Tiden hejdade sig ett slag och något alldeles oväntat inträffade på två tvärgator intill julhandelns huvudstråk. Attentaten längs med Drottninggatan i Stockholm är med Fredrik Reinfeldts ovedersägliga ord ”oönskade och oacceptabla”. Ännu vet vi inte exakt vad som har hänt, hur de avskyvärda händelserna hör ihop, om attentatsmannen agerade ensam. Förhastade slutsatser bör undvikas. Säpo gör dock bedömningen att det rör sig om ett terroristbrott. I så fall blir det viktigt att ha sans och perspektiv.

Ett konstaterande som spreds snabbt på nätet framhöll att sedan 1990-talet har 14 politiska mord med nazistiska förtecken genomförts i Sverige. Två så kallade ”lasermän” har spridit skräck. Men antalet mord med islamistiska förtecken har varit noll, fram till helgens sannolika politiska självmord.

När såväl kvällstidningar som SVT på gränsen till malligt redovisar hur lilla Svedala förekommer i utländska medier, ska vi minnas att världens förvånade blickar har vänts mot oss förut. Hur många länder har i närtid tvingats genomlida mord på både en statsminister och en utrikesminister? Sverige har inte varit befriat från politiskt våld. Mordbrandsattentatet mot Norrskensflamman 1940 (fem omkomna) och ockupationen av Västtysklands ambassad 1975 (fyra omkomna) är andra exempel.

Det är dock första gången som en självmordsbombare slår till i Norden. Den formalia som definierar demokratin och rättsstaten är en självklar ledstång. Övertramp på rättsstatens principer, som i USA:s ”krig mot terrorismen”, måste undvikas. Debatten om övergrepp i samband med terrorbekämpning får inte tystna.

I hotbrevet som skickades innan explosionen sägs det att Sveriges muslimer inte ska ”förnedra sig själva”. En av de grundfrågorna bör formuleras på ett omvänt sätt. När islamofobin riskerar att underblåsas, måste det säkerställas att ingen oskyldig människa (inklusive barn) förnedras på grund av sin religiösa tillhörighet eller etniska bakgrund. En dom i Göteborgs tingsrätt understryker dock att svåra avvägningar lär bli vanligare. Vänstern har ett ansvar att tydligt fördöma terrorism – och bekämpa islamofobi.

Det framhålls att Sveriges muslimer bör akta sig för att falla i en fälla och åberopa kollektiv skuld. Och siffror från Europol talar ett tydligt språk. Av runt 1 900 terroristattacker och försök till attacker inom EU 2006-2009 var sex stycken – mindre än en procent – relaterade till islamism. Endast en har inträffat sedan 2007. 88 procent av dåden förklaras av separatism, oftast i Spanien och Frankrike.

Tvärsäkra slutsatser och analyser får i övrigt anstå tills vi vet mer. Om kvällspressen och vår twittrande utrikesminister Carl Bildt tar några djupa andetag tills bevisläget har klarnat, återstår dock att se.