ledare Den som röstar på SD för att få en bättre a-kassa, högre ersättning vid sjukdom och tryggare pension kommer att bli besviken.

I Ekots lördagsintervju den 22 maj pressades SD:s partiledare Jimmie Åkesson om partiets syn på a-kassa, sjukförsäkring och pensioner. Åkesson förklarade att SD så snart som möjligt vill börja förhandla med M och KD (och eventuellt med L) om vilken politik som partierna skulle föra efter en valseger i september 2022.
Men när det gäller socialförsäkringarna har SD en annan syn än M-KD-L. Ett illustrativt exempel är a-kassan. SD kräver att de tillfälliga förbättringar som genomförts under pandemin permanentas och att nivån i a-kassan förblir höjd under de 100 första dagarna. Moderaterna däremot kräver att a-kassan sänks, en uppfattning som delas av KD medan Liberalerna är mer grumliga.

Moderaterna betonar enigheten och utgår från att SD kommer att vika sig i synen på socialförsäkringarna.

Om ett konservativt block skulle ta över makten efter valet 2022 talar dock det mesta för att SD skulle vika sig när det gäller kraven på ett bättre socialt skydd:

  • För det första röstade SD både 2015 och 2018 för borgerliga budgetar i riksdagen och gav därmed upp sina krav på förbättringar av socialförsäkringarna. Åkesson hävdar visserligen att Moderaterna skulle ha drivit igenom större försvagningar av a-kassan 2018 om de inte hade varit tvungna att ta stöd av SD. Men den saken går inte att bevisa. Några förhandlingar mellan de två partierna förekom inte. En sak är också klar. Genom att rösta på alliansens budgetar har SD bidragit till att försvaga det sociala skyddet.
  • För det andra visar erfarenheterna från andra länder att högerradikala partier använder talet om stärkta socialförsäkringar för att locka till sig röster, men att frågorna väger lätt när partierna får möjlighet att påverka. Så var det med Sannfinländarna. I opposition drev partiet att det sociala skyddet skulle stärkas. När de senare kom att ingå i en borgerlig regering var de kraven som bortblåsta. Då skulle socialförsäkringarna istället stramas åt.
  • För det tredje har Åkesson vid flera tillfällen redogjort för vad som är viktigast för SD vid förhandlingar med M och KD (och möjligen L). Det han betonar är inte förbättringar av socialförsäkringarna, utan migration och en kravfylld integrationspolitik (det vill säga indragna bidrag för dem som inte medborgare i Sverige eller annat EU/EES-land). Dessa frågor står i centrum för SD. För att få igenom ytterligare åtstramningar av migrations- och integrationspolitiken skulle SD förmodligen kunna sälja vad som helst.

Från moderat håll negligerar man SD:s syn på socialförsäkringarna. När Benjamin Dousa, tidigare MUF-ordförande och i dag chef för Timbro, nyligen höll ett tal för SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna, hävdade han att SD närmat sig Moderaternas syn på den ekonomiska politiken. Moderaterna betonar med andra ord enigheten och utgår från att SD kommer att vika sig i synen på socialförsäkringarna.

Den som tror på SD:s löften om ett förbättrat socialt skyddsnät kommer att bli besviken. Åkesson försöker dölja partiets böjlighet i dessa frågor genom tal om att partiet inte ställer några ultimativa krav.
En annan möjlighet hade varit att ge ett tydligt besked: SD kommer aldrig att stödja en regering som försämrar a-kassan, sjukförsäkringen eller pensionerna.
Men ett sådant löfte ger inte Åkesson.