ledare De studenter som under hösten kliver in på Polishögskolan för första gången är bärare av morgondagens förväntningar på samhället. Det är ingen liten uppgift.

Storögda unga män och kvinnor i tidstypiskt åttiotalsmode slår sig ned i bänkarna på Polishögskolan. Året är 1989 och en ny generation studenter har just påbörjat utbildningen. I dokumentären Polisskolan med start samma år följer vi människorna som söker sig till yrket, utbildar sig och tar sina första steg ut i tjänst.

Förra veckan släpptes uppföljaren, Polisskolan – 30 år senare, som träffar poliserna från den första filmen. En har blivit chef, en annan utreder sexualbrott. En tredje rånade en bank samtidigt som han var polis.

Att se filmerna i kronologisk ordning är som en helikopterflygning över yrkets – och hela samhällets – svindlande omstöpning. 1989 dominerades poliskåren av män. I dag är var tredje polis kvinna.

Sverige ligger i toppskiktet bland europeiska länder när det gäller allmänhetens förtroende för poliskåren, enligt en studie av den kriminologen Juha Kääriäinen. Han listar tre faktorer som direkt avgörande: välfärdsstatens omfattning, legitimiteten för samhällets institutioner och mellanmänskligt förtroende.

Med andra ord: det finns ett direkt samband mellan graden av jämlikhet och hur vi ser på Polisen. Förtroendet är också som lägst i de områden som Polisen listar ”socialt utsatta”, enligt Brottsförebyggande rådet. Hög brottslighet, upplevd och faktisk otrygghet samt orättvist bemötande bidrar till bilden.

Synen på polisen har en direkt koppling till klass och bakgrund.

Synen på polisen har en direkt koppling till klass och bakgrund. Hur det upplevs när du ser en polisbil på gatan. Konkret: jag som vit journalist i innerstaden har andra privilegier än den med annan hudfärg som bor i ett utsatt område. Ingen polis har stoppat mig, medan mina vänner vittnar om ett helt annat bemötande.

Så vad händer om klyftorna i samhället växer, om jämlikhetens väv slits itu? Sverige är det land i västvärlden där ekonomiska skillnader vuxit som snabbast sedan åttiotalet. Under samma period har medborgarnas bild av samhällets institutioner, inklusive Polisen, försämrats. Urholkas tilliten mellan människor brister även legitimiteten för den yrkesgrupp som har i uppgift att upprätthålla rättsstaten.

En av de intervjuade i Polisskolan – 30 år senare berättar om hur brottens karaktär skiftat sedan hon inledde karriären. Då var rån mot banker och företag betydligt vanligare. I dag, när kontanter ofta helt eliminerats från verksamheter, koncentreras brotten på privatpersoner. Det förändrar också hur vi ser på brottslighet – och hur den märks i vardagen.

Enligt forskningsartikeln Assymmetry In The Impact Of Encounters With Police är konsekvensen av en dålig erfarenhet av polisarbete mellan fyra och fjorton gånger så stor som en positiv upplevelse. Det faktum att brott drabbar fattiga oproportionerligt hårt jämfört med samhället i stort blottar en viktig insikt: att upprätthålla en rättsstat är i slutändan en fråga om välfärd. Lag och ordning är ingen högerfråga.

Den italienske filmregissören och författaren Pier Paolo Pasolini beskrev poliskåren som ”maktens yttersta skikt”. Det ligger något i det. Hur makten är fördelad i ett samhälle spiller över på hur ordningsmakten organiseras och kommer till uttryck.

De studenter som under hösten kliver in på Polishögskolan för första gången är bärare av morgondagens förväntningar på samhället. Det är ingen liten uppgift. Vi behöver därför både en politik som omfördelar makt, sätter jämlikheten främst, och en poliskår med legitimitet att skipa rättvisa. Alldeles oavsett om det handlar om att knäcka gängbrottsligheten eller hjälpa medborgare i nöd.