna regering ger Jonas Sjöstedt ännu ett argument för att hålla sig borta från regeringsmakten.

Socialistisk Folkeparti (SF) lämnar den danska regeringen och partiledaren Annette Vilhelmsen avgår. Hon stödde regeringens förslag att sälja 18 procent av aktierna i Dong Energy till Goldman Sachs. Men partiets riksdagsgrupp gjorde uppror. Det är rörigt i Borgen.

Sakfrågan är ett intressant lackmustest. Kritiken mot utförsäljningar och privatiseringar tilltar. Men den danska regeringen argumenterar pragmatiskt. Det statskontrollerade bolaget behöver kapital för att kunna bygga fler vindkraftverk till havs. En position som även SF intagit i regeringen.

Den socialdemokratiskt ledda danska regeringen tillträdde efter valet 2011. Socialdemokraterna uppnådde visserligen ett högst magert valresultat. Även SF tappade mark. Och vänsterblocket (där även Enhetslistan ingår) fick ingen egen majoritet.

Radikale Venstre, ett socialliberalt parti, hoppade in som koalitionspartner tillsammans med socialdemokraterna och SF. Det var förstå gången i historien för SF. Socialdemokraterna och SF fick kompromissa för att få med sig Radikale Venstre. Flera viktiga vallöften övergavs. Därmed var scenen satt för framtida spänningar på vänsterkanten. Först och främst förstås i SF.

SF är Vänsterpartiets systerparti i Danmark. Och har länge varit en förebild för många inom den svenska reformerta vänstern. SF var framgångsrikt, folkligt och socialistiskt, närmast vänstersocialdemokratiskt. Och en mer allvarlig konkurrent till socialdemokraterna än någonsin VPK (i dag V) i Sverige. SF konkurrerade snart ut det danska kommunistpartiet från vilket Aksel Larsen hade uteslutits 1959.

Efterhand har SF närmat sig Socialdemokraterna och blivit mer pragmatiska i takt med att de gamla 68:orna har fått grånat hår. EU-motståndet har tonats ned. Regeringsmakten lockade allt mer. Och 2011 fullbordades dessa förhoppningar. Men denna resa har samtidigt splittrat partiet och skapat uppenbara identitetsproblem. Redan i valet 2011 tappade SF en stor del av sitt väljarstöd. I stället växte Enhetslistan, ”de rödgröna”, en valallians mellan ett antal små vänsterpartier (däribland det gamla kommunistpartiet!).

SF:s avhopp kan möjligen på kort sikt gynna Helle Thorning-Schmidts regeringsprojekt. Historiskt sett har den danska välfärdsstaten byggts upp i samverkan mellan Socialdemokraterna och Radikale Venstre. Socialdemokraterna i Danmark blickar mer mot mitten än åt vänster. Och för att driva igenom sin agenda kan det då vara lättare söka stöd från olika sidor den politiska blockgränsen. Det är också mindre komplicerat att regera med ett parti.

Helle Thorning-Schmidts har haft parlamentariskt stöd av Enhetslistan i Folketinget. SF deklarerar samma förhållningssätt även efter avhoppet från regeringen. Socialdemokraterna fasar förstås för en väljarflykt vänsterut. I vissa mätningar har socialdemokraterna varit en bra bit under 20 procent. Basen i väljarkåren är smal. Regeringen är nu en ännu mindre minoritetsregering.

På kort sikt är det nog svårt att tro att SF kan locka så många väljare. Men det politiska minnet är dessvärre eller dessbättre kort. Och det är ett och ett halvt år till nästa folketingsval.

Stefan Löfven lär nog studera maktspelet i Borgen med stort intresse. Jonas Sjöstedt har fått ännu ett argument för att hålla sig borta från regeringsmakten. Makten har onekligen sitt pris. I varje fall är det ett äventyrligt politiskt grundämne.