ledare Krisen är inte över. Budskapet i statsministerns första maj-tal kontrasterar mot utspel i många andra länder just nu.

Det var inte partiledare Stefan Löfven som höll första maj-talet i år, utan Sveriges statsminister. Talet innehöll inga reformutspel, och ingen politisk polemik. Istället var det helt fokuserat på ett mycket bistert budskap: krisen är inte över. Jag önskar att jag kunde säga det, sa statsministern, men det är mycket långt dit. Statsministern varnade för att fler kommer att bli sjuka, att fler kommer att avlida, och att fler kommer att bli av med jobbet.

Det är ett budskap som kontrasterar mot andra politikers utspel just nu. Österrikes konservativa regering deklarerade lagom till påsken att landet skulle ”återuppstå” efter många veckors lock down. Visserligen skulle återuppståndelsen ske med krav på att hålla avstånd, och obligatoriska munskydd i affärer och kollektivtrafiken, men Österrike tar ändå steg mot ett mer normalt liv. I mitten av april fick små affärer öppna, den 2 maj öppnar IKEA, skolorna ska öppna innan sommaren.

Nu är det vi norr om Öresund som tycker att våra grannar är lättsinniga.

Danmarks socialdemokratiska statsminister har lovat att uppemot fem hundra danskar ska kunna träffas på konserter och events i sommar. Nu är det vi norr om Öresund som tycker att våra grannar är lättsinniga.

Stefan Löfvens partivän och statsministerkollega på Nya Zeeland har till och med utropat seger över viruset.

Allt tyder på att det är alldeles för tidigt att fira. Inte ens en ö i mitten av Stilla havet kan skydda sig, inte innan det finns ett fungerande vaccin, och kanske inte ens då. Stefan Löfven kommer nog, tyvärr, att få rätt. Coronaviruset kommer att prägla både vardag och politik länge än.

Det är både strategiskt och sympatiskt att planera för ett nytt samhälle efter krisen, som ReformisternaDen europeiska klimatallians för en grön återuppbyggnad efter krisen som hårt arbetande Isabella Lövin varit med och skapat kommer att göra avgörande skillnad för att nystarten ska bli klimatsmart. Men det är naivt att tro att de politiska konflikterna försvann med smittspridningen. Många av oss har blivit än mer övertygade om att det behövs ett starkare samhälle. Andra vill använda krisen för att ge företag massiva skattesänkningar, och låta de får procent av Sveriges befolkning som äger 90 procent av aktierna i storföretagen gå skadelösa genom krisen, samtidigt som de kräver snabbt ”återställning” av A-kassan för vanliga löntagare som blir av med jobbet.

Det är rätt att tänka långsiktigt, men det är lika viktigt att se till att krisbekämpningen här och nu är både klimatsmart och jämlik. Som att se till att finansmarknaderna inte belönas för att de tagit oansvariga risker. De som har investerat i skräpobligationer i den döende oljeindustrin ska inte räddas av skattebetalarna, och oljan ska stanna i marken. Företagsägare som plundrat sina företag genom att bevilja sig själva orimligt stora utdelningar ska inte få hjälp av staten om inte staten får vara med och äga företagen. Det skulle vara att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna, som Dagens Industris Andreas Cervenka påpekat.

Krisbekämpningen ska vara jämlik, som när Lena Hallengren markerade mot det profithungriga kvacksalveri som Hedda Care och andra oseriösa företag som erbjuder osäkra antikroppstester ägnar sig åt, och slog fast att regeringens satsning på att testa uppemot 100 000 människor i veckan kommer att ske både säkert och jämlikt.

Statsminister Stefan Löfven har rekordhögt förtroende, och socialdemokraterna har ökat med tio procentenheter i en del opinionsundersökningar. Men opinionssiffrorna kommer att åka samma berg och dalbana som våra känslor under den här krisen. Människor kommer att vara tålmodiga och hoppfulla, men också otåliga, frustrerade och arga. Under olika faser av krisen, i olika delar av Sverige. Stockholm har möjligen nått en ”platå” när det gäller antal dödsfall per dag, i andra regioner har krisen knappt börjat.

Uppslutningen kring regeringens politik är stark nu, men också den kommer att sättas på prov. Den här regeringen har en lång och stenig väg framför sig. Jämlikhet är en bra kompass.