En verklig politik för frigörelse

ledare Att stärka utrikesfödda kvinnors möjligheter till utbildning är den viktigaste vägen till ett nytt och friare liv. Den gröna omställningen behöver fler kvinnor som kan svetsa. Då krävs att patriarkala strukturer rivs ner.

På Yrkesakademin i Borlänge undervisar Najma Abukabar från Somalia om de första momenten inom svetsning och CNC-svarvning för basindustrin. Hon bär sina arbetskläder med stolthet, blå flamsäker skjorta, arbetsbyxor, skor med stålhätta och skyddsglasögonen hängande i skjortan.
»Jag älskar metall, lukten, spånen som flyger«, säger hon.

I Ludvika lär SFI-läraren Samira Azisi Marghzar från Iran en mamma som är analfabet att kunna läsa sina barns namn på förskolans hyllor.
I samma stad har källaren i Folkets Hus blivit poddstudio, där Natsenet Asmalash Berhe från Eritrea översätter nyheter från svenska till tigrinja, när hon inte pluggar till sjuksköterska.
Det är en brokig bukett vi möter i Charlotta Kåks Röshammars bok Ett helt nytt liv (Konsai) om tolv kvinnor från hela världen som lyckats starta om i Sverige.
De flesta kom hit från länder utanför Europa. Nu gror deras rottrådar i Smedjebacken, Mora, Ludvika, Falun och andra platser i Dalarna. Bara två har flyttat därifrån.

Att invandrare ska ha en familjeförsörjare, samtidigt med krav på att försämra trygghetssystemen är steg mot instängande, kvinnofientlig politik.

Att kvinnor med ursprung utanför Europa har mycket lägre sysselsättning, högskolebehörighet och inkomster än inrikes födda kvinnor är ett faktum. I snitt är nästan 20 procent arbetslösa, och än högre, 25,5 procent är siffrorna för lågutbildade.
Kvinnor födda utanför Europa har i allmänhet inte mer än runt en femtedel av infödda svenska kvinnors inkomster.
Men det behövs både ljusa och mörka berättelser om kvinnors integration.
Gruppen är inte bara ett kollektiv. Utbildning är centralt. För den som klarar gymnasiet sjunker arbetslösheten till strax över 6 procent. För dem med högskola är den 4,6 procent.
I Dalarna har utrikesfödda kvinnors arbetslöshet gått ner från 33,5 procent 2016 till 24,1 procent 2021.

Värderingarna kommer att ändras, även om det tar tid. I synnerhet för lågutbildade, ofta styrda av sitt födelselands förväntningar, visar en ny studie om hur migranter i Värmland ser på livet.
Därför kan skärpta krav på aktivitet och utbildning, som statsminister Magdalena Andersson flaggade för i sitt installationstal, vara hjälp på vägen till ökad självständighet.

De intervjuade prisar friheten kvinnor har i Sverige. Och att de fått möjlighet att använda den.
»Det är en gåva till alla kvinnor som kommer hit«, säger Samira Azisi Marghzar från Iran, som tycker att hon blivit modigare av att bo i Sverige: »Nu är det ingen som bestämmer över mig. Jag väljer med hjärtat.«
Den som ringer kvinnojouren i Borlänge kan höra Zina Khanji från Syrien svara.
»Jag har vuxit upp i ett samhälle som har normaliserat våld mot kvinnor och det har aldrig känts okej för mig. Det här är mitt sätt att göra motstånd.«

Det jämställda Sverige Zina, Samira och de andra flydde till hotas inte bara av egna patriarkala familjemönster, utan också av politiska beslut som minskar kvinnors frigörelse.
Moderata förslag om att invandrare ska ha en familjeförsörjare, samtidigt med krav på att försämra trygghetssystemen är steg mot instängande, kvinnofientlig politik.
Med Centerpartiets krav på avveckling och privatisering av Arbetsförmedlingen får färre chansen att göra Najmas resa mot egen inkomst och ett kvalificerat industrijobb.
En omgörning som också kritiseras i en färsk doktorsavhandling om hinder för integration från Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. Där skrivs att den »stora omorganiseringen av Arbetsförmedlingen har fått betydande konsekvenser för många integrationsprojekt« med  oklarheter om vem som ska delta, och vem som ska betala.
»Det är inga bra förutsättningar för ett långsiktigt tänk, som är så avgörande i integrationssammanhang.«

Najma Akubabar kan tacka sin handläggare på Arbetsförmedlingen för att hon hamnade rätt i yrkeslivet. Han tänkte utanför boxen, tog henne på studiebesök på Yrkesakademin och uppmuntrade henne att söka utbildningen till svetsare, fast hennes arbetsfarenhet från Somalia var från en frisersalong.
»När hon berättade om hennafärgningen frågade han hur hon gjorde det. Hon visade honom, och han sa att de två yrkena liknande varandra. Att hålla i ett svetshandtag, eller i strut för hennamålning – båda krävde en stadig hand och precisionsförmåga. ”Det kommer du att fixa”, sa han.«
Hon hade tur. Arbetsförmedlingens pågående privatiseringsreform var ännu inte inledd. Najma fick träffa en arbetsförmedlare på riktigt, något forskningen visat ökar chanserna att få jobb och är extra viktigt för dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitik, språket, vänner är tre viktiga nycklar till hemkänsla i det nya landet.
De tolv kvinnorna visar med sina liv vad det betyder att få ett subventionerat jobb som ett första steg till tillsvidareanställning, att få ny chans till SFI även om man missade första erbjudandet, att ha någon att fråga och småprata med, eller helt enkelt någon att skratta med.
»Kärleken till kollegorna och jobbet ger mig den underbara känslan av att inte vara i ett främmande land,« säger Samira.
»Många tror att det bara finns två val för invandrarkvinnor här, att jobba inom vården eller att städa. Men i Sverige kan man utbilda sig till det man tycker om. Det är viktigt att de som ska integrera sig ser att det inte är hopplöst.« Säger Hope Espe Bezimungu från Burundi, undersköterska som läser till präst.

Starka kvinnor kan ofta göra saker på egen hand. Men fler kvinnor kan åstadkomma mer när strukturerna verkar med och inte emot dem.
En verklig politik för frigörelse måste bygga på det som tidigare fungerade.
Närvarande arbetsförmedlare, utan vinstintresse, i varje kommun.
Fler yrkesutbildningar i statlig regi. Dessa ska inte belasta kommuner med flest utrikesfödda.
Den gröna omställningen behöver fler kvinnor som kan svetsa. Då krävs att patriarkala strukturer rivs ner i Sverige.
Det ska löna sig för kvinnor att arbeta och bygga upp ett eget kapital.
Att stärka utrikesfödda kvinnors möjligheter till utbildning, är, tillsammans med en närvarande förskola, den viktigaste vägen till ett helt nytt liv.