Fler barn behöver se mamma gå till jobbet

LEDARE Utrikesfödda kvinnor som jobbar är viktiga förebilder både för medsystrar och sina barn. Men deras väg in på arbetsmarknaden hindras av diskriminering, patriarkala strukturer och oschyssta arbetsvillkor.

»När jag kom till Sverige började jag känna att det här med rättigheter, demokrati, jämlikhet, det är inte bara ord. Alla kvinnor jobbar! De sitter i kassor, de är läkare, ingenjörer, de kör lastbil. Och jag tänkte, det är precis det här jag vill ha!«

28-åriga Lul Abshiri från Hallstahammar bubblar av entusiasm när hon berättar vad det betydde för henne att komma till Sverige. Hon jobbar som kommunikatör och hjälper andra nyanlända kvinnor att ta vara på möjligheterna, på samma sätt som hon gjorde sina första år.

»Om ni vill göra något måste ni kämpa. Knacka på dörren och prova!«, säger hon i en av de filmer Nordiska rådet gjort om utomeuropeiskt födda kvinnors väg in på arbetsmarknaden.

Några har högskola, som Lul, medan 33-åriga Yasmin Salah kom med fem år i grundskola från  Somalia till Bergen, där hon har fast anställning i butik:

»Jag ville lära mig språket och det var viktigt för mig att få ett jobb. Jag ville inte hela tiden be min man om pengar, utan vara självständig och bidra till familjen. Min son är så stolt över att jag arbetar. Nu kan han säga ifrån: ’Du, mamman min är på jobb, så sluta snacka om vår kultur!’ Det ger mig motivation att komma ut av sängen varje dag.»

Kvinnornas framgångsrecept är bland annat språkträning och andra utbildningar, praktik och inte minst infödda mentorer som finns där med pepp, praktisk hjälp och stöd. Flyktingkvinnor har betydligt svagare nätverk än män och mentorer stärker chanserna till jobb, liksom flexibilitet, att inte släppa taget under exempelvis sjukdom eller föräldraledighet.

Eftersom 38 procent av Europas flyktingar och anhöriginvandrare är kvinnor och andelen väntas öka genom familjeåterförening är det viktigt att ge rätt hjälp att komma ut på arbetsmarknaden.

Att en hög andel kvinnor jobbar är en del av den nordiska samhällsmodellen. Men medan sysselsättningen för utrikesfödda män, liksom för inrikesfödda kvinnor och män ökat i Sverige sedan 2005 står den nästan stilla för de utrikesfödda kvinnorna. Med en sysselsättning på 61 procent har gapet till utrikesfödda män (71 %) liksom inrikesfödda kvinnor (82 %) och män (83 %) ökat. För utrikesfödda män har sysselsättningen vuxit med hela 11 procentenheter.

Att bli etablerad, som i snitt tar 5–9 år för män, tar för kvinnor 10–15 år, visar ett arbetspapper från OECD. Så vad är det som har hänt, eller inte hänt?

Att en hög andel kvinnor jobbar är en del av den nordiska samhällsmodellen.

Sammantaget är utrikesfödda kvinnor diskriminerade och underrepresenterade i hela etableringsuppdraget. De får mindre stöd än män, trots större behov. De får färre uppföljningar, färre språktimmar, mindre praktik och lägre grad av subventionerade anställningar. Många får barn kort efter att de anlänt och försvinner ur systemet. De är också ofta fast i en patriarkal struktur där kvinnor inte förvärsarbetar.

En färsk rapport om subventionerade anställningar från Anders Kjellberg och Olle Frödin, forskare vid sociologiska institutionen vid  Lunds universitet visar att 64 procent av de som fick anställningsstöd 2007 var män och 65 procent år 2018. Av dem med nystartsjobb sjönk andelen kvinnor från 32 procent 2016 till 27 procent 2018.

Andelen kvinnliga flyktingar och flyktinganhöriga som varken arbetar eller studerar fem år efter etableringsuppdraget är högre än för män. Könsskillnaden har dessutom ökat något mellan 2005 och 2015.

Hur mycket som beror på uteblivna statliga insatser och hur konserverande könsnormer påverkar är inte lätt att avgöra. Arbetsförmedlingen kommenterar ämnet i sitt remissvar på utredningen om ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet:

»Arbetsförmedlingen har erfarenhet av inskrivna arbetssökande kvinnor som utsätts för en mildare form av hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan vara vardagliga former av begränsningar som klädval, och brist på frihet att få välja utbildning och/eller arbete. Det kan yttra sig i påtryckningar som används för att hindra någon att lära sig svenska, göra praktik eller vilja bli självförsörjande och ha ett betalt arbete utanför hemmet. Det kan vara så att familjen vill att mamman ska vara hemmafru och att det är skamligt för familjen om hon inte blir försörjd av familjefadern. Om det är yngre ogifta tjejer kan familjen även ha synpunkter på att hon ska gå på aktiviteter som Arbetsförmedlingen eller fristående aktörer anordnar om det är samkönade aktiviteter. Risken för utsatthet, isolering och tvång kan vara extra stor för kvinnor som kommit till Sverige genom anknytning till svenska medborgare, då dessa kvinnor inte omfattas av insatser inom etableringen. «

Men om etableringsinsatserna inte lyckas åstadkomma ett jämställt utfall kommer gapet fortsätta vidgas. En stor grupp kvinnor kommer aldrig nå ekonomisk självständighet, varnar RRV, som kritiserar regeringen för att det inte går att följa utrikesfödda kvinnor när de efter två år kommer in i vanliga arbetsmarknadsåtgärder eftersom sådan statistik inte förs.

Bästa metoderna, oavsett kön, är utbildning och lönesubventionerade jobb. I Sverige  saknar 74 procent av utrikesfödda kvinnor 20-24 år som invandrade efter 13 års ålder högskolebehörighet, jämfört med 25 procent av inrikes födda kvinnor. Så behoven är stora.

Och utbildning kan vara ännu mer lönsamt för kvinnor. Kvinnor som lyckas lära sig språket får uppemot 40 procent högre sysselsättningsgrad än kvinnor med lite eller inga språkkunskaper.

En arbetsmarknadsåtgärd som visat sig både fungera och inte diskriminerat utomeuropeiskt födda kvinnor var de extratjänster som i år togs bort via M-KD-budgeten.

Av totalt 9802 jobb med anställningsstöd i AF:s regi som gick till utomeuropeiskt födda kvinnor i december 2018 var 77 procent extratjänster. Motsvarande för utomeuropeiskt födda män var 59 procent av 11 680.
De 300 miljoner som nu satsas för utrikesfödda kvinnor skulle kunna ge extratjänsterna ett nytt liv, men några sådana beslut har inte tagits.

Om utrikes födda kvinnor skulle delta på arbetsmarknaden i lika hög grad som inrikes födda kvinnor skulle BNP-nivån öka, arbetslösheten bli lägre och de offentliga finanserna stärkas.

Men mer än 42 procent av kvinnor med flyktingbakgrund i OECD- och EU-området, har ett deltidsjobb, jämfört med 27 procent av de inrikesfödda kvinnorna.

Forskning visar att låg lön följer med hela livet och att inkomstskillnaderna till inrikesfödda ofta består långt efter inträdet på arbetsmarknaden.

Det försämrade inflytandet för facket i de arbetsmarknadspolitiska anställningsformerna bidrar även till lönedumpning. Inom handelns område har andelen kvinnor med heltidslön under kollektivavtalsenlig nivå ökat från 33 % till 40 % enbart mellan 2016 och 2018. I stället har de löner från 15 000 (eller mindre än så) till 19 999 kronor per månad.

Missbruket av dessa anställningsformer är stort, säger Handels ordförande Susanna Gideonsson. 6 av 10 jobb med vanliga villkor trängs undan och bidrar därmed till ett utbrett låglönesamhälle, som påverkar långt utanför branschen.

»Om du integrerar en invandrarkvinna integrerar du samtidigt hela hennes familj«, sa Liberalernas integrationspolitiska talesperson och förste vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet Gulan Avci, när hon medverkade vid ett  SNS-seminarium i ämnet förra veckan.

Och hon har rätt. När invandrade kvinnor får jobb får det stort inflytande även på barnens livschanser. Sambandet är extra starkt för deras döttrar.

Att inte isolera barn och mammor i hemmet är därför också en viktig del av integrationen för kommande generationer. Barn med invandrarbakgrund som tidigt börjar förskolan får bättre betyg än om de inte gått i förskola. I Norge erbjuds barn till låginkomstfamiljer därför sedan 2016 så kallad gratis »kärnetid« 20 timmar i veckan från tre års ålder, tillsammans med stärkt bemanning, fler pedagoger och språkkrav för personalen i förskolan.

I Sverige blev obligatorisk språkförskola från 3 år för invandrarbarn en del av svensk politik, via fyrpartiöverenskommelsen. Den är tänkt att »snabba på integrationen«, som Gulan Avci formulerar det. Att erövra ett språk är en jätteviktig del av att bli integrerad. Men reformen riskerar att istället bli segregerande om gruppen som språktränas endast ska bestå av utrikesfödda barn.

Målet för integrationspolitiken är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter till arbete och ekonomisk självständighet.

Fler barn behöver se mamma gå till jobbet. Men segregation, oschyssta villkor och könsdiskriminering på arbetsmarknaden ska motarbetas, inte understödjas om utrikesfödda kvinnor ska ha en chans att komma i kapp.