ledare Efter den tredje rapporten om haveriet kring Nya Karolinska sjukhuset är en slutsats slående: politikernas ovilja att ta ansvar för tidigare fattade beslut. Finansregionrådet Irene Svenonius välkomnar rapporten – samtidigt som hon driver en linje om att avskaffa politikermakten.

För två år sedan fick Stockholms universitet i uppdrag att granska det rekorddyra haveriprojektet NKS. De tidigare rapporterna har bland annat visat på elitism och mörkläggning. Därutöver kunde man visa att NKS-projektet mer eller mindre togs över av externa konsulter som hade egna finansiella intressen att driva fram en OPS-lösning. Detta trots att OPS, Offentlig – Privat – Samverkan, är en mycket kritiserad finansieringsmodell med skräckexempel från bland annat Storbritannien. Efter NKS-haveriet har regeringen därför sagt att man vill sätta stopp för fler OPS-projekt i sjukvården.

Förra veckan kom den tredje rapporten i serien, som behandlar perioden 2012 till 2018. Man har granskat de strategier som tillämpades för att legitimera projektet som skapades kring OPS-avtalet. Det kanske mest anmärkningsvärda som framkommer i rapporten är att ansvariga politiker försökte undslippa ansvar för de ursprungliga besluten. Strategin har handlat om »glömska« och att gömma sig bakom att det var idéer från tidigare politiker som man nu inte kan ta ansvar för.

Forskarna menar att man helt enkelt inte vill lära sig av tidigare misstag. Istället försökte politikerna låtsas som att de hade kontroll över projektet.  Vidare har användningen av managementkonsulter varit enorm. När man har lämnat över detta gigantiska OPS-projektet till konsulter från profession och politiker menar forskarna att det uppstått en tydlig förskjutning av ansvar och makt till privata aktörer som drivs av ekonomiska vinstintressen.

Forskarna visar på att flera av strategierna lett till en försvagning av de demokratiska mekanismerna. Att medborgare kan utkräva ansvar för beslut som deras folkvalda politiker har fattat är en av grundstenarna i ett demokratiskt system. OPS leder till en oklar ansvarsfördelning mellan den offentliga verksamheten och privata aktörer. Framförallt blir det svårt att utkräva ansvar om de som ansvarar för den offentliga verksamheten, det vill säga profession och politiker, inte har fått, kunnat eller velat vara med och bestämma.

Forskarna menar att man helt enkelt inte vill lära sig av tidigare misstag. Istället försökte politikerna låtsas som att de hade kontroll över projektet.

Det blir också otydligt vem som bär ansvaret för misslyckade åtgärder, särskilt när ansvariga politiker och tjänstemän tenderar att distansera sig från de åtgärder som genomförs. Rapportförfattarna konstaterar helt enkelt att det politiska ansvaret medvetet sattes ur spel för att legitimera OPS-projektet.

Rapporten är forskningstung, men bakom det tekniska döljer sig något mycket oroväckande. Därför är det också förvånande att rapporten inte fått mer uppmärksamhet. NKS är inte endast ett ekonomiskt eller ett vårdpolitiskt misslyckande. Det är ett demokratiskt haveri.

Irene Svenonius (M) välkomnar slutsatserna i rapporten. Hon menar att hon sedan länge varit kritisk mot OPS-avtalet och betonar att det är politikerna som har det yttersta ansvaret. Må så vara. Men samtidigt ligger det helt i linje med det Svenonius själv vill – avskaffa sig själv. Hon vill ha mer privatiseringar där gränserna suddas ut mellan det offentliga och privata. Trots att hon alltså ansvarar för ett misslyckat megaprojekt som i huvudsak beror på just det, att gränserna mellan det offentliga och privata är enormt diffusa.

Och samtidigt som hon påstår sig vilja ge professionen mer att säga till om genomför hon massuppsägningar och drömmer om det som professionen varnar för: privata sjukförsäkringar, fler vårdval och ökade privatiseringar.

Kanske är det så att rapportens slutsatser är glädjande nyheter för Svenonius. Att Moderaterna fick förnyat förtroende valet 2018 förundrar många. Men kan Svenonius få NKS:s misslyckande att handla om olyckliga, yttre, omständigheter och på så sätt frångå sitt ansvar, kanske hon och hennes parti lyckas med det så många fruktar: att hon och Moderaterna blir omvalda 2022.