Yanis Varoufakis (Wikimedia)

Recension Yanis Varoufakis granskar hur de nya mediebolagen stöpt om mänskliga relationer. Daniel Mathisen har läst hans senaste bok.

Ett epileptiskt flimmer av halvhjärtade inlägg, annonser som baseras på att din och min personliga information säljs vidare och sponsrat innehåll som spelar på vår pissiga självkänsla. Sociala medier och nya teknologiska plattformar spåddes en gång i tiden upphäva den gamla ekonomins lagar och skapa mänsklig förbrödring. Verkligheten blev en handfull aktörer som dominerar hela världsekonomin – och våra liv.

I ekonomen och vänsterdebattören Yanis Varoufakis senaste alster, Technofeudalism: What Killed Capitalism, synar han hur de stora teknologibolagen – exempelvis Amazon, Meta, Alphabet – stöpt om ekonomin och mänskliga relationer i grunden.

Huvudpoängen är att vår tids största aktörer varken producerar varor eller skapar värdefullt kapital. I stället dominerar de marknaden genom att utkräva en modern variant av jordränta, ”molnränta”. För varje tweet och inlägg vi gör på deras plattformar genereras och koncentreras kapital, samtidigt som bolagens oligopol cementeras. Varoufakis menar att vi gått från att vara löntagare i ett kapitalistiskt system till att vara ett slags ”livegna under molnets lagar” i en nygammal form av feodalism.

På luftig och nyfiken dialogprosa svävar Varoufakis genom den moderna historien, från industrikapitalismens gryning till vår tid. Technofeudalism varvar populärkulturella referenser från teveserier och filmer med ekonomiska och sociologiska teorier. Resultatet blir både skarpt och lättillgängligt.

Som bäst är skildringen när Varoufakis kopplar teknologibolagens konkreta makt över oss till ekonomins skifte över tid:

”För många är livet under konstant övervakning outhärdligt. De revolterar mot tanken att Big Tech känner oss bättre än vad någon borde. /../ men jag är mindre orolig för vad de vet och mycket, mycket mer orolig för vad de äger. För att göra något i det som tidigare var vår digitala offentlighet måste vi nu vädja till bolagen för att få använda datan om oss som de äger.”

Varoufakis går så långt att han deklarerar kapitalismens död. Numera, menar han, lever vi i den teknofeudala eran. Men stämmer det verkligen? Historien kryllar av exempel på hur fåtalet kapitalägare skapat monopolliknande dominans och tagit stryptag på marknaden. Vad Varoufakis beskriver är rentierkapitalism, där kapitalägare uttömt möjligheterna till vinst genom investeringar och i stället skapar rikedomar genom social, ekonomisk och politisk manipulation.

I sin iver att elda på debatten ägnar Varoufakis alltför mycket utrymme åt att tejpa ihop tesen om kapitalismens övergång i nyfeodalism. Visst. Världsekonomins aktörer är andra, men nog lever vi ännu under kapitalismen.

Technofeudalism lider av att begreppen marknadsekonomi och kapitalism blandas och grumlas. Det förra är en modell för ekonomiskt utbyte, där investeringar, produktion och fördelning vägleds av prissignaler med grund i utbud och efterfrågan. Det senare är ett ekonomiskt system och ett ideologiskt maktsystem. Förutom att dra nytta av marknadsekonomins grundläggande funktioner – konkurrens, priser, löner – strävar ett kapitalistiskt system alltid mot ackumulering av kapital och koncentration av makt. Enligt den franske historikern Fernand Braudel är kapitalismen i själva verket en antimarknad, contre-marché, som förvrider marknad och utbyte till dominans och kontroll.

Med det sagt är Technofeudalism en nödvändig brandfackla i debatten om hur techgiganternas övermakt ska mötas. Varoufakis landar också rätt när han poängterar att internet och molnekonomin måste demokratiseras och politikens räckvidd utökas. Det är rätt galet att infrastrukturen vi är så beroende av, som våra liv är så tätt sammanflätade med, kontrolleras av en handfull bolag. Tänk om teknologin snarare än att prioritera vinst för fåtalet genom hålögt doomskrollande i stället kunde bli en kollektiv nyttighet för alla?

Daniel Mathisen, är journalist och medarbetare på Dagens Arenas ledarsida