Ledare I många andra länder där havsband och strandremsor ligger i privata händer är medborgarna i praktiken utestängda från vatten och natur. Helikopterplattan i Täby är ett talande exempel.
Det är närmast komiskt övertydligt.
Sju villaägare i Täby har steg för steg annekterat en remsa kommunal strandmark, mellan den egna tomten och vattnet, och ockuperat den för eget bruk. Olagligt resta staket, gjutna uteplatser och egenhändigt uppsatta bryggor ger intrycket av att marken är privat. Nedanför Sveriges dyraste villa, värderad till 150 miljoner kronor, har husägaren dessutom byggt en egen helikopterplatta.
Sällan har krocken mellan egen- och allmänintresse framträtt klarare.
När Dagens ETC, som granskat och avslöjat beslagtagandet av kommunal mark, konfronterar en av villaägarna svarar han att det handlar om ren och skär avundsjuka. Men i själva verket handlar det om makt. Vilka som har den – och vilka som kan utnyttja den.
Rofferiet i Täby avspeglar ett större strukturellt skifte
Vem som äger mark och vem som har rätt till offentligheten är en djupt ideologisk fråga. Det är ingen slump att Moderaterna, liksom Centerpartiet med flera, sedan många år driver på för ett uppluckrat strandskydd.
Att kasta allemansrätten överbord vore galenskap. I många andra länder där havsband och strandremsor ligger i privata händer är medborgarna i praktiken utestängda från vatten och natur. Grindar, stängsel och vakter skyddar egendomar värderade till astronomiska belopp.
Exemplet Täby fungerar som ett utropstecken på ett Sverige som de senaste decennierna stöpts om i grunden. Förmögenheter har koncentrerats, de allra rikaste har dragit ifrån. Den genomsnittliga inkomsten för en vd på ett svenskt storbolag motsvarar i dag hela 65 industriarbetarlöner. 1980, då Sverige räknades som världens mest jämlika land, tjänade en svensk vd i genomsnitt 9 industriarbetarlöner.
Målkonflikten är kristallklar. Antingen prioriterar vi det breda allmänintresset eller så säkrar vi förmögenheter och makt för den allra rikaste klicken.
Efter Dagens ETC:s granskning åkte ett trettiotal personer, under namnet ”Folkets bad”, till Täby för att visa att stranden och vattnet tillhör alla. När badaktivisterna väl tog sig ut till bryggorna och hoppade i vattnet möttes de av sura miner. Det är inte konstigt. Villaägarna som hoppats norpa åt sig mark under näsan på allmänheten blev ju påkomna.
Avslöjandet om rikemansockupationen av mark har fått konsekvenser. Nu kräver Täby kommun att bryggan med tillhörande helikopterplatta ska rivas och ett tillsynsärende har inletts för att säkra marken i sin helhet. Det är på tiden.
Rofferiet i Täby avspeglar ett större strukturellt skifte. Där vård och skolor gått från en gemensam angelägenhet till vinstmaskiner för välfärdsoligarker. Där det allmänna, med de små stegens tyranni, trängts tillbaka för privata intressen. Och där det medborgerliga inflytandet fått stå tillbaka för de allra rikastes nycker.
Att kunna svalka sig en stekhet sommardag ringar in kärnan i tanken om det jämlika samhället: vem som helst – var vi än föds, vilka föräldrar vi än har – har faktiskt rätt till ett gott liv. Alldeles oavsett om sju förmögna Täbybor hänger läpp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
